Det är egentligen inte bloggarna med de bästa ryttarna som fascinerar mig mest. Det är bloggarna med tjejer (eller killar) som har sin häst - eller oftast ponny - som för det första inte är speciellt lydig eller egentligen ridbar, men som bara kör ändå. Det som driver de här människorna; Det är DET jag vill hitta. 

Vad är det som gör att en tonåring eller en annan ung människa kan göra det som inte jag förmår mig att göra. Hoppa en bana på 90cm, vara ute och tävla utan att blinka - Oj, vi gick omkull i ena klassen och andra ramlade jag av i men nästa helg ska vi dit och dit - liksom? Vad har de hittat som inte jag har? 

Till min fördel har jag haft hästar runt mig JÄMT och ALLTID! Jag har ALLTID haft någon som sagt hur saker och ting ska vara och hur man ska agera för att det inte ska bli farligt. 
Jag har ALLTID gått bredvid en mentor och ALLTID ridit för duktiga instruktörer. 
Jag har mycket kunskap och har fått chansen att öva upp min ridkänsla under många år redan, trots att jag bara är 24. Rent kunskapsmässigt tror jag att jag har med mig mycket mer än många andra i min ålder som håller på med hästar. 

Är det just det som gjort att jag blivit rädd? 

Behöver man en smula galenskap innan man lär sig? Det känns som att det är så de flesta gör med hästar.... Många skaffar en häst - ALLDELES FÖR TIDIGT - och sen händer lite småsaker men på det hela taget går det bra, SEN kanske folk tar hjälp om de upptäcker problem, men sällan innan. 
Självklart finns det människor som lär sig och försöker förstå innan också men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. 

ELLER är många rädda men skriver det aldrig på sin blogg? Jag vet inte... 

Vad tror ni?? 

Från tävling på Brättingstorp - Dressyr