Vad tycker ni om Hööks senaste nyheter? 

Tittade mest på schabraken. Är inte så intresserad av olika hundhalsband och sådär, men det fanns ett par nya där också ;) 

 

Detta är ett väldigt känsligt ämne och det finns lika många åsikter som människor om det. 
När är jag för lång för min ponny? 
När är jag för tung för min ponny? 

Det är ingen som faktiskt tänkt på att det KAN vara lika skadligt för hästen om man är för liten. Hur kan ni få klura på själva ;) 

I alla fall: 
Jag tycker inte att det finns någon satt maxvikt för en viss storlek på ponny/häst. En stor ryttare i balans är dessutom mycket mer angenäm för hästen att bära på än en sminkig "klumpig" ryttare. 

Självklart beror det också på vad man ska ha ponnyn till. Vill man ha en tävlingsponny som ska hålla hela sitt liv kanske man ska fundera på storleken ett extra varv. Självklart är det mer slitsamt med mer vikt på hästen rygg. Det säger sig självt. 


Visste ni att det finns många ridskolor som har maxvikt för sina hästar? Egentligen är det inte så konstigt, men hur säger man till någon att den är för fet för att rida? Är det rätt, eller ska ridskolor faktiskt ha ett alternativ för vem som helst? 

/Myran 

Soft Up! 

När jag och mamma var på Falsterbo Horse show fick jag (äntligen) med mig ett par Soft Up prostigbyglar hem. Jag har hela tiden vacklat lite grann om jag skulle köpa ett par till mig själv men den här gången slog jag till. 
Det blev ett par röd/svarta som ni säkert redan vet. 

Kostnad: 2250:-

Jag börjar fundera på om jag ska fortsätta rida iaf ett par veckor över sommaren och bara låta Decibel gå typ 2 veckor på rent sommarbete. 
Istället lägga vilan på vintern, typ 4 veckor eller något. 
Hur länge brukar ni lägga vintervila på era hästar? Räcker det med 2 veckor på sommaren då?? 

Har alltid bara följt spåret som resten av våra hästar gått på och självklart går de på sommarbete. Men om jag vill börja tävla lite grann osv så är det väldigt mycket trevligare på sommaren samt att jag brukar vara pissetrött på vintern så det kan vara skönt för mig med. 

Dessutom har det gått så fort fram nu med Decibel att hon kanske behöver ett break nu i vinter. Vad tror ni?? 

Läste precis ett inlägg om hur folk gör när de sitter upp. =) Tänkte ta hur jag tänker från boxen till uppe i sadeln. 

Decibel är rätt känslig och har ganska mycket i bagaget. Hon spänner sig för gjorden och fryser när man lägger på den, alt börjar "småväva". Inte roligt alls. 
Så det första jag ser till är att inte spänna sadelgjorden alls. Den får gärna hänga lös och knappt nudda henne det första. 
Klart jag har koll på sadeln, jag är rädd om både den och min häst, men detta funkar bra. Hon brukar också få en liten "uppmuntran" eller "muta", vad ni nu vill se det som, efter att jag lagt på den. 
Sen spänner jag ETT hål i taget. ALDRIG mer. Det gör jag inte med någon häst. 

Väl ute brukar jag själv värma upp genom att gå med henne i manegen, som minst ett par varv. Speciellt när det är morgon när jag själv inte är riktigt på hugget från början ;) 

Uppsittningen gör jag oftast från pall pga tre saker: 
- Jag vill spara mina egna knän
- Jag vill spara på hästens rygg
- Jag vill inte slita ut ett stigläder i onödan =) 

Däremot tycker jag att man SKA KUNNA sitta upp på sin häst utan pall. Kan man inte det får man öva upp sin smidighet. Det är man skyldig hästen. 

Väl, nästan, uppe; sätter jag mig inte i sadeln direkt utan har såpass balans att jag kan ta höger stigbygel utan att sätta mig i sadeln. På det sättet får inte hästen någon obehaglig duns i sadeln det första den får och passet kan börja smärtfritt. 

Hur tänker ni? 
Tänker ni något på hur ni faktiskt påverkar er häst bara genom att sitta upp på den?? =) 
Tänk på det nästan gång om ni inte redan gör det





Filmerna ovan visar hur det ser ut i slowmotion när man sitter upp. En från marken och en från pall. Ser ni skillnaden?? 

/Myran 

En av de sakerna är det här:
(Sorry för kass bild....)
Det här ser betydligt bättre ut. Rak linje, Kvastarna på rätt ställe och mer plats i stallgången. Hann dessutom sopa stallgången och då blev det såklart ännu bättre. =) 

Jag mår riktigt dåligt i själen när jag ser greparna i oordning. Någon mer som känner igen sig?? 

/Myran 

Typ alla har vissa saker som de håller utanför sin blogg. En del lämnar hela sitt liv utanför och blir någon annan, en del lämnar bara det allra innersta och bjuder på sig själva precis som de är. 

Jag har aldrig skrivit något som inte vart sant, eller som jag inte tyckt. Jag har alltid vart ärlig på bloggen men däremot finns det lite saker jag ALDRIG skriver eller saker som jag försöker undvika... 

1. Jag håller min familj relativt mycket utanför bloggen. Pojkvän och mamma. Den här bloggen handlar om mig och även om den inte är speciellt stor så kan VEM SOM HELST SOM VILL läsa om mitt liv. Därför nämner jag dem bara ibland. 

2. Jag brukar undvika att skriva för mycket negativa grejer. Ibland pyser det dock över och då använder jag bloggen till det den var till för från början; Ett redskap för mig att kontrollera känslor och få utlopp för känslor. Men jag vill INTE ha en gnatblogg, där var och varannat inlägg hugger på någonting. Det är inte den stämningen jag vill ha. 

3. Jag skriver ALDRIG "förlåt att jag inte bloggat på så länge" "sorry för dålug update" för vem är det jag ber om ursäkt till egentligen? Missförstå mig inte: Jag tycker det är skitkul att många faktiskt läser min blogg. Förstår inte riktigt varför ni gör det men det gör mig glad! =) 
Dock behöver jag INTE ett "jobb" till och ett "måste" till. Därav bloggar jag inte när jag inte har lust. Inte mer än "keepin it running". 
Sen har det säkert hänt, speciellt i början av mitt bloggande, när bloggen var ny och jag inte hann uppdatera som jag ville, but No more. 

4. Jag skriver ALDRIG om saker som rör mitt jobb. Inte sånt som INTE får skrivas ut pga att det är ett seriöst företag jag jobbar på, som jobbar utifrån det. 
Det är otroligt oproffsigt att skriva ut grejer som bara rör mig och mamma, ang. ridskolan. Däremot pyser känslor ofta ut, men som sagt; ingen annan än jag och möjligtvis mamma vet vad det handlar om. Och så kommer det alltid att vara!

5. Jag försöker att begränsa ytliga inlägg. Varva med sånt som jag faktiskt skriver och som visar mig själv och inte bara "hiss och diss" eller "Dagens Häst" även om det kan vara trevliga utfyllnader. 
Det märks också DIREKT på statistiken ifall jag skriver från hjärtat en period mot att jag bara lägger upp "enkla" inlägg. 

Vad har ni för "regler" på er blogg? Eller skriver ni precis vad som helst? =) 
Jag vill jättegärna höra! 

/Myran 
Tycker den passar... 

Alice Cooper är och kommer ALLTID förbli en av mina stora idoler! =) 

Att döma av kommentaren jag fick häromdagen så verkar det som att folk är väldigt insatta i mitt liv bara genom att läsa på min blogg. Ni som inte känner mig IRL vad tycker ni? 


Det är tydligen tillräckligt för att döma och komma med "tips" och "inte för att vara elak"-kommentarer, som dessutom skjuter så fel så att jag blir mörkrädd. 
Om det nu är någon som FAKTISKT KÄNNER MIG på riktigt, så vet jag inte hur bilden av mig och min vardag kan ha blivit så vriden. 

Men för att klargöra vissa grejer; Här är min vardag: =) 
Jag börjar oftast ganska sent på dagarna, runt 10 är det vanligaste och jag slutar för det mesta sent. Ridgrupperna jag håller i slutar ofta runt 19 - 20 och ibland ännu lite senare. Ofta har jag saker att göra efteråt innan jag kommer iväg hemåt. 
På förmiddagen jobbar jag i stallet, jobbar på kontoret eller sysslar med något av de andra djuren vi har på Tokarp vilket är marsvin, getter, katter och hundar. 

Någon timme går åt till att planera grupperna och ofta har jag och mamma (som driver ridskolan) möten för att förbättra och utveckla eller rent av lösa problem som kommer upp. 

Det är MYCKET administrativt och MYCKET planering och tanke bakom ALLT! 

Foder brukar också behöva köras ut med jämna mellanrum (till stora lösdrifthagen och ibland till ponnyerna) och ett par hösilagepåsar brukar ofta också göras för hand. Som allra minst till getterna. 
Stallet mockas självklart dagligen och ströas vid behov, det ska sopas och städas (vilket brukar ta ca 30 - 60 min VARJE DAG eftersom folk inte lägger tillbaka sakerna där de ska vara)

Hästarna ska sedan in för lektion och detta tar också tid, speciellt om jag är själv. 

Förutom detta är det massa småsaker som ska göras som också tar tid. Skriva upp på tavlan, flytta smutstvätt, byta schabrak/vojlockar, sköta något sår som någon häst fått etc etc etc. 

Min fina häst!

Angående min häst, min fina Decibel, har hon stått ett par månader över vintern och anledningen är att hon haft någon slags HUDINFEKTION som gjort att hon inte har kunnat tränas och hållas igång. 
Det hade INGENTING med att jag inte orkade/inte ville/inte var frisk/inte har tid etc att göra! Det har det alrdig gjort. 
SJÄLVKLART är jag trött ibland, jag mår riktigt dåligt psykiskt ibland (och har gjort ganska många år) och SJÄLVKLART kommer det ut på bloggen, för det är mitt sätt att "pysa ut" det. 
Men det betyder INTE att jag inte skulle rida min häst för det eller ställa av henne pga det. Händer inte! 

Varför hon går på bete nu? Alla våra hästar gör det och det är ENDA tiden som jag kan ha semester på. Trots att jag älskar hästarna och Decibel och det är mitt liv så MÅSTE JAG VARA LEDIG ett fåtal veckor varje år för att orka. Därför blir hon alltså inte riden nu. Thats it. 
Dessutom är det super att ALLA hästarna går ihop sig över sommaren så att det är klart till vintern. Flocken ska vara harmonisk....

Om ni funderar över Ecila så var tanken att han skulle gå in på lektion när han var redo och just nu är han det. Han går med ut och hoppar väldigt gärna med Karin så thats all like the plan.

Tanken med Sparris? Superfin häst som absolut är värd en chans till i livet, det är inget som kommer brådska på något sätt alls och det MÅR HAN INTE DÅLIGT AV, snarare tvärt om. 
Ibland undrar jag varför människor tror att hästarna vill bli ridna hela tiden... Varför? 
Därmed inte sagt att vi INTE HAR TID MED HONOM, vem har bestämt det? 


Bild från Tokarna På Tokarp, A'taut Prix-Pari, nyaste hästen på Tokarp. Projekthäst som behöver MYCKET rätt och positivt i sitt liv. Första start: Bli häst igen i en bra och harmonisk flock. INTE upp och bli riden på det första som händer. 


Repooc Ecila. Gick på bete läääääänge. Jobbades med kontinuerligt, lagom och gick långsamt men stadigt framåt. Inga konstigheter längre utan GÅR TILL OCH MED LEKTION redan. Jag trodde att det skulle ta längre tid men ne. Vem har sagt något om tidsbrist?? Fina pållen! Han är riktigt härlig den här hästen <3

Ännu en aspekt på det hela som ingen annan än jag och mamma ser är att vi driver fortfarande en ridskola och vi köper ALDRIG hästar som sätts in på lektion med en gång. Det är SÄLLAN som en ny häst går lektion inom ett år och gör den det har det gått fort. 

Vi kollar ALLTID på nya hästar, kanske inte alltid för att köpa, men TROR NI INTE ATT JAG VET att en häst för 20 000:- (eller är tre år, eller både och, eller är "problemhäst", projekthäst eller vad ni kallar det) kräver tid? Bara där bevisar det hur lite ni känner mig.... 
När vi tänker hästar, tänker vi på vad vi har för hästar om 5 år och vad vi skulle behöva ha på lektion då. Men hur många tänker på det som inte är insatt i det. Ingen såklart, ingen anledning. 

Vill ni ha fler exempel på "projekthästar" som behövt tid och som funkar på lektion NU efter X antal år är Castor, Denenda, Daytona (även om hon fortfarande är ruskigt grön och bara går med erfarna ryttare), Sam, Figaro, Melwin, Legat, Naxos, Oudega, Decibel, Rochallor, Skubbe, Mimmi, Camaro, Tera (som behövde halva sitt liv för att passa på lektion), Mille (som egentligen bara vidareutbildats). 
På gång är både Indigo och Maran och även Sparris. 


Fina hästar 

Åska är ett kapitel för sig, hon är svår och vi har prövat lite olika grejer. Det sista var (som med så många andra) låta henne vara och låta henne bli häst igen, vilket också har funkat. Nu är det åter dags att sätta igång henne =) 
Men återigen: Det är INTE FÖR ATT DET INTE FINNS TID för henne. Hon behövde sin tid som så många med henne och varför inte låta henne få den istället för att bråka? Jag ser ingen anledning till det. 

Alla våra andra hästar går ju lektion, om jag ens behöver förtydliga det, så förutom den dagliga visitationen och tillsynen är det inte så att jag, ENSAM, behöver rida alla hästar. 

---

Tiden jag lägger innan mina lektioner och när jag inte håller på i stallet, rider jag. Min häst och de hästar som behöver det. Ibland hinner jag rida bara Decibel, ibland hinner jag rida 5 st, men allting har en plan. Inget lämnas åt slumpen även om det utifrån kan se ut så. 

Så, nu är jag lite mer tillfreds med detta och hoppas att ni fått lite mer insikt om vad jag håller på med om dagarna. =) Jag tyckte själv att det var ett roligt inlägg att skriva, även om jag fick korta ner det en del. 
Ändå blev det aslångt ;) haha!

Jag längtar tills terminen är helt fullt igång och hästarna hemma. Jag är supertaggad på att börja igen, följa min plan och motbevisa alla som det sticker i ögonen på. Jag älskar mitt jobb! =) 

Något jag inte visste innan om upphovsrätten är att bilder (tex) som ligger ute på en blogg, hemsida eller vad sjutton som helst får distribueras av vilka som helst (i praktiken...) på i stort sett vilka sidor som helst. Däremot får man inte skriva att det är man själv som tagit bilden. 
Bilder som man INTE får ta är från tex. Journalister som använt sitt material i tex en artikel eller liknande, samt vissa fotografer. 
För att vara en av dessa fotografer/journalister måste man ansöka om det och också betala en del för att få "copyrightstämpla" sitt material alt ha ett uppdrag från en chef eller liknande.  
Det står överallt att ALLA bilder, oavsett om de ligger på nätet eller hittas någon annanstans, är Copyrightskyddade och så är säkert fallet, men polisen menade att upphovsrättslagen (när det gäller amatörer och hobbyfotografer) jämnas med marken av en annan lag som har större inflytande på den nivån. 

Detta visste inte jag förrän jag pratade med polisen om det. Trodde att allting som lades ut var "ens eget" men så är det alltså inte. Inte i praktiken. 
Jag kunde alltså inte göra NÅGONTING när jag hängdes ut på en annan blogg, som dessutom skrev kränkande saker. Det är fritt att uttrycka sin åsikt - var svaret jag fick av polisen. 

Dessutom bör man ha koll på vad man får fota och lägga ut offentligt. Många företag förbjuder fotografering i sin fabrik, på sina varor eller liknande av olika anledningar. 
Det kan också gälla privat egendom. Det bästa är att använda sitt sunda förnuft tycker jag.. Fråga om man är på tävling etc om man får publicera bilderna osv. 

Tycker det är ganska intressant. Detta var den största anledningen till att jag slutade sätta tryck på bilderna. Onödigt arbete ;) 

Så JA på pappret står det att ALLT är upphosrättskyddat men NEJ i praktiken gäller detta endast proffs. 

Vad tycker ni om det här?? 

Hittade en sida som jag tyckte var enkel och bra också HÄR

Jag känner själv att det gör inget om mina bilder används. Jag behöver inte heller ha länkning, även om det är trevligt. Ok om någon skriver att de fotat dem, då hade jag väl tyckt att det var lite knepigt, men annars, nej. 
Bilder som jag inte vill att någon ska norpa åt sig, de som jag är MEST NÖJD med - De lägger jag inte ut på internet. 

Kramar!
Myran 

Vad hade DU för tanke med din blogg när den startades? Varför började du? Vad var meningen? 

Jag kommer knappt ihåg varför jag började blogga. Jag tror inte att jag kollat på så många bloggar tidigare. Kanske kollade in på Dressyrmupparna någon gång, men jag kände inte till bloggvärlden egentligen något. 

Vet ni att mina första inlägg här på bloggen handlade om smink?? ;) Lite roligt. Jag skrev typ gott nytt år och sedan ett par sminkinlägg. Det var min syn på bloggvärlden då. Det skulle handla om kläder och smink ;) Jag ville skriva om något som inte var så uppenbart som hästar. 
Det skulle bara få en liten kategori. Yeah right. Det gick bra ;) 

Sedan ville jag ha en dagbok som var välkommen för andra att läsa. Jag kände från början att jag skulle tröttna på att blogga om jag förväntade mig och krävde kommentarer för vad jag skrev. 
Om jag hade gått in med inställningen att ALLA SKULLE VARA INTRESSERADE av vad jag skrev skulle jag lätt bli besviken och sluta fort. 

Men, tydligen, gick jag in med rätt inställning och har bloggat i två år på samma blogg, med samma namn i december. Lite roligt =)
Jag tror också att man kan växa med det här tänket. Bloggen får utrymme att växa och den som driver bloggen får utrymme att testa. Jag vill gärna ha en stor blogg. Absolut! Men den känslan får inte ta över för då blir inte MIN blogg bra. 



Så jag tror inte att det tjänar något till att hota med att inte visa vissa bilder eller tjata på sina bloggläsare om de inte lämnar kommentarer. Det ger bara en tråkig stämning som snarare får folk att sluta titta in. 
Däremot har jag också skrivit "lämna gärna någon kommentar" eller liknande några gånger, eller gett länkar till folk som gett frågor till en frågestund, men det är inte samma sak tycker jag. 

Se det istället som så: Skriv ett ÄNNU BÄTTRE inlägg än det förra så att folk helt enkelt inte kan hålla fingrarna i styr utan MÅSTE skriva något till er. Provocera på ett bra och schysst sätt och fortsätt skriva för DIN skull. 

Det är mina tips.. 

Vilka förväntningar hade ni på ert bloggande? 

Kramar!
Myran 

Alltid lär man sig något nytt xD hahaha! Jag trodde ALDRIG att sadellim/spray skulle vara tillåtet på de allra högsta tävlingarna. Seriöst??? Vad har de för motivering för det? 
"Vissa hästar rör sig så mycket" eller vad? :P 

Jag tycker att det är skrattretande, men sen tänkte jag en vända till. Jag tycker fortfarande att det är helt absurt på Grand Prixtävlingar och faktiskt ALLA dressyrtävlingar. 
Sen kände jag att tänk om det kunde bygga upp ett nytt självförtroende hos ryttaren. Inte vara orolig för att glida av lika lätt tex vid hoppning? Eller bara känna att han/hon (vägrar skriva hen) sitter stadigare. Det måste ju vara värt sjukt mycket MEN det är som hjälptyglar enligt mig. 
Det ska vara under en övergångsperiod. 

Är det någon som vet HUR BRA MAN SITTER efter att ha använt det? Hur bra grepp ger det liksom?? 

jaja, vad tycker ni om det är spektaklet då?? 

Kramar!
Myran 

Vill bara börja med: Helvetesjävlaskititnernet som tog bort heeeela mitt inlägg som jag skrivit på i typ 20 min nu och var nästan klar.. Men men. Jag skriver det igen ;) 

Jag har gått och lurat på det här inlägget ett ganska bra tag och det ligger så nära till hands då jag nästan dagligen ställs inför det. 
Det handlar om hoppningen och höjderna och hur folk ser på det hela. 

Det blir väldigt lätt en prestige i att hoppa högt. Det betyder att man är modig nog och är DUKTIG nog att komma över just den höjden. Den som hoppats högst är den som är herre på täppan i stallet. Detta gäller speciellt bland ridskoleelever och speciellt om eleverna kommer från två olika ridskolor. 
"Jag har hoppat 70 cm, hur högt har du hoppat?" Det är nog den vanligaste "revirmarkeringen" som finns. Man mäter höjden och på så sätt mäter erfarenhet och vana. - Helt enkelt hur långt man har kommit inom ridningen. 

Det är SÅ FEL! Jag tror att det blir såhär för att höjden är MÄTBAR. Hur mäter man annars hur duktig någon är om man själv inte är så van? Det säger ju sig självt att det inte går, så egentligen är det inte så konstigt. MEN DET ÄR FORTFARANDE FEL! 


Du säger: "Jag har hoppat 80 cm! Jag visste väl att jag skulle klara det", jag tänker: Hur såg anridningen ut? Hur bra la du fram hästen till hindret? Fick hästen en okänslig och klumpig sits med sig över hindret och fick den onödiga ryck i munnen pga en oföljsam hand? 
Hur mycket RÄDDADE HÄSTEN DIG? 

Min nästa tanke är: Hur många gånger kommer du kunna hoppa 80 cm med den hästen?? 

Ni har säkert hört om SM-hästar som gått som klockar i höga klasser men som plötsligt börjar vägra eller vara "olydiga" när de bytt ryttare. "Det började ju så bra".
Frågan är återigen: Hur mycket fick den erfarna hästen rädda situationerna både för sin egen och för ryttarens skull? Är det så konstigt att den börjar vägra??

 

Detta är ett vanligt "problem" på ridskolor. Jag ställs återigen framför det i stort sett varje dag och varje hopplektion. Hur ska man låta eleverna få testa höjder utan att det går ut över hästen för ett som är säkert: DET FÅR ALDRIG GÅ UT ÖVER HÄSTEN om man kan undvika det. 

Hur förklarar man för ett barn är det är inte tid än att testa att hoppa så högt som de vill, eller att det blir inte ett bra hopp ÄVEN om de faktiskt kommer över? Det är svårt? 

MEN 

Det som är bra är att man kommer inte efter i utvecklingen bara för att man ligger kvar på en relativt låg höjd en längre tid. Man blir bättre på att rida an på hinder när man har koll och man får fler chanser då hästen tycker att det är ok även om det blev lite knasigt på ett hinder som är lätt för den att REPARERA det RYTTAREN GJORDE fel. 
Varför tror ni att proffsen sysslar med bommar och cavaletti? De hoppar VERKLIGEN INTE högt varenda hoppträning, det är inte där erfarenheten och kunskapen sitter. Det är inte där man egentligen lär sig. 
Men återigen: HUR FÖRKLARAR MAN DET för ett barn?? 



Det är nästan alltid så att FÖRÄLDRARNA som ska förklara vilken nivå deras barn ligger på i ridningen, talar om hur högt denne har hoppat. 
Men det spelar INGEN ROLL vad eleven har hoppat innan. Jag har stött på elever som sägs ha hoppat banor på 70 cm som sedan inte ens kan rida lätt, och nästan behöver ledare. 
Det är inte konsigt, men det är fortfarande FEL. Hur ska en förälder, släkting eller ett barn kunna jämföra när de själva inte är så kunniga eller erfarna än? Det lättaste är såklart att jämföra en höjd på ett hinder. Det är väldigt tydligt och mätbart. 




Så, nu har jag skrivit av mig lite. 
Tips däremot för att få känna på lite höjd är att löshoppa utan att hålla i tyglarna. Hoppa 5,5an om man är så försigkommen och om man inte är där än får man faktiskt träna så att man till slut kan göra det! =) 

Självklart måste man "träna" på högre också MEN INTE i den usträckning som folk gör. Vi själva och hästarna måste lära sig att hoppa på den höjden vi vill vara på MEN INTE för tidigt eller för ofta. 
Det är många saker som behöver ligga på plats innan man ens har nytta av att hoppa högt. Så enkelt är det även om det kanske känns lite tråkigt. 

Man kommer otorligt långt med dressyr, småhinder och cavaletti. Det står jag benhårt fast vid. 

Vad har ni för tankar kring det här?? 
Myran 

Från arkivet...

---

Nu drar jag igång en ny debatt. Den handlar om Tävlingshästar. I detta fallet menar jag de hästar som har sjuttielva skydd på sig vart de än går, aldrig kommer ut i en hage, aldrig får vara sociala med sina kompisar och som rids inomhus och tränar i stort sett varje dag. 

Vad tycker ni om detta? 

Min åsikt:
Jag kan förstå att man inte vill att ens miljonhäst ska bryta benet i en stenig hage eller leka tufft med sina kompisar, men hästar måste väl ändå få vara hästar? 
Och ärligt talat, så länge man inte har otur blir hästarna oftast mer hållbara om de får leva som just en häst. Vad tycker ni?? 
Det är en fet diss från min sida i af. Har man häst ska hästen få vara häst. 

/Myran

Det här hör egentligen inte alls in på min blogg om man ser den som hästblogg men jag snubblade över ämnet som så många gånger gjort mig rejält PISSED OFF! 

Det här med hundar - badplatser - svenssonsvensson osv. Vad är era tankar kring detta? 

Jag vill börja allting med att skriva att jag har FULL FÖRSTÅELSE för att folk kan vara rädda för hundar, hästar spindlar, döda flugor (hehe) you name it, men vad jag INTE har förståelse för är när människor diskriminerar andra arter än oss själva tex vid badplatser. 
VAD är det som säger att vi människor har rätt till att bada i just en speciell vik men att hunden (som likväl om inte MER, är i behov av att svalka sig under heta sommardagar) inte är välkommen. 
VEM är det som bestämmer sånt och vem kan med att neka en flåsande hund ett dopp i en insjö?? 

Nu pratar jag inte ens om de stooooora badplatserna där en hund kanske inte alls passar in, mest för sin egen skull, men den lokala badplatsen där det faktiskt inte står något om hundförbud etc. 
Svenssonfamiljen tittar snett, mumlar något eller skickar mördande blickar på hundägaren och verkar tycka att dumjävlen (läs hundägaren) borde inse själv att hundar inte borde vistas i samma vatten som människor och absolut inte bland DERAS barn som kan bli nerskvätta...

Jag tycker att det finns mycket enkla lösningar åt BÅDA HÅLLEN på det här problemet.
Hundägaren har som ansvar att ha koll på sin hund, att visa respekt och plocka upp efter hunden SÅKLART! Det är även en fin gest att fråga tillkommande familjer om någon är rädd för hunden om nu hunden är tänkt att ha lös. 
Familjen, som är hundlös, har som ansvar att hålla koll på sina ungar så att de INTE blir omkullvälta, nerskvätta eller rädda för hunden (som sköter sig), samt öppna käften om det är något de undrar eller vill säga.

Hundar är fortfarande hundar, barn är fortfarande barn så alla måste vara delaktiga i att allt går till på ett bra sätt. Också SJÄLVKLART.  

Om någon är rädd: Fine, ha hunden kopplad då MEN LÅT DEN FÖR I HELVETE BADA!

Det blir inte så mycket mer Sverige (i negativ bemärkelse) än såhär. Alla ska bara ha men det som inte passar in eller kräver KOMMUNIKATION MED EN FRÄMLING ska bara inte finnas. 

Så, då har jag skrivit av mig lite igen. Självklart står jag för varenda mening här. Annars hade jag inte skrivit den. 

Tack och hej!

Det här ämnet håller jag nära hjärtat - SJÄLVKLART - eftersom det är en del av mig och jag jobbar på en EGEN ridskola. Jag blir så trött när folk skriver om att "ridskolehästar måste vara av en viss kaliber för att klara av jobbet", "de måste ha starkare psyke än andra" bla bla bla. 
Jag håller så otroligt fullständigt INTE med. 

Jag förstår hur ni menar och många konservativa ridskolor har det så som ni beskriver det, men dra inte alla över en kam, läs på lite och se hur det verkligen är först och främst!

Jag har sagt det innan men uttrycker mig gärna om det igen: EN RIDSKOLA DÄR HÄSTEN MÅSTE HA ETT VISST PSYKE FÖR ATT KLARA AV DET ÄR INTE EN BRA RIDSKOLA ENLIGT MIG. 
Självklart finns det vissa hästar som passar bättre med de mindre vana, och de som passar bättre med de som ridit en del, men INGEN ridskolehäst ska behöva stå ut med okänslig ridning så att de tröttnar. 



Det är RIDLÄRARENS jobb att se till att ryttarna rider på ett sätt som är ok för hästen. Det funkar på ALLA nivåer. Har man en allt för okänslig ryttare, eller ett barn som inte riktigt kan koordinera än - SÄTT EN LEDARE PÅ - som ser till att hästen inte får onödiga ryck i munnen. 
Se till att lär eleven använda skänklarna på ett sätt som hästen förstår och att förstärka på ett sätt som hästen förstår. Se till att lära dem PRATA HÄST tidigt! 

Springet i stallet kan vi helt enkelt bara rata om man gör det på ett smart sätt. Vi har en regel i vårt stall som tydligt talar om att INGEN får gå in till en häst om man inte har ett ärende där inne. Alltså att man behöver borsta för ridning etc. 
Vi ser också till att följa upp den regeln så att hästarna slipper spring! Dessutom är det en säkerhetsfråga. Självklart vill jag hela tiden veta vilka det är som är inne hos vilka hästar, ALLA SKA INTE VARA INNE HOS ALLA HÄSTAR av just säkerhetsskäl, därmed inte sagt att hästarna är tjuriga, dumma eller elaka... 

Det är ridskolans lednings uppgift att se till att hästarnas jobb är varierande och uppbyggande. De sätter också de tumregler som talar om hur mycket hästarna ska gå osv. 
De ska också ha såpass KÄNSLA att de känner om någon häst är ur form och TA BORT DEN FRÅN LEKTION tills den är ok igen, helst innan den tjurar ihop eller inte vill vara med längre. Att kunna ge våra kollegor ledigt när de verkligen behöver det är A och O! Då kommer de också ställa upp för oss med hela sitt hjärta. =) 

Det finns ännu ett sätt att eliminera springet hos ridskolehästar och det är att ha dem på lösdrift (behöver jag säga med ligghall och fri tillgång på foder??). 
Då är det så enkelt att hästarna går ute och rör sig fritt förutom 1 - 4 timmar på dygnet där de står inne för att jobba. 
Det här har funkat så otroligt bra och hästarna vill vara med och jobba när man ska hämta dem. De tycker att det är kul. 


Angående typer på ridskolehästar: Rent psykiskt har inte jag träffat någon som inte kan bo och jobba hos oss, som mår dåligt av det. Vi har allt ifrån Minishettisar till heta ponnyer till fullblod till halvblod till islänningar till fjordingar till nordsvenskar till ardennrar - YOU NAME IT.
Många har fått en törn av livet men kommit tillbaka - PÅ VÅR RIDSKOLA. De rids av olika elever, olika kunniga elever men ALDRIG med någon som skulle göra att de lessnade på att jobba.  
Därmed inte sagt att alla hästar - FYSISKT - är idealiska på ridskolor... 

Vidareutbildning är också en del som gör att hästarna håller, för det klart att alla inte rider hästarna i den mest ändamålsenliga formen och att det nöter på dem. Däremot gör säkert hälften av alla privatägda hästar det också. 
Genom vidareutbildning av ridlärarna eller beridare på en ridskola, blir hästarna mer trygga i sitt jobb och håller längre. 

Jag står stenhårt för vartenda ord och tror stenhårt på den här filosofin! Ett personligt bemötande, hästar som är utbildade och tycker om att jobba, kunnig och utbildad personal och det här tänket ger en sund och trevlig ridskola i längden. 

Behöver jag säga att alla våra hästar bor och lever hos oss livet ut. De tröttnar inte, de håller och blir nästan ALLTID över 20 år.... 

De jobbar så länge vi känner att de vill och på de lektioner som är lämpliga och slutar gå  när det är dags. Det är viktigt att kunna ge en sån trogen kollega ett värdigt slut och så länge de är friska och krya OAVSETT OM DE GÅR PÅ LEKTION ELLER INTE så får de bo hos oss. Det är vi skyldiga dem efter allt de gjort för oss. 

Då är det också viktigt att ridskolan har den ekonomin så att man kan ge sina vänner ett värdigt slut och inte MÅSTE ta bort dem bara för att de inte tjänar pengar längre. 


Behöver jag säga att våra hästar rids ut ÅRET OM och OFTA?? 

/Myran

Jag är med och hoppas att jag blir veckans blogg på den här sidan

Kramar!
/Myran 

Ja, det är det minsta man kan säga.. Jag vill rida! Senast jag red var... igår.. opps.

Om någon helt plötsligt skulle tröttna på sin häst/större ponny någon dag under sommaren har ni en gratis ryttare här! :D
Van på alla sätt och skolad från grunden i dryga 20 år ;)

Kramar på er!
/Myran

http://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/ridskolornas-framtid-en-app-i-telefonen.htm

Hinner inte läsa den själv just nu men den såg läsvärd ut. Får ta det när jag kommer hem!
/Myran

Min fina häst! <3 Nu går hon på bete!

.... Gå in och lägg till ert namn på namninsamlingen som kommer skickas till svenska Ridsportförbundet när det är många namn på. 

Det gäller alltså att sverige ska skapa en kategori till vilket innefattar alla små hästar typ från 150 - 159 eller vad vet jag. Iaf de små ;) 
En del tycker att det är svårt att hävda sig med en häst som nästan är ponny bland många storhästar, speciellt på högre nivåer vilket jag håller med om. 

Så följ länken och skriv namn och stad så kanske det händer något =) 
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6709

Snälla titta på bilderna och svara ÄRLIGT: är jag får lång för min ponny??? :(((





hehe, ååååh vad rolig jag kan vara ;) Ne, men anledningen till inlägget är att det är så många ponnybarn som är rädda för att de blivit för långa för sina ponnis... Jag förstår dem. Det allra värsta som skulle kunna hända är ju att man förstör för sin ponny. Alla vill ju sin ponnys bästa! 

Det här är min åsikt: Det är myyyyycket bättre för en ponny med en för lång ryttare som rider och sitter i balans och som kan följa om det handlar om hoppning än en ryttare i perfekt storlek som inte följer bra, är obalanserad och oklar i sin hjälpgivning. Vad tycker ni?? 

kramar och en riktigt bra midsommar på er!=)