Läste precis ett inlägg om hur folk gör när de sitter upp. =) Tänkte ta hur jag tänker från boxen till uppe i sadeln. 

Decibel är rätt känslig och har ganska mycket i bagaget. Hon spänner sig för gjorden och fryser när man lägger på den, alt börjar "småväva". Inte roligt alls. 
Så det första jag ser till är att inte spänna sadelgjorden alls. Den får gärna hänga lös och knappt nudda henne det första. 
Klart jag har koll på sadeln, jag är rädd om både den och min häst, men detta funkar bra. Hon brukar också få en liten "uppmuntran" eller "muta", vad ni nu vill se det som, efter att jag lagt på den. 
Sen spänner jag ETT hål i taget. ALDRIG mer. Det gör jag inte med någon häst. 

Väl ute brukar jag själv värma upp genom att gå med henne i manegen, som minst ett par varv. Speciellt när det är morgon när jag själv inte är riktigt på hugget från början ;) 

Uppsittningen gör jag oftast från pall pga tre saker: 
- Jag vill spara mina egna knän
- Jag vill spara på hästens rygg
- Jag vill inte slita ut ett stigläder i onödan =) 

Däremot tycker jag att man SKA KUNNA sitta upp på sin häst utan pall. Kan man inte det får man öva upp sin smidighet. Det är man skyldig hästen. 

Väl, nästan, uppe; sätter jag mig inte i sadeln direkt utan har såpass balans att jag kan ta höger stigbygel utan att sätta mig i sadeln. På det sättet får inte hästen någon obehaglig duns i sadeln det första den får och passet kan börja smärtfritt. 

Hur tänker ni? 
Tänker ni något på hur ni faktiskt påverkar er häst bara genom att sitta upp på den?? =) 
Tänk på det nästan gång om ni inte redan gör det





Filmerna ovan visar hur det ser ut i slowmotion när man sitter upp. En från marken och en från pall. Ser ni skillnaden?? 

/Myran