Vill bara börja med: Helvetesjävlaskititnernet som tog bort heeeela mitt inlägg som jag skrivit på i typ 20 min nu och var nästan klar.. Men men. Jag skriver det igen ;) 

Jag har gått och lurat på det här inlägget ett ganska bra tag och det ligger så nära till hands då jag nästan dagligen ställs inför det. 
Det handlar om hoppningen och höjderna och hur folk ser på det hela. 

Det blir väldigt lätt en prestige i att hoppa högt. Det betyder att man är modig nog och är DUKTIG nog att komma över just den höjden. Den som hoppats högst är den som är herre på täppan i stallet. Detta gäller speciellt bland ridskoleelever och speciellt om eleverna kommer från två olika ridskolor. 
"Jag har hoppat 70 cm, hur högt har du hoppat?" Det är nog den vanligaste "revirmarkeringen" som finns. Man mäter höjden och på så sätt mäter erfarenhet och vana. - Helt enkelt hur långt man har kommit inom ridningen. 

Det är SÅ FEL! Jag tror att det blir såhär för att höjden är MÄTBAR. Hur mäter man annars hur duktig någon är om man själv inte är så van? Det säger ju sig självt att det inte går, så egentligen är det inte så konstigt. MEN DET ÄR FORTFARANDE FEL! 


Du säger: "Jag har hoppat 80 cm! Jag visste väl att jag skulle klara det", jag tänker: Hur såg anridningen ut? Hur bra la du fram hästen till hindret? Fick hästen en okänslig och klumpig sits med sig över hindret och fick den onödiga ryck i munnen pga en oföljsam hand? 
Hur mycket RÄDDADE HÄSTEN DIG? 

Min nästa tanke är: Hur många gånger kommer du kunna hoppa 80 cm med den hästen?? 

Ni har säkert hört om SM-hästar som gått som klockar i höga klasser men som plötsligt börjar vägra eller vara "olydiga" när de bytt ryttare. "Det började ju så bra".
Frågan är återigen: Hur mycket fick den erfarna hästen rädda situationerna både för sin egen och för ryttarens skull? Är det så konstigt att den börjar vägra??

 

Detta är ett vanligt "problem" på ridskolor. Jag ställs återigen framför det i stort sett varje dag och varje hopplektion. Hur ska man låta eleverna få testa höjder utan att det går ut över hästen för ett som är säkert: DET FÅR ALDRIG GÅ UT ÖVER HÄSTEN om man kan undvika det. 

Hur förklarar man för ett barn är det är inte tid än att testa att hoppa så högt som de vill, eller att det blir inte ett bra hopp ÄVEN om de faktiskt kommer över? Det är svårt? 

MEN 

Det som är bra är att man kommer inte efter i utvecklingen bara för att man ligger kvar på en relativt låg höjd en längre tid. Man blir bättre på att rida an på hinder när man har koll och man får fler chanser då hästen tycker att det är ok även om det blev lite knasigt på ett hinder som är lätt för den att REPARERA det RYTTAREN GJORDE fel. 
Varför tror ni att proffsen sysslar med bommar och cavaletti? De hoppar VERKLIGEN INTE högt varenda hoppträning, det är inte där erfarenheten och kunskapen sitter. Det är inte där man egentligen lär sig. 
Men återigen: HUR FÖRKLARAR MAN DET för ett barn?? 



Det är nästan alltid så att FÖRÄLDRARNA som ska förklara vilken nivå deras barn ligger på i ridningen, talar om hur högt denne har hoppat. 
Men det spelar INGEN ROLL vad eleven har hoppat innan. Jag har stött på elever som sägs ha hoppat banor på 70 cm som sedan inte ens kan rida lätt, och nästan behöver ledare. 
Det är inte konsigt, men det är fortfarande FEL. Hur ska en förälder, släkting eller ett barn kunna jämföra när de själva inte är så kunniga eller erfarna än? Det lättaste är såklart att jämföra en höjd på ett hinder. Det är väldigt tydligt och mätbart. 




Så, nu har jag skrivit av mig lite. 
Tips däremot för att få känna på lite höjd är att löshoppa utan att hålla i tyglarna. Hoppa 5,5an om man är så försigkommen och om man inte är där än får man faktiskt träna så att man till slut kan göra det! =) 

Självklart måste man "träna" på högre också MEN INTE i den usträckning som folk gör. Vi själva och hästarna måste lära sig att hoppa på den höjden vi vill vara på MEN INTE för tidigt eller för ofta. 
Det är många saker som behöver ligga på plats innan man ens har nytta av att hoppa högt. Så enkelt är det även om det kanske känns lite tråkigt. 

Man kommer otorligt långt med dressyr, småhinder och cavaletti. Det står jag benhårt fast vid. 

Vad har ni för tankar kring det här?? 
Myran