Anna och Denenda! =) 
Vill ni att jag ska ta bort videon sedan så får ni säga till ^^ 

Har inte hunnit/orkat skriva något om igår än, men det kommer nu istället ;) 

Hade Filippas första grupp också som hade hippologi. Vi kollade på hästarnas färger och vad de åt och varför man inte ska ge hästarna godis i tid och otid. 
Sedan var vi inne hos hästarna i hagarna också. Mycket spännande =) 

Trean igår red över bommar och hoppade. De gjorde det faktiskt riktigt bra hästarna fick vara raka. Då blev det stor skillnad på i stort sett alla hästarna. 

Vuxengruppen hoppade också! Riktigt mycket till och med. En linje med ett par travbommar och sedan travhoppning rakt fram på samma linje. Sedan bak och fram, Galoppera in, trav och över bommarna. 

Min sista vuxengrupp red ut. Modigt och bra gjort! =) Jag fick ut min prinsessa och red barbacka. Ganska lång tur ändå. Över 60 min. 

Anette var så otroligt snäll som skjutsade hem mig så jag slapp gå i ruskvädret. Det var väldigt snällt och uppskattat! 

Idag har jag haft två träningar, båda hoppning.
Första gruppen skötte sig jättebra! Fem och halvan hoppade de. DeSoto var i sitt esse igen! Väldigt fint och hoppade över 75 cm på liiite långt avstånd utan problem. 
Åska fick vara med och skötte sig finfint och Sara och Boromir tog sig över 100cm på ett bra sätt! Bra gjort!

Andra gruppen  red också riktigt bra! Allting blir så mycket lättare när hästarna får vara raka bara ;) så lite jobb med det vilket gick bra! Allihopa travhoppade in i en studs och gjorde det väldigt bra!
Elin och Daytona briljerade =) 

Nu sitter jag här hemma. Själv. Är gräsänka ikväll då David är ute och roar sig med jobbet. Agerar skjuts istället idag. Än så länge har jag inte heller orkat göra något alls egentligen. Tänkte diska och lite så men först behöver jag mat! 

Så nu ska jag fixa det! Hörs lite senare kanske! 
Kram! 
/Myran 

Åska när hon kom till Tokarp! Mille i bakgrunden. 

 

 

Då var ännu ett barnkalas till ända, eller ja, för ett tag sedan, nästan en vecka sedan, men nu kommer bilderna i alla fall:

Första passet med Indigo (på länge) avklarat. Tjock och glad ponny som blev trött snabbt. Lösgalopperade lite grann först för att bli av med eventuellt spänningar. Blev lite bockar och bus, men han mattades ganska snabbt av så vi höll inte på så länge. 

Sedan red Lovisa på lina ett varv runt hela fyrkanten och sedan på volten i båda varven. Gjorde övergångar halt - skritt ett par gånger och sedan en fattning i varje varv på volten. 
Allting gick helt superbra så nu fortsätter vi såhär ;) 

Han fick också skritta av ut och först när hopplägret skrittade igång. Utan lina. Så duktig ponny och duktig Lovisa! =) 

 "

Ambassadör.

Vi har ofta sagt att om Lufsen inte hette Lufsen så skulle han heta Ambassadör. 
En ambassadör är för mig någon som står för något viktigt. Representerar något stort. Som finns där som ett slags monument över något som är värt att förstärka. Någon som själv är stark och orubblig - på ett bra sätt. Någon som påminner oss om hur det borde vara. Vad som verkligen betyder något.

Vi brukar alltid säga att Lufsen är vår ambassadör.

Inte minst på tävlingsbanan har han tillsammans med Myran visat att det inte finns något mäktigare än en drygt 800 kg tung ardenner på 170cm i mankhöjd som stadigare än de flesta dansar ihop höga procent i dressyrklass efter dressyrklass. Domare lämnar sina bås för att efter avslutad ritt komma ut och titta på denna fantastiska häst. Denna ambassadör för alla som inte ser ut att kunna utföra eller prestera lika bra som normen. 

Han har förstås representerat oss mitt i Borås flera jular då han i folkmassorna tornat upp sig mellan julgranar och julstånd bärandes på ett lyckligt litet barn, lyftandes begreppet "ponnyridning" till nya höjder.

I hagen har han alltid varit den som visat att är man stor måste man vara snäll. Aldrig ngt bråk i närheten av Lufsen. Alltid fullt runt foderhäcken där han står.

Den kanske viktigaste uppgiften i hans liv har varit som vår arbetskamrat och vän. Alla som känner Lufsen vet att snällare får man leta efter. Många är de ögonbryn som förvånat höjts när bjässen under ägaren till ögonbrynen med lätthet utfört än det ena än det andra under ridpasset. 

Men ingen har han dansat med som han gjort med Myran. De var ett team. Jag ska sakna att aldrig mer få se dem tillsammans i deras kürprogram till musiken från "Bergakungens sal". Jag ska sakna att hålla hans stora huvud i min famn. Att dra fingrarna genom den lockiga pannluggen. Stryka mina händer över hans magnifika hals. Att själv få sitta barbacka på hans starka rygg. Det är mycket jag kommer att sakna. För idag har vi förlorat vår ambassadör. 

Lufsen var 17 år. Det fanns inget gammalt med Lufsen. Hans hjärta var starkt, hans lungor också, likaså viljan. Hans ögon var klara och pigga. Intresserade av världen omkring honom. Det fanns egentligen bara en sak som var gammal. Eller två. Hans framben. De klarade inte längre att bära sin stora stolta ägare. De var slut. Det är baksidan med att vara en pampig ardenner. En grym och obeveklig sanning. 

Alla säger till mig att "17 år, det är gammalt för en så stor häst. Du ska vara glad att du fått ha honom så länge". Ja, det är jag. Men jag tycker nog att jag kunde fått behålla honom lite till. 

Jag tror att drömmens värld och himmelriket ligger väldigt nära varandra. Nu ska jag gå och lägga mig och kanske - om jag har tur - så ses vi Lufsen. Och du kan visa mig en glimt av himmelen ."

Det är min mamma som skrivit detta om Lufsen och ärligt talat kan jag inte skriva något som är bättre. Det är precis såhär jag känner. 

Jag och Lufsen har en låååång historia ihop. Vi har tävlat massor, vunnit massor upp till LA, fått högsta procent för dagen på en tävling och fått domare att gå ifrån sin plats bara för att ta sig en närmare titt på denna magnifika häst. 
Vi har varit med på uppvisningar, jag gjorde mitt projektarbete ihop med honom (en kür) och vi har fått många att höja på ögonbrynen när vi visat högre dressyrrörelser än vad de trodde att en ardenner kunde utföra. 

Vi har hoppat över en meter, vi har gått i fackeltåg ihop, vi har stått på Stora Torget i stan och haft hand om "ponnyridning". David fick lära sig rida på Lufsen först av allt. Det är Lufsen och jag som har stått där sena lördagkvällar, putsat på det sista inför tävlingen kommande dag och tvättat hans fina strumpor bak, hans vita svans och ryktat honom.. Det kommer aldrig igen. 
Det är Lufsen som gick från att vara "seg" på lektion till att bli dressyrhäst på riktigt på under 30 sekunder när jag hoppade upp efter att en elev inte riktigt klarade ut honom. 

Vilken häst. 
Jag älskar dig Lufsen

Lufsen 
1997 - 28 Januari 2014
Ardenner
Äg. Lena Magnusson

Kom till oss som föl. 

 

Tack Helen! 
/Myran 

Dags för en liten presentation nu då av våran nyaste Tokarpshäst!
Han heter Chuck Bass, är en liten halvblodshingst efter Radisson. Hans mor är efter hingsten Cor de la Bryere (Samma som Mistral också har i sin härstamning) och Chuck Bass är född den 18 Juni 2013. Mistral är född den 4:e så de är i stort sett jämngamla. 

Lite roligt är också att bakom Radisson finns Nimmerdor som Radissons morfar! Jag har alltid gillat Nimmerdor! 
Det finns även Cor de la Bryere bakom Radisson vilket gör att Chuck Bass i stort sett är linjeavlad på honom. Vad jag har hört så ger Bryere ganska vassa avkommor så vi får väl se. =) 


Han är för tillfället svart med en halvstrumpa bak och en stjärn i pannan. Dock kommer han mycket troligt bli skimmel, vilket min mamma inte misstycker om ;) 

Han bodde ca 3 timmar från oss och kom till oss igår eftermiddag, fick kika lite på alla hästarna och även träffa Mistral (som tyckte att livet blev mycket roligare med en lekkamrat, även om han var helt vild) 
Chuck Bass har inte blivit hanterad speciellt mycket och inte heller ledd eller liknande. Han verkar vara väldigt kvick i fötterna och en väldigt pigg fölunge helt enkelt. 
Väldigt väldigt sött huvud och har fortfarande gansak mycket "fölkropp". Mistral såg jättestor ut om man jämförde ;) 

Just nu sitter jag och mamma i bilen på väg uppåt i landet för att hämta hem en jämnårig fölunge som heter Chuck Bass. Om allting är som det ska så kommer vi alltså rulla tillbaka hem med en liten 8 månaders (?) fölunge. =) 

Så nu kommer Mistral få en jämnårig kompis som han kan leka med! :D Perfekt! Föl ska leka så mycket de bara kan!

Jag kommer även behöva plugga typ alla timmar som vi sitter i bilen imorgon.. Herregud vad mycket jag måste komma ikapp med tills på tisdag. 
Har bland annat behovsberäkningar, frågor, grupparbete och läsning. Självklart läste jag fel i boken när jag inte visste exakt vad vi skulle läsa... Läste på helt fel ställe. 
Men ingen kunskap är dålig kunskap ofcourse. 

Men är ni nyfikna på lilla Chucky, hehe, får ni allt pallra er till stallet idag runt 15 - 16tiden. 

Kram på er!
/Myran 

Den här updaten är mycket rolig att skriva för det går så himla bra och han är så fräsch!
Melwins historia är att för 1,5 år sedan fick han en senskada i hagen då han drog av sig en sko... Fruktansvärt otursamt men efter mycket om och men så är han igång igen. 
Skrittar gör han bara än så länge, men snart ska vi tillbaka till Husaby på återbesök och då får vi se hur vi ska lägga upp resten av hans rehab-program. 

Så har vi riktig tur har vi snart Melwin med oss på lektion igen och det gör mig så glad att jag nästan börjar gråta! :D Fina fina Melwin. 

Naxos har ju inte fått många rader här på min blogg det sista, eller egentligen inte alls, men verkligen inte alls på väldigt länge. 
Han har haft långledigt men har nu satts igång igen och gick för första gången med på lektion idag. Ett lättare caprillipass som han tyckte var roligt. =) 

Så Naxos är i fin form och redo för jobbet igen! =) 

Fakta: 
Naxos
Född 16 Juni 2002
Tysk Ridponny
En mycket bra ponny som dock har lite vasst huvud vilket gör att ha inte är någon nybörjarponny. Väldigt fina kvaliteter annars och ett riktigt charmtroll ;) 

Nu är måndagen till ända. Jag har haft 4 lektioner på förmiddagen och jag och mamma pratade lite snabbt om ifall vi hade lektion på olika sätt beroende på vilken tid på dagen vi har det. 
Jag visste inte riktigt först men sen kände jag att det oftast blir lite roligare eller vad man kan kalla det när man ändrar något. Jag vet inte om det är just att ha lektion på förmiddagen eller bara själva brytet från vardagen men något är det som gör att det kryddas till lite grann. =) 
Jag gillar att ha lektion när det är ljust också. Det gör väldigt mycket! 

Alla grupper hade hoppning/markarbete/caprilli i alla fall. Första gruppen lades fokus på att lyfta svårighetsgraden ett snäpp och jag vet själv hur svårt det kan kännas första gången man utsätts för det. Alltså att känna sig som en total nybörjare igen, som att man börjar om eller inte alls har hajjat grejen. 
Men för alla som eventuellt känner så; Så är det ju inte. Man får istället se det som att man lyfter fram nästa grej man måste träna på. Det blir tydligt och konkret och det tycker jag att ridningen ofta går ut på. Att konkretisera något som egentligen är fruktansvärt svårt. 

Svårigheten på just den här lektionen var att lägga en liten volt i galopp runt ett hinder och först och främst se till att hålla galoppen. 
Men när man tänker efter så är det ju väldigt mycket mer än att bara kunna hålla igång själva gångarten. 
Målet måste ju vara (även om det är svårt) att kunna rida den där lilla volten ur en eftergift, på ett exakt voltspår som är runt, för små hjälper och dessutom i bibehållen gångart. 
Det blev till slut en hel del att hålla ordning på ändå. 

Andra gruppen fick bekänna färg genom att visa upp sin exakthet och noggranhet på en, egentligen ganska enkel, övning som genast gjordes ett par hack svårare. 
Trav vid en exakt punkt, verkligen exakt, galopp vid nästa punkt exakt och sedan avbrott till trav på exakt rätt punkt. 
Det som var så roligt var att det hände mycket med alla. Hästarna svarade bättre ganska snabbt vilket i början var största "problemet" men problematiken utvecklades sedan till ryttarens tajming, när hästarna väl var lite mer uppmärksamma. 
Roligt och väldigt nyttigt! 

Min sista grupp, en tvåa, travade massor av vägar och över bommar. Bommarna låg dessutom på vissa vägar som vi inte ridit på innan. Väldigt duktigt. Sedan fick de travhoppa ett litet kryss och galoppera efteråt. Det sista vi gjorde var att eleverna själva fick välja vilken gångart de skulle rida i under ett helt varv. Så en och en fick de rida ett varv på fyrktantspåret och galoppera (som de flesta gjorde) om de ville. 

Efter alla grupperna red vi ut en sväng. Vi var hela 13 stycken som var ute tillsammans och det var riktigt mysigt. Dock kom regnet krypande så det var lika skönt att komma tillbaka som att rida iväg ;) 

Det var min dag i lite detalj. Jag hade bara tänkt skriva ett inlägg typ "hej, idag var jag i stallet". Jag gillar mina fingrar ibland. De gör som de själva vill och ibland blir det ganska bra ;) 

Ps. Märkte ni att jag knappt skrev något om bommarna/hindren som vi faktiskt använde också? ;)

Kram på er!
/Myran 

Ponnyerna tycker om sin nya hage och har busat runt i den i flera dagar. Här är bara en liten snutt av hur det kan se ut. Det är tur att de har lite plats att röra sig på så att alla barn tryggt kan sitta på dem sedan ;) 

Den som drar iväg först och gör en "flygande bock" är DeSoto. Hästen med täcket på är Camaro och skimmelskäcken är Hjortrongull =) 

Visst är de urgulliga! 

 

Min Decibel är i svart/guldigt täcke på högerkanten och gör massa konstiga krumsprång, dåren som rusar in i paddocken och stegrar sig i mitten är NightMare ;) haha!

Detta var alltså när våra hästar idag skulle få gå in från hagen och rulla sig i paddocken. Det blev en del bock och bus kan man säga ^^

Ni kan läsa det första inlägget HÄR om ni inte redan har läst det. Det hade blivit en novell eller bok ifall jag skrev allt i ett och samma inlägg ;) 
Här kommer i alla fall resten av min vision om hur en bra ridskola ska vara och jag kommer även krossa en del av de fördomar som finns... 

Förutom de punkterna som jag tog upp i förra inlägget (Flock, uppstallning, foder) finns det en hel hög med andra faktorer som spelar in på en bra ridskola, självklart. 



AKTIVERINGEN
Den är ju ganska vital när det gäller ridskolehästar - och alla hästar för den delen - och som alla säger så ska man ju ha en varierad träning för att hästen ska må som bäst. Inga konstigheter. 
Nu till saken; Ridskolehästar sägs få stå ut med tygelryck, drag, sparkar och slag och på det sättet bli "döda" för hjälperna. 
Detta är ju fruktansvärt!! Självklart får det inte gå till så! Det får verkligen inte gå till så! Elever på en ridskola ska självklart lära sig att rida, få öva och utvecklas men ALDRIG på hästarnas bekostnad. Det är inte ok! 
Vi rider inte perfekt från början, ingen rider PERFEKT, men man kan ändå öva upp sig på ett sätt som hästarna tycker är ok. 
Det gör man bland annat genom att inte göra för svåra övningar för tidigt, där ryttaren inte har en chans att ge små fina hjälper utan "luras" till att ta i - helt enkelt pga orutin.
Det är ridlärarens sak att se till att hästarna inte far illa när eleven ska lära sig något. Det är ridläraren som för hästarnas talan och det är ridläraren som måste se till att skydda hästarna mot sådant som inte är ok. 

Hästarna är dessutom fantastiska djur som kan anpassa sig så fort efter en ryttare som de faktiskt gör. De är verkligen beundransvärda och just själva bytandet av ryttare tror jag inte hästarna far illa av. Det är när bytena blir för abrupta och övningarna och hjälperna blir för svårtolkade för dem som de börjar må dåligt.. 

Kort och gott: man behöver ha en väl utvecklad plan för hur ridskolan och verksamheten ska skötas för att kunna kombinera hästarnas välbefinnande och ryttarens utveckling på ett så bra sätt som möjligt. 
Här brister hästsverige enligt mig. Vi är för dåliga på att informera om varför inte det ena barnet får hoppa 50 cm än, eller varför den ambitiösa tonåringen inte får rida LA än. 
Här hjälps inte heller Sveriges ridskolor åt. Där den ena ridskolan sätter stopp och säger att det krävs mer övning, där öppnar en annan famnen och ger eleven/kunden det den vill ha - vilket alltid i slutändan blir på hästens bekostnad.... 

En annan del av aktiveringen är ju självklart vilket arbete hästen faktiskt får göra. Finns det vilodagar? Finns det uteritter? På en bra ridskola är även det svaret självklart: Det är självklart att en ridskolehäst ska gå ut i skogen! Det är självklart att de ska ha vilodagar! Det är också självklart att varje hästs arbete planeras utifrån just den hästen, så att den hästen mår så bra den kan. 

Exempel på detta kan jag ta från oss. Vi har som en del av vår policy att hästarna ska ridas ut. Alla grupper rider ut, ca var tredje vecka i de vanliga grupperna. 
Barngrupperna rider ut oftare. 
Hästarna MÅSTE få komma ut och ELEVERNA MÅSTE få lära sig att en häst måste få komma ut. I samma veva måste ju eleven dessutom självklart lära sig att hantera en häst utanför ridbanan så det är inte bara för hästarnas skull som vi har uteritt på schemat. 

Vi har även en häst som aldrig går dressyrlektioner. Hans kropp fixar inte det pga felridning i flera år, dock inte hos oss. Han är en av alla "problemhästar" som vi har i vårat stall - som går lektion nu efter massvis med tid, omsorg och kunskap. 
Den här hästen mår bäst av att gå över bommar, hoppa och ridas ut. Självklart även dressyr av någon som kan på riktigt, men inte på lektion. 
Det tycker jag är att anpassa jobbet till hästen. 

Antalet timmar kan ju också variera något oerhört från ridskola till ridskola. Vi har ett bra system tycker jag, där hästarna egentligen inte jobbar mer än en "normal" privathäst hade gjort.
De går max två lektioner, varav den ena antingen är väldigt lätt eller där de går ut en av dem. Det tycker jag personligen är lagom. 

Så varierande arbete är A och O för alla hästar och självklart även ridskolehästar. 

 

Nästa punkt tycker jag är 
STALLMILJÖ
Hur många har varit på en ridskola där ni mött en häst som är arg? Ganska många kan jag tänka mig. Det är inte heller ok. Det är den ansvariges uppgift att se till att alla hästar gillar sitt jobb. 
Med tanke på mångfalden vi har bland våra hästar så vågar jag påstå att det går att få alla hästar att gilla livet på en ridskola - om man är uppmärksam och gör på rätt sätt. Ger hästen förutsättningar att faktiskt gilla sitt jobb. 
INGET SPRING - för det första. 
Jag vet själv att man får vara sträng som sjutton när det gäller att inte springa in till hästar i tid och otid. Men det är viktigt. Speciellt när hästarna står på stall och bor på stall. 
Våra hästar är enbart inne när de ska gå lektion - Springet är eliminerat. 

En häst som är arg på en ridskola visar att den på något sätt inte är nöjd. Den som är ansvarig för hästarna/lektionerna måste vara mycket lyhörd så att denne upptäcker tecknen i tid och kan göra något åt det. Göra iordning hästen själv ett tag - inte låta elever gå in till den eller liknande beroende på vad problemet är. Självklart kan en ridskolehäst tröttna på elever som inte känns säkra eller som självklara ledare. Det förstår jag och likaså där behöver vi - som jobbar där - skydda hästarna så att hästarna aldrig behöver stå ut med något de inte vill eller klarar av. 
Det är en självklarhet det också. 

"Ridskolehästar är inte älskade"
Detta var det absolut löjligaste jag har hört! Jag vet inte ens vad jag ska svara på det... Det är ett påhopp utan dess like och jag blir ärligt talat förbannad och upprörd över att någon skulle tro att vi inte älskar våra hästar. Det är befängt!
Jag älskar alla våra hästar - de är över 30 st - alla får den omvårdnad de behöver. De får kärlek och ompyssling och ja... 
En häst som en dag säger att den inte vill vara med, den får vila eller kollas upp. 

Dock hävdar jag bestämt att det måste finnas en som är ansvarig för hästarna på en ridskola. Det funkar inte med bara en styrelse om ridskolan är föreningsledd. Då finns ingen som har yttersta ansvaret för hästarna och hästarnas försummas ofta. 
Det har jag av egen erfarenhet märkt också så jag tror som sagt det måste finnas EN. Som om flera är med och hjälper till är en annan femma. 

 

"Ridskolehästar har ingen livsglädje." Men vad är det? 
För det första: Hur vet ni det? Vad går ni på? Har ni någonsin sett en häst som saknat livsglädje? Återigen; Jag försvarar inte alla ridskolor men att dra alla över en kam på det sättet är bara idiotiskt - och upprörande.. 

Jag tycker att våran uppgift, ridskolornas uppgift, är att utbilda elever dels i hästkunskap, ridning men också i vilken attityd som är lämplig att ha kring hästar. 
Det handlar om att lära människor att bli bra hästmänniskor, inte bara öka deras ridkunskap eller hästvetande. 
Attityden är egentligen ALLT. 

Öknamn, negativitet gentemot någon häst etc. är inte ok. Det är inte ok att sucka över att man inte fick sin favorithäst på lektionen eller att man fick rida en häst som man inte "tycker om". Det är respektlöst och man gör inte så. 
Man sätter inte heller stämplar på hästar. Den är sån och sån. Den är trög, den är pigg. De flesta har ingen aning. Är Mimmi trög? verkligen inte.... 
Rider man på elitnivå - ok, då kan man bedöma hur en häst är och säga att en är sån och sån - men inte ens jag, som jobbar med hästar i stort sett dygnet runt - sätter stämplar på våra hästar. 
Det finns alltid en anledning. Hitta den först och hitta den hos dig själv som ryttare. Den attityden vill jag att alla ska ha. 

 

En ridskola ska vara en hästs bästa hem. Där finns (ska finnas) kunskap, kompetens, tid och möjligheter. Allting som en häst behöver för att må bra nu när vi bestämt att de ska vara tamhästar hos oss. 
Det finns ingen anledning till att en ridskolehäst inte skulle stormtrivas med sitt jobb. Ändå är det många som inte trivs.... 
Då är det ridskolan det är fel på. Att ridskolan har missat något.... 

Där sätter jag punkt för denna gång men om jag ska vara ärlig så lär det komma upp igen. Det här ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Det rör upp känslor hos mig som bara måste ut. Jag avskyr när folk häver ur sig saker utan att ha en grund för det. 
Ni får gärna komma med åsikter. Jag svarar med mina =)

kram på er! 

Seriöst eller inte, provocerande eller inte, det här ämnet rör upp känslor hos mig så det bara börjar blixtra från mig.. Ridskolor. 
Också ett hett ämne? 

Spaka, hjärntvättade hästar, glanslösa pälsar, likgiltig blick. Går runt i en manege 6 timmar om dagen, får aldrig komma ut. Ridskolehästar får heller aldrig vila, aldrig aktiveras på ett positivt sätt, de får stå ut med ryck, slag och sparkar, samt hård och nedvärderande ord. 

Jag blir förbannad. Uppriven och ärligt talat förödmjukad och förolämpad när jag hör sånt här. Inlägget som provocerade mig den här gången kanske inte var "på riktigt" och det spelar egentligen ingen roll. Det är många som tycker som det jag skrivit ovan, eller i alla fall delar ur det... Det är SORGLIGT!

Den stora och viktiga frågan är ju: Hur vänder vi attityden kring ridskolor? 

Jag tänker inte försvara alla ridskolor. Ska jag vara ärlig har större delen av dem jag varit på varit, enligt mig, inte ok MEN jag tänker berätta hur vi har det. Hur våra hästar lever och arbetar och våran vision om hur en bra ridskola ska vara. 

En stor och viktig punkt som till stor del avgör en ridskolehästs liv tycker jag är UPPSTALLNINGEN. 
Det finns så mycket stressfaktorer kring detta som kan totalt elimineras. Den konservativa synen på hästhållning och uppstallning är ju att ha hästen på stall, i box nu när spiltor är förbjudna för hästens dygnsvila. Hästen fodras 3 -. 5 gånger per dag, och oftast används hösilage/hö och någon form av krafft. 
Varje utfodring blir ett stressmoment för den sista hästen som fodras, den som inte har en granne den är bästis med eller helt enkelt den lite mer nerviga hästen. Hur man än gör (om man inte har en lucka i taket där man släpper ner höet precis samtidigt till alla hästar, hehe) så blir det ett stressmoment. 

Lösning: Lösdrift.. Ja, jag predikar om det som vi själva har, MEN glöm inte att vi även haft den konservativa uppstallningen. Jag ser och märker skillnad och har inte bara tagit ur luften "lösdrift ska vara bra har jag hört". 
Hästarna kan röra sig, interagera med varandra och äta. 
Skydd på en lösdrift är självklart. 
Lösdriften för mig även till nästa punkt: FODER/FODRINGAR etc. 

Jag tycker att många hästar får alldeles för lite grovfoder. Att många hästar får sitt näringsbehov tillgodosett men inte på långa vägar sitt tuggbehov. Enkel lösning: Fri tillgång. 
Om det så är på halm, hö eller hösilage så funkar alla hästar (alla som jag stött på...) på fri tillgång och det blir enorm skillnad. 
Har man häst i hård träning stödfodras denne, har man en tjock fångponny går den på mestadels halm. 

FLOCK
Här kommer även lösdriften till sin rätt igen. Hästarna får umgås, vara hästar, leka, sätta upp rangordning osv på lösdriften. Allt är klart när hästarna sedan går lektion. De vet vilken plats de har och är trygga med det. De får även behovet att umgås  tillgodosett. Hästen är ju ändå ett otroligt socialt djur. 


Myter som jag tänker slå hål på... Eller bekräfta ;)

Hästen blir trött av att gå på lösdrift
Myt... Våra hästar är pigga och glada, tycker om sitt jobb men är inte skogstokiga tex vid en köldknäpp. Ingen av våra hästar är trötta av att röra på sig som en häst är gjord för. 
Mer harmoniska - lika pigga. 

Lösdrift är farligt att ha på ridskola
Myt....Varför? Tror folk på riktigt att vi låter eleverna gå in och borsta på hästarna - i lösdriften?? Eller vad är det för skillnad på att ha hästarna i en hage och ta in dem i stallet, mot att ha en lösdrift och ta in dem i stallet, när det är dags för lektion? 
ne, precis. Ingen. 
Klart att inte eleverna ska springa runt i hagen och larva sig, men det ska de inte heller i en hage i ett stall med konservativ uppstallning. 

Det var de påståendena jag har fått höra och kan komma på just nu. Har ni några fler?? 

Oj jösses... Nu blev det mycket om foder, flock och uppstallning. Jag har inte ens kommit en bråkdel in om hur våran vision om hur en bra ridskola ska vara... 
Det får nog bli ett par delar till ;) 

Vad finns det som är mysigare än att tillbringa dagen före Julafton i stallet, med sin favorithäst, och bara ha tid för att rykta? Ingenting!

Så den 23 December samlas alla pyssliga Tokarpare i stallet för att rykta, borsta, putsa etc på sin favorithäst till julmusik i stallet. Vi samlas kl. 10.30 och börjar rykta ca 11.00. 

Alla nivåer är välkomna (rider du i ledningsetta eller lägre behöver du ha med dig en vuxen till hjälp) men du behöver vara minst 9 år. 

Som lite grädde på moset kommer vi även ha lite småtävlingar, roliga och lättsamma, där man kan vinna små och roliga julklappar. 

Så se till att anmäla dig. Du kan anmäla till Myran hur du vill. Det sitter även uppe en lapp i stallet om detta! 
Så varmt välkomna till en riktigt mysig och julig hästförmiddag med nära och kära. 

Kostnad: 50:- som betalas på plats i stallet

God Jul och ett Gott nytt År önskar jag; Myran, och Lena

Skuggan och Plumpen lever sköna dagar i Skephult med perfekt jobb för dem båda =) 
Fick nyss ett par bilder från godingarna =) 

Det kommer hända så mycket roligt under 2014, bara kännder det på mig! Jag tror även att 2013 kommer avslutas på absolut bästa sätt!

Några grejer som kommer att vara: