Har läst runt på mångas bloggar och sett kommentarer i stil med att man är en förebild för alla som tittar in, för yngre tjejer och killar och att man verkligen inte får uttala sig om vissa saker på ett visst sätt, alternativt att man måste vara övertydlig i inlägg där man har en åsikt. Jag tänker inte bli det. Thats It. Jag lämnar ofta en del för er att tolka, och än så länge har 90% av alla tolkat det på ett negativt sätt. Fascinerande....

Så alla ni yngre läsare som läser min blogg; Oavsett vilken blogg eller sida på internet ni läser; Kolla upp källan! Var källkritiska! Det betyder att ni ska tänka en vända till på det ni har läst. Även om det är någon ni ser upp till som skriver "jag brukar rida runt i Foppatofflor och det är bäst för min häst" så börja inte göra det! 
Ta inte efter förrän ni frågat er tränare, någon ni litar på eller kollat upp på fler ställen om det som skrivs verkligen stämmer eller passar just dig och din häst! 

Det gäller inte bara hästvärlden, det gäller ALLT! 

Så sug inte bara åt er information utan att fundera på om det faktiskt stämmer och som min kloka mamma alltid brukar säga; Du ska kunna få ett vettigt svar eller förklaring på ett visst beteende, kan du inte det så ta det med en nypa salt, eller två. 

Så NEJ, ni ska inte bara suga åt er det ni läser på min blogg heller. Jag har en hel del utbildning, jag har levt "häst" hela mitt liv och jag har haft duktiga människor runt mig hela tiden men det betyder inte att MITT SÄTT funkar på DIG. Testa gärna, men gör det med förnuft och med någon annan än en bloggerska till hjälp. 
Om du har kontakt med mig "IRL" så ta hjälp av "Tränar-Myran" och inte "Blogg-Myran". 

Så anta ingenting i mina texter, fundera och FRÅGA om det är något ni undrar eller tycker verkar knasigt. Det blir dessutom betydligt bättre stämning i kommentarsfältet. =) 

Ta hand om er! 
Tack!
/Myran 

Som jag tagit till mig på nätet, på bloggar etc är att aldrig starta en diskussion i ett kommentarsfält. Det är inte där det hör hemma enligt mig. 
Visst, försvar och förklaring kan vara ok. Tex om jag skriver ett inlägg som jag får respons på kan det hända att jag skriver ett svar eller vidare förklaring, men ALDRIG att jag skulle få för mig att skriva ett "diskussionssvar" på en annan blogg, och skulle en diskussion på min blogg bli för hetsig och på fel nivå kommer jag strypa den. 

Samma fråga eller diskussionsämne kanske hade fått mig att se rött IRL, men det finns inte något bra sätt att ta det på över nätet. 

Däremot; Om det inte funnits folk som kommenterat och tyckt över internet, hade ingen blogg blivit så stor som många faktiskt är ;) 

Men min regel: Aldrig skriva en negativ kommentar, eller något som kan tolkas som motsatsen till det som en bloggare skriver. Möjligtvis att jag inte tycker att något schabrak är snyggt men thats it! =) 
Inte för att jag inte tycker något utan helt enkelt för att det blir fel på nätet. 

Hur gör ni? 
Går ni in i diskussioner på bloggar och över nätet?? 

/Myran 

..... Börjar bli riktigt trött på att alla försöker härma Linn Olssons recept på framgång rakt av inom bloggvärlden. Alltså; Stå på sig, vara rätt fram och säker på sin sak, värna om alla mer än sig själv, stoppa nätmobbning, ha en massa spännande projekt på gång hela tiden och försöka kopiera hennes stil. Det är HENNES recept på framgång. Hon finns redan! Vi får hitta ett annat sätt att nå lika långt. Vårt eget sätt! 
(Misstolka inte är ni snälla... Det är viktiga saker det här med nätmobbing, stå på sig osv men om ni försöker förstå hur jag menar så tror jag nog ni fixar det... ;)..Dessutom tycker jag väldigt mycket om Linns blogg så absolut inget ont om den!)

....Alla bettbyten! Jag blir så satans trött på alla som byter bett hit och dit.. Se eget inlägg om det dessutom

... Alla som tror att hästar med problem helt plötsligt bara blivit så bra att de kan vara med på lektion och bli omtyckta och tycka om det. Ärligt talat; förstår ni hur mycket jobb det ligger bakom?? Förstår ni vilka band vi har till ALLA våra hästar? Så den som underminerar det ligger risigt till... 

... Ful provocering där man verkligen ser att bloggaren försöker provocera. Ska man provocera så gör det snyggt och nästan osynligt. Då blir det enligt mig bäst. Eller provocera inte alls utan skriv bara som ni tycker utan att säga "förlåt för att jag finns". Det brukar funka det med... 

... Hästvärlden... Hästmänniskor som ska tycka och tänka om så mycket. Som ska lösa problem på ett "enkelt" sätt bara för att sättet som troligen är rätt är såå mycket svårare. Det är svårt att rida. Thats it! 

Så, då har ni fått söndagsspyan över er. Over and Out!

/Myran 

"Åh, jag har köpt *helveteslångtochkompliceratnamn*bett och ska testa på min häst. Undrar om han/hon tycker om det"

Jag har ALDRIG förstått det här fenomenet när folk köper bett efter bett och ska testa och experimentera med hästens mun. 
Jag erkänner att jag i något svagt ögonblick tyckt att ett bett varit riktigt snyggt och nästan letat anledningar till att få testa det. Men thats it. Jag har aldrig hittat en anledning. Jag har aldrig behövt rida på annat är vanligt tränsbett på Decibel ÄVEN om hon var som en hoppjerka i början, eller kunde bli så stark att jag inte orkade hålla henne, speciellt på högersidan. 
Det hade inte hjälpt med ett starkare bett. Det hade blivit värre.. Jag fick vackert lära mig att rida bättre för att kunna matcha henne... 
Fighterna jag gick in i precis när jag köpt henne var MITT fel, inte bettets... 

Så hur tänker alla som testar skarpare och mer komplicerade bett? Eller rättare sagt; hur många procent hade egentligen behövt lära sig att rida bättre istället för att byta bett? Nästan 90% hade jag sagt.... 
Självklart finns det anledningar till att byta bett. Vissa varierar tex. att rida på hack och vanligt. Visst, fine! Det har ju egentligen ingenting med ryttarens ridteknik att göra ifall man vill undvika bett i munnen på hästen ett tag. 

MEN att köpa bett efter bett och förvänta sig att ridningen ska gå bättre för varje uppgradering är bara patetiskt. Lägg pengarna på träning istället....

Kikade lite i den senaste Höökskatalogen som kom hemskickad igår och hittade en kopia på mina drömstövlar: 

Detta är hööks variant: 
/Myran 

Har läst på ett par bloggar (plus i massa kommentarer) om hästen som hade sporrskav på Ponnyakutencastingen. Det är MÅNGA som har svarat i stil med att "det är ok om hästen har skav, det får den ju alltid på vintern etc etc" och "inte rider jag barbacka bara för att min häst för skav av schabraket" osv osv. 

Länk till hon som red ponnyn på castingen och hennes inlägg ---->http://aliciasliv.blogspot.se/2013/01/ang-nannas-marken-av-skanklarna.html
Efter det inlägget står alla kommentarer. 

Jag blir helt fly förbannad på det! Vem kan med att sitta på sin häst, sätta på samma utrustning som gjort att hästen fått skav och sedan tycka att det är OK???! Jag blir så arg. 
Tro fan att jag rider barbacka om Decibel får skav av schabraket eller sadeln, tro fan att jag tar ett annat träns, tar av nosgrimman eller rider på grimma om hon får skav av tränset. 
Om det inte går att ha något på huvudet på henne så RIDER JAG UTAN eller rider inte alls en period. 

ALDRIG att jag skulle få för mig att rida med det som jag VISSTE var problemet. 

Decibel har haft skav i vintras som tack och lov är på väg bort nu. Hon fick skav av mina vinterstövlar när jag red barbacka. Kanten längst upp skavde. Lite udda att få skav av kanske, men det fick hon i alla fall. 
Så jag fick rida med sadel tills det var borta.... 
Hon har även en tendens till skav på bogarna av täcket. Jag byter mellan tre stycken för att det inte ska bli värre. 

MEN ATT BARA FORTSÄTTA MED DET SOM GER SKAV ÄR RENT UT SAGT DJURPLÅGERI och otroligt dåligt omdöme som hästmänniska. Det står jag stenhårt fast för. 

Vad brukar vara nästa steg, efter avskavd hårrem? Klart att det blir sår till slut. Eller fortsätter ni rida då också??? 

Jag blir så trött..... -.-

/Myran 

Igår hade jag en extra träning för ett par stycken som ville ha det. De red över bommar på olika sätt och vis och varierade sin sits ganska mycket. De var duktiga absolut! 

Jag tycker att det är roligt att ha extraträningar! Vet ni varför? 

Hoppträningar brukar funka bäst om man är 3 - 4 st. Då blir det automatiska pauser och både ryttare och häst får pausa lagom mycket. 
Dressyrträningar brukar funka bäst 1 - 3 st. Är man ensam så blir det ju självklart ett par pauser dock. 

Så därför tycker jag om att ha privatlektioner. =) 

/Myran 

Det är egentligen inte bloggarna med de bästa ryttarna som fascinerar mig mest. Det är bloggarna med tjejer (eller killar) som har sin häst - eller oftast ponny - som för det första inte är speciellt lydig eller egentligen ridbar, men som bara kör ändå. Det som driver de här människorna; Det är DET jag vill hitta. 

Vad är det som gör att en tonåring eller en annan ung människa kan göra det som inte jag förmår mig att göra. Hoppa en bana på 90cm, vara ute och tävla utan att blinka - Oj, vi gick omkull i ena klassen och andra ramlade jag av i men nästa helg ska vi dit och dit - liksom? Vad har de hittat som inte jag har? 

Till min fördel har jag haft hästar runt mig JÄMT och ALLTID! Jag har ALLTID haft någon som sagt hur saker och ting ska vara och hur man ska agera för att det inte ska bli farligt. 
Jag har ALLTID gått bredvid en mentor och ALLTID ridit för duktiga instruktörer. 
Jag har mycket kunskap och har fått chansen att öva upp min ridkänsla under många år redan, trots att jag bara är 24. Rent kunskapsmässigt tror jag att jag har med mig mycket mer än många andra i min ålder som håller på med hästar. 

Är det just det som gjort att jag blivit rädd? 

Behöver man en smula galenskap innan man lär sig? Det känns som att det är så de flesta gör med hästar.... Många skaffar en häst - ALLDELES FÖR TIDIGT - och sen händer lite småsaker men på det hela taget går det bra, SEN kanske folk tar hjälp om de upptäcker problem, men sällan innan. 
Självklart finns det människor som lär sig och försöker förstå innan också men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. 

ELLER är många rädda men skriver det aldrig på sin blogg? Jag vet inte... 

Vad tror ni?? 

Från tävling på Brättingstorp - Dressyr

Idag hände något som nog aldrig hänt mig. Jo, jag har vart rädd innan ifall någon missat det och idag hände samma sak som jag känner igen så väl.. 
Inget ont om Skuggan, han är en pärla på de flesta sätt, snällare än så finns inte, men hans bockar sitter kvar i ryggmärgen på mig och känslan av när det snart kommer, den sitter hårdare än något annat. 

All energi som finns i hästen bara samlas under en, om man försöker böja av, eller flytta undan för innerskänkeln, så fungerar det någorlunda, men ingenting hindrar att hästen håller på att explodera. 
När det börjar bli för mycket, när småsaker utlöses, småbockar, skyggar eller liknande, Den känslan får mig alltid att bara vilja kliva av och gå in. 
På riktigt. 

Decibel var så himla pigg idag. Det var ett tag sedan vi hoppade sist och hon tyckte helt enkelt att det var skitkul. Jag värmde som vanligt, galopperade mycket åt båda hållen och började sedan travhoppa som vi skulle göra. Första och andra gången funkade finfint, men sen blev det hetare och hetare och till slut började jag känna igen den fruktansvärda känslan av att inte veta vad jag ska göra för att klara av det. 

Jag slutade hoppa, småpratade med mamma om hur jag skulle göra, men det kändes inte som jag kunde göra något av det. Inte utan att åka av. 
Ingen förstår heller hur Decibel kan kännas så. Hon är ju gudasnäll och egentligen vem som helst kan rida på henne. Ingen förstår hur hon kan förvandlas till en bomb och det känns verkligen som att den ska explodera ut i en serie bocksprång över hela banan. 

Jag travade lite grann, försökte pysa ut det där överskottet på energi jag inte behövde.. 

Men det som var BRA med det här passet (det finns alltid bra saker med pass) var att jag började tänka: Jag ska hitta ett sätt ur det här. 

BARA att jag tänkte det var ett framsteg. Första tanken var inte "jag måste av så fort som möjligt" utan "hur ska jag lösa det?"
Det tål att sägas att jag försökte hitta lösningar i en situation som jag vanligtvis bara flytt ifrån och det är jag NÖJD MED! 

Jag hatar att känna mig som ett offer. Ett offer kan inte ändra på något och det blir bara utsatt för saker och situationer. På det sättet kommer man inte ur NÅGONTING. 

Så; Hur ska man då hantera sin rädsla? Jag tror att man behöver eliminera allting som man själv ser som misslyckande. 
Jag tänkte själv på just den här lektionen att "om jag bara fortsätter hoppa så är jag nöjd. Gör jag det inte har jag misslyckats" men det gjorde jag inte. Jag misslyckades inte alls, även om jag inte hoppade något mer. 
Om man kan släppa pressen man känner och släppa att man inte får misslyckas tror jag att mycket av rädslan försvinner. 
Jag är inte direkt rädd för att ramla av, det har jag gjort mycket och sällan skadat mig, men jag är rädd för att tappa kontrollen och bli ett offer som inte har något att säga till om. 

Detta är min ackilleshäl. Jag är dåligt mentalt tränad och har fastnat i ett ekorrhjul som bara snurrar runt tills JAG, och bara JAG sätter stopp för det. Det är JAG som måste lära mig hantera det, ingen annan kan göra det åt mig. 

Vet ni: Just nu blev jag fatiskt sugen på att Decibel skulle vara likadan imorgon på träningen som hon var idag. Det är också ett framsteg ;) 

I ett riktigt svagt ögonblick på träningen idag kände jag: HJÄLP, tänk om det är sån här hon egenltigen är och med så mycket vilja att hoppa. Tänk om jag ALDRIG kommer kunna/våga rida min egen älskade häst på det sätt som jag ska?! Det var en av de värsta tankarna jag haft hittills. Vad skulle jag ta mig till om jag inte kunde visa min häst från sin bästa sida? 

Sen red mamma på henne. Tack tack tack! <3 Hon märkte inte av det där explosiva som jag kände. Hon kände vart problemet satt med en gång istället och åtgärdade det istället för att fisrida och hoppas att inget händer. Jag ser upp till min mamma =) 
Decibel svarade inte för skänkeln. Alls.. och hon har ruskigt svårt att sätta in sina bakben under sig. 

Så  kom ihåg det här Myran: Du SKA kunna sätta igång henne i trav utan att få någon taktändring eller tempoändring. Du SKA kunna stanna henne utan att fram- eller bakkärran dör. 
Hon MÅSTE svara på skänkeln. 

Nu vet jag att det blev ett väldigt långt inlägg, men detta är något som gör mig sååå frustrerad och ledsen och arg. Mina ambitioner ligger på elitnivå, men min mentala nivå ligger på 60 cm på den snällaste ridskolehäst. Förstår ni hur frustrerande det är??? 

Det tål också att nämnas att detta inte riktigt är samma sak som hopprädslan. Där är det mycket höjden som spelar roll, eller känslan över att inte rida tillräckligt bra för att klara en viss distans. 
Det jag pratar om nu är den djupaste rädslan över att dö som sköljer över. Det känns som att "stannar jag kvar här kommer jag att dö eller något ännu värre hända" och jag vet att det inte är så. Rent mentalt vet jag det egentligen, men det hjälper inte. 

Någon som känner likadant? Vad är eran rädsla? Har ni någon gång faktiskt tagit tag i rädslan, gjort er medvetna om den och jobbat på att få bort den?? Jag lyssnar gärna. 

Just nu är jag så arg så jag hade kunnat smälla av för mindre. Dels för att folk återigen bevisat att det är ok att svina sig bakom en skärm, fega jävlar, och dels för att folk (svenskar) är så insnöade på att alla som lär ut på något sätt måste ha papper på en utbildning. 

Bra tänk, bra grund, det håller jag med om, men hur lång tid tar det att gå en utbildning för att bli en tränare? Inom hästeriet är det mellan 12 dagar(!!!!!) till 2 år ca. Inte speciellt lång tid eller? 
Men en ridlärare som gått i stall, haft lektion, lärt sig av en mentor, fått ta itu med diverse problem och lösa dem i 10 års tid eller mer är inte värd ett skit????! 
Det är ju helt jävla galet. 

Trots att det är mycket teori som man ska kunna, pedagogik och rent tekniska grejer så är väl ändå ridning väldigt praktiskt? Det är känsla och fingertoppsteknik som man måste behärska.
Sånt som tar ÅR av träning att lära sig själv. Vem är det som säger att ridlärare som minsann har utbildning är den säkraste bara för att den har LÄST OM SÄKERHET???! 
Klart som fan att ridläraren som vart med om situationer, fått agera och reagera på saker som hänt, är den säkrare av dessa två. Det är jag så säker på så det finns inte...

Den här diskussionen startade med artikeln från HIPPSON där de skrev om terrängträning på Hajjerna (som jag för övrigt väldigt gärna tar en tur till med Decibel) där det kom upp att hon som håller i stället inte har papper på utbildning...
Många är jättenöjda med henne, alla som vart där har vart nöjda och det säger mer än ett papper tycker jag. 
LÄNK: http://www.hippson.se/artikelarkivet/falttavlan/terrangbana-oronmarkt-for-amatorer.htm

Gött, nu har jag fått skriva av mig lite grann. Blev idiotförklarad när jag skrev en kommentar (väldigt mycket kortare) som denna i detta inlägget. Fel tid på dagen för att behöva agera på idioter så det resulterade i det här inlägget istället. 



Jag anser att jag har kompetens nog att hålla i ridlektioner och träningar, både vad gäller pedagogik, säkerhetstänk och kunskap. Jag har inte gått någon kurs hos ridsportförbundet. Däremot har jag massa andra "utbildningar" (som antagligen inte ens räknas som utbildningar i förbundets ögon) och jag har under 15 års tid (minst) gått bredvid min mentor som lärt mig det praktiska! 
ÄR INTE DET VÄRT NÅGOT?? 

Att bara stirra sig blind på ett papper med en kompetensbeskrivning när man ska välja ridskola eller tränare är bara befängt och visar ännu mer hur lite man egentligen kan. 
Besök, titta och fråga istället för att glo på ett papper, gör lite efterforskningar och sätt er in i det stället som ni funderar på att vara på.
Det är många som, enligt mig, inte borde ha sin tränarkompetens men som redan har det.

Mitt mål är att bli diplomerad ridlärare (hos förbundet...) BARA för att nästan alla är pappersstirrare. Om jag då klarar provet, utan att ha gått någon utbilding, bevisar inte det att jag var bra nog innan också? 
Så var det i alla fall på förra provet och det är jag stolt över. Det är min mamma som lotsat mig dit och det räckte med bravur.

 
Kortfattat: Bra idé och tänk från början med att säkerhetsställa kvaliteten på ridskolorna genom utbildning. Synd att det inte funkar i praktiken överallt och att många hästar i stället far illa pga det. OCH människor. 

Parentes: Att förbundet utesluter de som vill lära sig och göra rätt, pga bagateller gör ju bara hela skiten så motsägelsefull att jag vill kräkas... 

Det var en mening som etsade sig fast i min hjärna och nu kände jag att det kommer inte försvinna om jag inte skriver av mig om det. 
Den här kommentaren kom från en jag inte känner och inte till mig, men till en i min närhet och skulle då betyda att den personen inte råkat ut för "bråkiga", "jobbiga" hästar utan varit bortskämd med att ha fått tag på så snälla hästar. 

Värsta craptalk jag hört någonsin. Nog för att hästar till naturen är snälla djur, men titta på filmen nedan: 
(det är ingen "jobbig" film utan bara ett par vurpor ;)...)

Jag vill inte heller att någon specifik person kommenteras i videon, det är inga jag känner och det är inte jag som filmat. Just so you know. 

Vad är den första tanken som slår er när ni ser videon? Många dumma hästar? Bara rolig?

Men i alla fall, jag ser inte några personer som råkat ut för en "jobbig" eller "dum" häst. Jag ser en hel del ryttare som inte har en chans att lösa vissa problem som en del av hästarna lärt sig och använder. Ingen dum häst. Bara ett inlärt beteende som människan ligger bakom. Oavsett om det var meningen eller inte. 

Ett par hästar gör inget annat än det ryttaren ber om, eller inte förstår och ryttaren i sin tur är inte sadelfast nog för att sitta kvar. Ingen dum eller bråkig häst där heller, bara orutin som inte är alls konstig. 

Sedan blev det ju ett par vurpor som inte var någons fel alls, med halkningar eller snubblingar men det är ju sånt som kan hända även om de är rätt otrevliga. 

 

Nog pratat om videon, men det där om att vissa hästar är snälla och vissa dumma eller sluga, det dissar jag helt. Olika temperament och lynne kan jag hålla med om och vissa väldigt  väldigt ovanliga fall med lynnesfel, men annars blir hästarna som man behandlar och uppfostrar dem. Thats it. 

Alla våra hästar är snälla, alla 36. 
Nästan vem som helst kan gå in till var och en av dem, borsta dem, kratsa hovarna på dem osv. Det är inget jag känner mig bortskämd med. 
Det ligger mycket jobb bakom var och en av dem och det är det som gjort dem till såpass "vänliga" och lätthanterade som de är.

Showtime både sparkade och var bakskygg när han kom till oss som unghäst. Borta.
Det står skrivet att Legat inte går att ta hovarna på. Alla kan.
Tornado gjorde caprioler och nafsade när han kom. Det är så gott som borta även om han är en godisgris.
Ecila stod på bakbenen och var allmänt ouppfostrad. I stort sett vem som helst kan rida honom nu.

Och det är ett arbete som aldrig slutar. Bara för att hästen eller ponnyn en gång fått veta hur den ska bete sig och agera betyder inte det att den är immun mot felaktig hantering efter det.
DÄRFÖR får inte alla våra elever hålla på med alla våra hästar. Mycket för hästarnas skull.

Så det är min syn på det hela. Hästar lär sig både dåliga och bra saker av oss OAVSETT om ryttaren medvetet eller omedvetet lärt dem det och det är otroligt taskigt att sedan klassificera en häst som "dum" och "opålitlig" utan att ens försöka förstå vad som gjort att den blivit så. 

"Men den kunde väl hoppat ändå" hör jag också ofta, på tex. hopplektioner, där ryttaren i fråga ridit en urkass väg, hängt i någon tygel eller lagt sig fram på halsen på hästen. 
VARFÖR ska hästen hoppa när ryttaren inte rider så att hästen får sina förutsättningar? 
Varför ska hästen vara schysst och hoppa bara för att ryttaren inte har lärt sig rida? 

Nej, så det är också en mening som jag blivit allergisk mot. 


Jag vill höra era åsikter!
/Myran 

Har läst "Från blogg till Business" som är skriven av Tyra Sjöstedt. Jag kan inte säga att jag ÄLSKAR boken, men den gav mig kraft!
En kraft som jag inte riktigt känt innan. Jag känner mig helt fri och mogen att ta vilken konflikt som jag än skulle kunna ställas inför. 
Jag ska utforma en header som är JAG och ingen annan, jag ska lägga tid och jobb bakom den och jag ska bli STOR! På ett eller annat sätt ska jag dit! 

Jag har världens chans! Jag är nöjd över mitt skrivande (jag har lätt för att stava och aldrig svårt för att skriva, även om jag kanske ska korrekturläsa mina inlägg innan jag publicerar), jag är nöjd över mig själv som ryttare nästan jämt, jag tecknar bra, jag har ett driv som jag är väldigt stolt över och jag har MASSA erfarenhet vad gäller diverse arrangemang som jag fått genom Tokarp, för att inte tala om att jag (REDAN) har vart ridlärare i snart 10 år samtidigt som jag gått bredvid en stor mentor och idol! 

Jag har alla chanser att lyckas. Varför ska jag inte ta den? Klart jag ska! Nu ska jag bara ta reda på hur exakt. 

Kramar!
Jag kommer att bli smal, jag kommer att lyckas med hoppningen, jag kommer att få ett föl efter Decibel och jag kommer få sålt en serie till MinHäst! Hur svårt kan det vara? 
Jag har aldrig backat på hårt jobb. 

Bring It On Life! Äntligen är jag redo! 

/Myran 

Detta hade jag såååå gärna velat ha! Omg vad snyggt. Men osch vad dyrt... 599:- på Hööks

Vad tycker ni om det?? 

Vad säger ni om dessa? 

De kostar 199:- och finns på...? ja.. Hööks

I say.....

Detta hade passat såå bra på Decibel. Och jag som letar efter marinblått dessutom ;) 

Oj, Hööks har faktiskt ganska mycket snyggt måste jag medge. Här kommer ytterligare ett par schabrak som jag gärna haft hemma ;) 


Dessa kostar 249:- och jag tycker nog att det blå är snyggast. Vilken är eran favorit?? 

 

 

Det här schabraket har jag gluttat lite på innan och tycker att det är riktigt ballt! Det är lite glansigt tyg och riktigt riktigt snyggt i verkligheten. 
Jag tror att detta blir Next In så att säga ;) 

Hiss eller diss från er? 

Här kommer ännu en sak som jag är stolt över i min ridning =) 

Min sits. Jag har mycket att öva på med min sits, följsamheten på vissa hästar, inverkan på andra MEN jag har alltid vilja och motivationen till att träna på min sits, vilket gjort att den blivit så bra om man jämför! Det är jag stolt över. Jag har aktivit tränat på min sits i minst ett år och märker en otrolig skillnad! Toppen

Från att ha ridit "ovanpå" sadeln på hälften av hästarna jag satt mig på, har jag hittat ett par knep för att komma ner på nästan alla hästar och det är jag otroligt glad över! 
Däremot har det inte vart en dans på rosor. Senast för ett par månader sedan fick jag ägna all min tid på en viss häst åt att bara träna på sitsen. Jag gjorde inget annat egentligen än att tänka på sitsen en hel månad. 

Men det gjorde susen ;) 

Jag står fast vid att man ALDRIG rider bättre än sin egen sits och balans så det kan man alltid träna mer på! 
och ne... Det är inte bekvämt att rida, eller sitta till häst. FÖRRÄN MAN KAN SITTA ;) 

Vad har ni för styrkor? 

Datum: 2012-11-13

Annonsid: 672012

FYND! Spektakulär hopphäst e: Samorano ( Stakkato x Wienerwald )

Typ: Stora hästar  -  Inriktning: Hoppning  -  Kön: Sto  -  Födelseår: 2009

Kollar intresset för den fina lilla 3åring som vi fått in i stallet för inridning ! Bäcksvart litet sto i lyxförpackning . precis insutten hon mäter ca 160 född 2009 röntgad ua 2012 e: Samorano ( Stakkato x Wienerwald ) ue Burggraaf uue Pericles xx.ed  Den här lilla pärlan har talang både för hoppning och dressyr, men framför allt i hoppningen, där hon visar fantastisk teknik både fram och bak . Smidig som en gasell och superförsiktig . I övrigt är hon en vaken madamme som är supermysig att jobba med och med rätt utbildning kommer hon bli en grymt fin tävlingshäst . Kan stå kvar för vidareutbildning ett par månader om så önskas. Modern, Raida H e Burggraaf har syskon som tävlar såväl Grand Prix dressyr som 1,50 och 1,60 hoppning internationellt, och mormor Aida har benämningen Prestatie (Ett sto/hingst som har förärvt sig inom sporten utöver det vanliga.) Låter lilla ladyn som ett hoppämne värt att satsa på välkommen att höra av er för mer info på mobilnummer 073-413 33 23 el mail fler bilder finns vid seriöst intresse.

Pris  40 000 kr

länk: http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=672012&inriktning=7&typ=5 

 

http://www.ckhorsetrade.se/

Annonsör	christine kwarnmark
Ort	KUNGSBACKA
Län	Halland
Telefon
Mobil	073-413 33 23
Fax
Hemsida	www.ckhorsetrade.se

Hästen heter tydligen El Laila

Om jag hade letat häst tror jag att jag hade letat färdigt nu. Hästnet är livsfarligt säger jag bara. 

 

/Myran