Vad tror folk om sig själva? Nu tänker jag inte skriva ut allt för mycket för det blir bara dåligt och verkligen inte bättre av det, men när folk tror att de redan kan allting så vad ska man säga? Vart har liksom ödmjukheten tagit vägen och viljan att lära sig "allt" om det man tycker bäst om? 

Och ännu en sak: Bara för att man kan något teoretiskt och testat praktiskt, Betyder det att man "KAN" det då? Ingen som hört talas om att man lär genom repetition? 
Egentligen är det inget jag ska störa mig på, eller.. Det kanske det egentligen är?? Frågan är bara hur man löser problemet. 
Någon som fattar vad jag pratar om och har någon lösning?? 

Sådär, nu är humört återställt igen =) 
Have a nice day!

Nu ska jag ut till bilen och lyssna på Sankta Psyko, cd 9 =) 

BTW!
Är det någon som vill hänga med till Tosseryd nästa söndag? Hopptävlar och har höjt ribban ett snäpp ;) 

Ibland blir jag rädd för mänskligheten och på "hästfolks" syn på hästar och på bland annat ridskolor. Eller ne, det handlar om hela hästeriet i sig. 
Jag blir arg, uppgiven och allmänt.. störd... på folk som tror sig kunna allt om hästar, ridning, hantering, ANDRAS hästar osv osv... 
Jag tycker att jag har en bra attityd till mitt hästeri, jag vet att jag har mycket kunskap men jag vet också att det finns så många fler levlar än vad jag är på nu, även om jag inte kan se dem eller förstå dem just nu. 

Men jag avskyr folk som drar hästen över en kam, påstår att ridskolehästar skulle vara utan själ, utan utstrålning/charm/personlighet, då är det något hos dig som ryttare som är fel. 
Kan man inte se en hästs personlighet bara för att den inte lever och far som en hoppjerka så tycker inte jag att man är på rätt väg med hästarna... 

Men, det här inlägget kommer kanske bemötas med hårda ord eller misstolkningar men ärligt talat så just idag gör det ingenting. Bring it. 
Känner själv att det blev slarvigt skrivet och bara "ihopslängt" men det var precis såhär mycket som jag kände att jag behövde få ur mig för att kunna slappna av lite grann. 

Toppendag annars idag btw! :D 

/Myran 

Läser i kommentarsfälten i artikeln som jag i tidigare inlägg länkade till och ser att många drar paralleller mellan hästar och hundar. 
VARFÖR? Det är helt olika djur. Det enda de har gemensamt är att vi människor vill ha dem i vår närhet och på ena eller andra sättet utnyttja dem. 
Att använda spö på en hund hade vart djurplågeri. Varför inte på hästarna? (dvs rätt använt....Att jag ens känner att jag behöver skriva det...) 
Hundar har INGET som jämförs med spö i sin egen värld. Ingen annan hund rappar till en annan om den första beter sig dumt. Den blir nertryckt och fasthållen tills den veknar. 
En häst som beter sig dumt mot en annan häst får en snyting och kanske ett bett och så är det bra, vilket kan förklara varför ett spö kan vara en hjälp hästen förstår men som inte hunden förstår. 

Sedan stod det något om att skänkeln är en positiv hjälp/positiv förstärkning. Nej det är det inte. Det positiva med skänkeln, när hästen går framåt, är att skänkeln slutar inverka. Det blir positivt för hästen, aldrig att skänkeln kommer i användning.
Detsamma gäller handen; En inverkande hand är aldrig en positiv hjälp, men eftergiften är det däremot. Varför tror ni vi tjatar om att det är såååå viktigt att rida i en eftergift jämt?? 
En inverkande hand är dock inte samma sak som att ha kontakt med hästens mun genom tygeln...

Vill ni läsa vad det är jag snackar om så klicka in på länken här ---> http://debatt.svt.se/2013/04/29/tortyrredskap-tvingar-tavlingshastar-att-hoppa/

Jag blir så trött när jag suttit och kikat runt på olika sidor på nätet, nu det sista var det faktiskt Djurens Rätt. Det handlade om misshandeln som ägde rum under Göteborg horse show, att hästar tvingades över hindren med både drag i mun, piskrapp och sporrsparkar. 
Att sporten borde förbjudas och hej och hå. Dressyrhästar som går med kandar och så vidare och så vidare. 
Jag håller med om att det finns den här typen av ridning, på alla nivåer och även i eliten. Personer som inte bryr sig om hästen som individ eller som bara är ute efter "sporten" i sig och använder hästen som ett redskap. 
MEN
Nästan alla värnar om sina hästar, har dem som en nära kamrat och tränar tillsammans med den. Är det också djurplågeri?
Det tål att diskuteras, för självklart är det så att vi förgriper oss på hästarna så fort vi sätter oss på dem, eller rättare sagt; stänger in dem i en låda och förbjuder den att gå ut. 


Men vart drar man gränsen? Hästhållningen har på många sätt blivit bättre och bättre i och med lösdrift och Active Stable. Hästarna tillåts röra sig fritt och vandra och äta som de är gjorda för. 
Men ska man ha en häst för bara det? Hur många kommer att vilja ha en häst bara för att ha den i hagen? 

Jag vet inte ärligt talat men återigen; Vart ska gränsen gå? Det enda rätta kanske är att släppa ut alla hästar i det vilda så att de får leva ett liv utan människor överhuvudtaget? Kanske bli ihjälkörda eller svälta ihjäl under vintern. Till slut finns det antagligen inte några hästar kvar då de i dagens samhälle "bara" finns för vårat höga nöjes skull. Hur många behöver en häst för att klara sig i livet liksom? 

Vem är det förresten som bestämmer att det är OK med att lägga på en skänkel på hästen? Är inte det lika illa som att lägga till spöet lika hårt? Eller kan det till och med vara så att en spöhjälp utförd på rätt sätt kan vara en schysstare hjälp i hästens ögon? 

Sen en annan sak
Jag blir så in i helvete trött på alla som drar alla över en kam. Att peka ut eliten i våran hästsport och kalla dem för djurplågare är bara idioti enligt mig. Hur många är det som glömmer bort de hästar som far illa på grund av OKUNSKAP? Hästar som får stå ut med en ryttare som sitter snett, drar i tygeln utan mening eller har en för ostyrig skänkel med sporre på. Hur många tänker på många privathästar som faktiskt har det på det här sättet? 
Är det inte ett bättre alternativ att utbilda dem istället för att få ett slut på MYCKET av "hästplågeriet" som pågår? 
Om vi nu bestämmer oss för att ha kvar hästen som kamrat och träningskompis vill säga. 

Jag tycker såhär: 
Om vi nu kommer överrens om att hästarna får vara kvar "under" människorna och inte behöver släppas vilda för att klara sig själva SKA ALLA RYTTARE se till att alltid vilja lära sig mer, ta hjälp oavsett vilken nivå man är på, ha en schysst attityd mot hästen och visa den respekt och kärlek och helt enkelt LÄRA SIG ATT RIDA! 

Varken bett, skor, sporrar eller spön är tortyrredskap i rätt händer. På något sätt!
Det är ridkonsten som håller på att gå förlorad och DET är sorgligt! Ridningen handlar inte om utrustningen utan om känsla och kunskap...  


Det är värre med de som säger att "Alla hästar kan gå barfota bara hästen får tillräckligt lång tid på sig att vänja sig" och sedan rider runt på en häst som snubblar fram för att den är ömfotad i ÅR. Det var inte taget ur luften, precis den förklaringen och konsekvensen har jag själv vart med om.... 

Glappkontakt oavsett om hästen har ett bett eller bettlöst är skarpare och taskigare än en mjuk men konstant hand, men det skriver ingen om? Är inte glappkontakt djurplågeri då? Det är dessutom något som många ryttare rider med då det faktiskt inte är helt lätt att hålla en lagom mjuk kontakt..... 


Sen vet jag själv att det finns hästar som tycker det är roligt att tex. hoppa. Min egen häst är sån och försök inte få det till att det en slags stress för det hävdar jag att jag faktiskt kan känna skillnad på. 
Vad betyder det? 
Att en del hästar kanske faktiskt gillar sitt "jobb" och tycker om samarbetet med en människa? 
Har ni en annan förklaring? 

Ne, tänk ett varv till innan ni skriver ut en artikel om det här, ta lite fakta på det hela, SÄTT ER IN I HÄSTVÄRLDEN ordentligt innan ni drar till med en sån här "hård" artikel. 

Jag är inte redo att släppa ridningen. Jag älskar mina hästar, jag älskar att jobba med dem och jag försöker vareviga dag att bli en bättre ryttare - för hästens skull. 

Jag kan fortsätta med den här diskussionen hur länge som helst och det är något som verkligen upprör mig men nu rundar vi av. 
Vart står ni i den här debatten? 

Ps. De allra flesta ryttare på elitnivå i dressyren rider på bridongen och i stort sett inte alls på stången men det kanske era "hästovana" ögon inte kan se.... Ds. 

---

Det är skillnad mellan att göra så att något sker och att låta något ske i ridningen...

---

- Timothy W. Gallwey 

---

Hon misshandlar sin häst!!!

Det finns inga! Punkt.
Det finns inget snabbt sätt att bli en bra ryttare.

 

Vill du bli så bra du kan så snabbt som möjligt: 
Hitta ett bra ställe att vara på!

Hitta en mentor som du litar på till 100%
Var i stallet all den tid du kan uppbringa
Gå bredvid din mentor så mycket som möjligt av tiden
Rid när du får och kan, så mycket som möjligt
Lär dig grunderna så att de sitter stadigt i ryggen
TRAGGLA!

Förutom det

Läs allt du kommer över
Åk på clinics
Åk på BRA tävlingar där du ser BRA ridning, alltså inte de flesta lokaltävlingar....

Det är helt enkelt så att rider man en gång i veckan utvecklas man otroligt långsamt, det är så TYVÄRR. 

Har du egen häst? 
Rid även när du inte känner för det. Rid när du SKA, planera när du ska rida, träna ett par dagar utöver det med något annat du hinner med, träna minst en gång i veckan för en bra tränare helst både hopp och dressyr. 

Det tror jag är receptet för en bra ryttare. 

Vad tror ni? 

Sen att många inte har den möjligheten det är en helt annan femma. Självklart kan inte alla hänga i stallet och alla har inte det drivet eller attityden som gör att man orkar eller till slut vill satsa så mycket som behövs.
Men då är det bara att gilla läget och få ut så mycket av den tid man lägger i stallet, som möjligt. =) 
Alla har ju inte heller ambitionen att bli bäst och då ligger ju landet lugnt ♥

Kram på er!
/Myran 

Sen tål ju att sägas att man ska hästar som passar en och när man kommit en bit en bra bit då är det dags att se över om man har tillräckligt bra häst. Fram till dess går det bra att rida på nästan vad som helst för att träna sig själv. 

Som jag faktiskt inte vet om jag ens ska försöka börja skriva på. Men det lär ta ett tag att censurera lagom men att ändå få fram det jag vill i så tydligt klarspråk som möjligt. 
Jag hoppas att DU och DU som ligger bakom min ilska och besvikelse fattar redan nu vilka ni är och faktiskt är såpass vuxna (för det är ni nästan....) att ni säger förlåt, fattar att ni betett er under alla nivåer och visar att ni inte är de falska ***** som ni just nu utger er för att vara. 

Även den här gången är det avundsjuka som ligger bakom till 99% och är det inte det är det snarare dumhet eller förmågan att uppfatta handling --> konskekventer som lackar... 

Idioter rent ut sagt... 

Just nu är jag glad över att inte ha med er att göra mer än jag har. 

Ps. Stall Tokarp är en rökfri anläggning, även bakom manegen... Ds. 

Varför nischa sig överhuvudtaget va?
Tycker att det är skittråkigt med bloggar som nischar sig för mycket förutom de bloggarna som faktiskt är ganska högt i nivå. Där är det däremot väldigt roligt att läsa om en specifik gren. Jag har totalt tröttnat på dressyrbloggar, sorligt med sant. Finns inte en enda på min Bloglovinlista längre. 
Hoppbloggar finns det gott om - GOTT OM - och det är intressant tills det kommer en film som visar att ekipaget inte alls är på den nivån som de pratar om. 
Tröttnat på bloggar som pratar som de vore på elitnivå medan de inte hoppat mer än ett par pay n jumps eller inte ridit högre än LC i dressyr. 
Misstolka inte snälla, jag kan lika gärna läsa en blogg där någon rider på en lägre nivå, men när man snackar om en annan nivå och tror sig vara på den, det är bara trist. 

Jag kan ärligt säga att jag inte vart ute och tävlat speciellt mycket. ÄN! Ambitionerna är STORA och jag vill verkligen nå längst upp. I alla fall just nu. Sen får man se vad som händer när jag behöver byta häst för att kunna hoppa större klasser eller så.. Då kanske jag inte vill längre. Jag hade aldrig bytt bort Decibel tex. 

Blev så pepp av Ulf också i torsdags. Vi pratar väldigt mycket om osäkerhet och rädsla, eftersom jag har mycket av sånt i mig och är väldigt försiktig. Vi pratade om att det kanske inte är så dåligt, att det är de ryttarna som verkligen söker kunskap som blodhundar som till slut har så mycket i bagaget att de istället blir bäst. 
Jag lever på den tanken. 

Men tillbaka till saken. Jag är varken hoppblogg eller dressyrblogg, men jag vill fortfarande satsa på hoppningen. Men för det så... Ja visst... gäller det att rida bra på marken ;) 
Det finns inget som kallas hoppdressyr, eller dressyr för hopphästar enligt mig, inte på den nivån jag är nu. Dressyr behöver alla hästar men man kan mäta det på olika sätt, tex genom att rida ett dressyrprogram eller hoppa en bana. Det tror jag stenhårt på. 

Vad anser ni att ni är? Är ni nischade? 

Kram på er!
/Myran 

 

Jag fullkomligt hatar det syndromet "jag ska ha" och i detta fallet gäller det faktiskt katter. Såg en bild på facebook där en hög (!!!) döda katter låg och budskapet var att det finns ett överflöd med katter i Sverige och på många andra ställen i världen och man uppmanas att kasterera. JA! Gör det! 

Men så finns idioterna som "ska ha" en raskatt bara för att, eller "ska ha" en kattunge för att de inte vill gå miste om den tiden, eller "ska ha" en kritvit katt för det är finast. Vad i HELVETE ÄR DET MED ER ERA IDIOTER??! Det är så egoistiskt att det finns inte! Hör ni inte er själva? 
Ni väljer att köpa en kattunge, eller själv ta en kull "för att det är roligt"  medan det finns hundratusentals katter som inte har något hem och som avlivas eller på annat sätt dör! 
Det finns katter av ALLA SLAG som behöver hem, varför inte göra en god gärning när man ändå tänker skaffa ett djur?

Detsamma gäller hundar. .. Det finns sååå många som behöver ett hem, och som inte behöver vara svårare än att klaras av som första hund.. Hjälp till i stället. 

Det gäller hästarna också såklart, men katter och hundar finns det fler av.. 

Ok, om man i ett uttalat syfte har en viss hundras eller kattras, men bara för sitt eget höga nöjes skull - Det räcker inte som anledning för mig. 
Samma sak med hästar - Om man vill tävla så visst, då behöver man en viss sorts häst, men alla som "bara" hobbyrider då? 

Ne.. Världen är helt sjuk och människor är sjukast av alla... 

Jag tycker om dagens avsnitt av ponnyakuten!
Först och främst: Lisen - Så himla härlig inställning. Rakt på sak och inga krusiduller. Me like big time! =) Och det lilla smilet i hennes sista scen "ska man rida så.." skitbra och det är många som behöver en sån tränare med sån attityd! 

Jan Brink - Tycker väldigt bra om honom. Han smyger inte runt att problemet faktiskt är rätt stort och troligen inte går att lösa på två veckor. Bra helt enkelt. Tycker om att de petade in lite "off horse" - träning. Blev taggad att ställa mig själv med en sopkvast för att öva upp bålstabiliteten. 
Kanske ny US/SISU grupp hörrni ;) haha!
Träna bålstabilitet innan lektionen - kom en kvart tidigare! Inte så dumt. 

Ja, jag tyckte det var bra =) 

Bra att de tog upp det där med krav på sin tränare också. Självklart ska man ha det! =) 
Men det jag kan tycka inte stämmer riktigt - inte i många fall i alla fall - är att tränaren ställer krav på eleven. Jag tycker att mycket av ridträningen i Sverige är väldigt.. Oseriös. Mycket kundfrieri. 
Det är inte konstigt eftersom många inte rider för att bli bäst, eller tävlingsryttare, speciellt inte på ridskolorna och jag har många gånger kännt att "den här tjejen/killen kan bli riktigt bra om den bara satsade" men det är få som gör. Det är få som lägger den tid, de pengar och det angagemanget som krävs för att bli riktigt bra. Tråkigt.. 

Man kan inte bli bäst om man rider en gång i veckan. Det tar helt enkelt för lång tid och även om ridningen sitter i kroppen så är det en färskvara om man ska bli bra på det. 

Men tummen upp för Ponnyakuten i alla fall ^^

Det finns på alla bloggar, alla skriver och förklarar sin situation, hur deras häst går, hur den helst SKA gå och deras fiolosofi, det är väl lite det bloggandet går ut på? Att nå ut med det tänket man själv har. Eller? 

Vad är blogga för dig? 

Jag startade min blogg i ett "psykologiskt" syfte om man nu kan skriva så. Jag ville växa, genom att ta tag i min konflikträdsla och se till att ha egna åsikter om saker och ting.
Innan var jag väldigt "adaptable" (kommer inte på svenska....) och det gjorde mig blek och tråkig, och hur många extra kompisar fick jag egentligen?? Zero.. Det är dessutom en dagbok som jag ska kunna gå tillbaka till och se vad jag haft för mig på alla plan och hur jag tänkte med saker och ting. ALLTSÅ SKRIVER JAG ALDRIG NÅGOT SOM JAG INTE TYCKER ÄR SANT. 

Om bloggen växer är det helt ok. Däremot vet jag att jag inte har tiden till att lägga så mycket tid på den så att den har chansen att bli riktigt stor. Jag har en unik utgångspunkt som jag kan utgå ifrån. Hur många äger en ridskola på 37 hästar liksom?

Jag tycker även om att ha en kanal där jag kan få ur mig allting som tynger mig, vilket kanske har gett en negativ klang till bloggen? Jag vet inte. 

Men jag undrar....

Hur många av alla där ute som har en hästblogg, vet egentligen vad de snackar om? Vad innebär det att ha hästen på tygeln? Varför blir skänkelvikningar lösgörande och slutor samlande? När blir skänkelvikning istället samlande? Vilka hjälper ska du ge på en volt? Vad är prio ett när man utbildar en häst? Vad innebär en lösgjord häst? Varför ska hästen jobba med ryggen? Vilken skänkel fattar man galopp för? Vilken tygel bryter man galoppen med? 

Ett av de vanligaste uttrycken på bloggar med hästar i är att "sedan började jag rida" eller "jag red verkligen mellan hindren" eller "hästen jobbade riktigt bra idag". Vad betyder det? 
Är det någon som kan speca ner sina åsikter till så små bitar att vem som helst kan förstå dem utan att missuppfatta? Det tycker jag hade varit intressant att veta =) 

Jag hatar att plugga på saker, och sedan bara kunna det allra första, mest grundläggande. Jag vill mycket hellre veta hur allting hänger ihop ända från början och förstå hur och VARFÖR det är på ett visst sätt. 
Hur funkar ni? Vill ni hellre veta lite om mycket eller mycket om lite? Jag är helt klart den andra typen. 

Jag tycker att teorin är OTROLIGT viktig och man kan inte läsa för mycket, däremot kan man aldrig bli en duktig hästmänniska genom att enbart ha näsan i böcker, men det är en väldigt god start och ett gott kompliment! 

Nu blev det väldigt flummigt och från början var det inte alls meningen att skriva om just det jag nu skrev om men i alla fall ;) 

Hoppas ni har en toppensöndag. Om typ en timme ska jag titta på Ponnyakuten, men först tänkte jag fortsätta med projektet så att det blir klart. 

Kram på er!
/Myran 

 

Jag tänkte lite på vilken träning NÅGONSIN som jag inte tyckt har gått bra. Jag kan inte komma på någon. Alltid om någon frågar efter en träning "hur det har gått" så har jag i stort sett alltid svarat "bra" eller möjligtvis "skitbra" ;) 
Det är otroligt sällan som jag sagt "Det gick skit". 

Därmed inte sagt att jag är perfekt på alla träningar, herregud! Verkligen inte! Bara den senaste månaden har jag haft struligt, fått anstränga mig till det yttersta och satt min mentala styrka på spel. 
Därmed inte sagt att det gick dåligt? Eller vad tycker ni?? 

Jag kommer ihåg en träning, dressyrträning, som var med tävlingsspecialen som hade mycket med raka spår att göra. INGEN övning funkade, men jag tycker fortfarande inte att det var en dålig träning, eller att det gick speciellt dåligt. 
Alla våra svagheter, både mina och Decibels, kom fram i den övningen. Är inte det bra om något??!

Jag tror helt enkelt att det handlar om attityd. Vilken attityd man bestämmer sig för att ha under träningarna, om man suger åt sig allt som tränaren säger eller måste väga det för och emot. Jag fungerar bäst med en tränare som är hård, jag vill inte ha ett "bra" när det inte verkligen är det!
Jag måste även lita på min tränare och på dennes kunskap för jag orkar inte ifrågasätta vad han/hon gör eller har för övningar. Thats it. Det är så jag funkar. 
Vad för tränare behöver ni?? 

Jag tror att känslan jag får när någon säger att det inte gick bra är att man lägger det bakom sig, eller ältar det, ältar fel saker och på så sätt inte fått ut något av träningen. Varför ska man göra så? 

Så mitt tips till er: 
1. Se till att ALLTID (speciellt när det känns skit) hitta minst en grej som funkade och som ni faktiskt är nöjda med
2. Analysera känslolöst ert ridpass, inte bryta ner utan analysera, och ta reda på vilket problem ni behöver angripa först. Gör en checklista över er egen ridning - inte hästen - utan er själva som ryttare. 

Man blir ingen bättre ryttare om man ältar gamla problem utan att söka en lösning =) 

Däremot blir man mycket snabbare bättre om man lär sig analysera på ett bra och sunt sätt. 

Good Luck! 
Vad säger ni om allt det här?? 

Kramar!
/Myran 

Min fråga till er läsare: 

ÄR DET SKÄMMIGT ATT RAMLA AV? 

Berätta gärna vad ni tycker och känner. 

Kram
/Myran 

Filippa och Saras blogg hittar ni HÄR
(på bilden)

Varför tolkar alla människor (läs hästmänniskor) allting man skriver så olika? Det behöver inte ens vara saker man skriver utan helt enkelt att man uppfattar olika saker olika. 

Exempel

"Min häst skenade med mig" Kan betyda allt från att hästen tog ett par travsteg till att den faktiskt skenade eller till det vanligaste; Att hästen stack iväg. 

"Hästen galopperade jättefort!" Kan betyda allt från att hästen helt enkelt galopperade, till att hästen hade ett tävlingstempo till att hästen faktiskt gick ett galopplöp. 

"Hästen högg efter mig" Kan betyda allt från att ponnyn stötte till barnet i rumpan när denne tog framhoven, till att hästen nöp tag när sadelgjorden drogs till att hästen faktiskt anföll för att hugga. 

"Hästen slängde av mig" Betyder oftast att någon har glidit av, till att hästen bockat av annan anledning än att slänga av, till rodeohästen som faktiskt slänger av ryttare. 

"Hästen gick inte att hålla" Kan betyda allt från att hästen faktiskt sticker när den vill, till att ryttaren inte kan lägga hästen i exakt det tempo hon vill ha. 

"Hästen är arg" Kan betyda allt från att hästen lägger ena örat på sne för att höra, till att hästen vilar med båda öronen bakåt, till att hästen har örona bakåt för att den är spänd eller rädd, till att hästen faktiskt visar ett hotfullt beteende genom att slicka öronen bakåt. 

Allt det här har jag fått höra, ganska många gånger men i stort sett alla gånger har det egentligen varit åt det mildare hållet. Rätt intressant hur olika det kan vara som sagt mellan ryttare och ryttare och det är ju ändå lite det som är charmen ;) 

Någon som har vart med om några andra ytterligheter?? =) 

 

Är det någon som vet varför det egentligen är så BILLIGT att rida?? Om man jämför med andra sporter kontra hur mycket som behöver underhållas för att hålla verksamheten på en bra nivå är andra sporter SJUKT MYCKET DYRARE än ridning. 

Säg att en timmes ridlektion kostar ca 160:-. Då får eleven en häst som är utbildad för ändamålet, den får en utbildad instruktör, den får oftast en bra träningsplats i form av manegen eller bra utebana och självklart inbakat i det undervisning och coaching. 

Igår spelade jag och David badminton i tennishallen. Vi hade med oss egna racket, bollar osv. Vi hade ingen instruktör eller någon överhuvudtaget (tur var väl iofs det annars hade jag nog blivit bannlyst då jag inte är något vidare på att spela ;) haha!) och detta kostade 130:- 

Detta är bara det som jag stött på som senast, det finns massa exempel på hur mycket ridsporten ligger efter i att ta betalt. En häst kostar extremt mycket, ett racket kostar desto mindre.... 

Är det någon som har någon idé om varför det blivit så. Jag har själv teorier men det hade vart kul att höra vad ni säger om det hela. Är det helt enkelt så att det blivit lite kundfrieri i priserna, som gått för långt? Har folk blivit bortskämda med bra priser på ett dåligt sätt. Vill folk inte lägga mer pengar på en ridutbildning? 

Det tål i alla fall att tänkas på. 
/Myran

Det här var det bästa ponnyakutenavsnittet än så länge tycker jag! Dels westernkillen/stuntmannen som verkade sund, tuff och skitbra helt enkelt. Honom vill jag se mer av i serien! 

Sedan var det Jan Brink med Lilla Gubben/Eldorado, som på ett bra sätt beskrev hur man kunde använda en halsförlängare. Visst den kanske var lite kort men ärligt talat så litar jag på Jan Brinks omdöme. 

Sedan han som är en handler! Jag fullkomligt älskade att de visade att det inte alltid går att komma undan att man får ta i lite grann. Velourdressyr på fel sätt ett steg längre bort - JA TACK! 

Och självklart Tobbe, som läser av ponnyn på ett beundransvärt sätt och på ett snabbt och enkelt sätt eliminerar fenomenet "går inte att fånga i hagen". 

Så hatten av för det här avsnittet! Toppen tycker jag! :D 

Kram på er!
/Myran 

Vad tyckte ni om det? 

På riktigt, vad tänker en del med? Det är två tjejer som nyligen "slutat" blogga pga kommentarer de får över internet, till sin blogg. Kommentarer som på något sätt skadar och sårar. VARFÖR gör man så över internet? Vad ger det för positiv effekt att slänga iväg en hastigt och vass skriven kommentar till någon man aldrig ens träffat? Varför inte bara låta personen berätta sin historia och vara lite mer ödmjuk? 

Jag tycker att det är så tråkigt, att folk plötsligt blir "tuffa" och "vågar" ta konflikter över internet. Gör det IRL i stället och låt andras bloggar vara. Låt bli att skriva det där hugget som kommer att såra någon. Alla sådana kommentarer känns, oavsett om personen i fråga lärt sig att skita i det eller faktiskt mår riktigt dåligt av det. 

Så skärp er! 

Sen ska man självklart inte glömma alla som faktiskt bara ger posivit feedback i kommentarsfältet. Det är ju som tur är fler av den sorten och de som gör att det faktiskt är roligt att blogga! =) 
SÅ TACK TILL ER! Ni är guld värda! =) 

/Myran 

Jag har bara ett ord: AWESOME!
Det är det absolut bästa träns jag någonsin ägt. Underbart läder, smart anpassat till hästen och otroligt lätt utan massa remmar som är i vägen hela tiden. 
Jag fullkomligt älskar mitt träns och ärligt talat tror jag att Decibel tycker om det också. Det trycker inte någonstans, det stänger inte igen utan det ger bara stöd och verkar väldigt bekvämt. 
Man kan även använda det på otroligt många sätt =) 

Här kommer en video om hur tränset ska funka: 

Det finns att köpa på bland annat Hippsons sida och kostar runt 2000:- 

Enda nackdelen jag kan komma på såhär är att det inte går att snurra upp tyglarna när man ska longera då det inte finns någon käkrem och det är svårt att snurra ihop det som vi gör i stallet med käkremmen också, men det har ju inte hästen ont av ;) 

Någon mer som använder tränset?? 

Någon som har någon åsikt om tränset?? 
/Myran