Ni kan läsa det första inlägget HÄR om ni inte redan har läst det. Det hade blivit en novell eller bok ifall jag skrev allt i ett och samma inlägg ;) 
Här kommer i alla fall resten av min vision om hur en bra ridskola ska vara och jag kommer även krossa en del av de fördomar som finns... 

Förutom de punkterna som jag tog upp i förra inlägget (Flock, uppstallning, foder) finns det en hel hög med andra faktorer som spelar in på en bra ridskola, självklart. 



AKTIVERINGEN
Den är ju ganska vital när det gäller ridskolehästar - och alla hästar för den delen - och som alla säger så ska man ju ha en varierad träning för att hästen ska må som bäst. Inga konstigheter. 
Nu till saken; Ridskolehästar sägs få stå ut med tygelryck, drag, sparkar och slag och på det sättet bli "döda" för hjälperna. 
Detta är ju fruktansvärt!! Självklart får det inte gå till så! Det får verkligen inte gå till så! Elever på en ridskola ska självklart lära sig att rida, få öva och utvecklas men ALDRIG på hästarnas bekostnad. Det är inte ok! 
Vi rider inte perfekt från början, ingen rider PERFEKT, men man kan ändå öva upp sig på ett sätt som hästarna tycker är ok. 
Det gör man bland annat genom att inte göra för svåra övningar för tidigt, där ryttaren inte har en chans att ge små fina hjälper utan "luras" till att ta i - helt enkelt pga orutin.
Det är ridlärarens sak att se till att hästarna inte far illa när eleven ska lära sig något. Det är ridläraren som för hästarnas talan och det är ridläraren som måste se till att skydda hästarna mot sådant som inte är ok. 

Hästarna är dessutom fantastiska djur som kan anpassa sig så fort efter en ryttare som de faktiskt gör. De är verkligen beundransvärda och just själva bytandet av ryttare tror jag inte hästarna far illa av. Det är när bytena blir för abrupta och övningarna och hjälperna blir för svårtolkade för dem som de börjar må dåligt.. 

Kort och gott: man behöver ha en väl utvecklad plan för hur ridskolan och verksamheten ska skötas för att kunna kombinera hästarnas välbefinnande och ryttarens utveckling på ett så bra sätt som möjligt. 
Här brister hästsverige enligt mig. Vi är för dåliga på att informera om varför inte det ena barnet får hoppa 50 cm än, eller varför den ambitiösa tonåringen inte får rida LA än. 
Här hjälps inte heller Sveriges ridskolor åt. Där den ena ridskolan sätter stopp och säger att det krävs mer övning, där öppnar en annan famnen och ger eleven/kunden det den vill ha - vilket alltid i slutändan blir på hästens bekostnad.... 

En annan del av aktiveringen är ju självklart vilket arbete hästen faktiskt får göra. Finns det vilodagar? Finns det uteritter? På en bra ridskola är även det svaret självklart: Det är självklart att en ridskolehäst ska gå ut i skogen! Det är självklart att de ska ha vilodagar! Det är också självklart att varje hästs arbete planeras utifrån just den hästen, så att den hästen mår så bra den kan. 

Exempel på detta kan jag ta från oss. Vi har som en del av vår policy att hästarna ska ridas ut. Alla grupper rider ut, ca var tredje vecka i de vanliga grupperna. 
Barngrupperna rider ut oftare. 
Hästarna MÅSTE få komma ut och ELEVERNA MÅSTE få lära sig att en häst måste få komma ut. I samma veva måste ju eleven dessutom självklart lära sig att hantera en häst utanför ridbanan så det är inte bara för hästarnas skull som vi har uteritt på schemat. 

Vi har även en häst som aldrig går dressyrlektioner. Hans kropp fixar inte det pga felridning i flera år, dock inte hos oss. Han är en av alla "problemhästar" som vi har i vårat stall - som går lektion nu efter massvis med tid, omsorg och kunskap. 
Den här hästen mår bäst av att gå över bommar, hoppa och ridas ut. Självklart även dressyr av någon som kan på riktigt, men inte på lektion. 
Det tycker jag är att anpassa jobbet till hästen. 

Antalet timmar kan ju också variera något oerhört från ridskola till ridskola. Vi har ett bra system tycker jag, där hästarna egentligen inte jobbar mer än en "normal" privathäst hade gjort.
De går max två lektioner, varav den ena antingen är väldigt lätt eller där de går ut en av dem. Det tycker jag personligen är lagom. 

Så varierande arbete är A och O för alla hästar och självklart även ridskolehästar. 

 

Nästa punkt tycker jag är 
STALLMILJÖ
Hur många har varit på en ridskola där ni mött en häst som är arg? Ganska många kan jag tänka mig. Det är inte heller ok. Det är den ansvariges uppgift att se till att alla hästar gillar sitt jobb. 
Med tanke på mångfalden vi har bland våra hästar så vågar jag påstå att det går att få alla hästar att gilla livet på en ridskola - om man är uppmärksam och gör på rätt sätt. Ger hästen förutsättningar att faktiskt gilla sitt jobb. 
INGET SPRING - för det första. 
Jag vet själv att man får vara sträng som sjutton när det gäller att inte springa in till hästar i tid och otid. Men det är viktigt. Speciellt när hästarna står på stall och bor på stall. 
Våra hästar är enbart inne när de ska gå lektion - Springet är eliminerat. 

En häst som är arg på en ridskola visar att den på något sätt inte är nöjd. Den som är ansvarig för hästarna/lektionerna måste vara mycket lyhörd så att denne upptäcker tecknen i tid och kan göra något åt det. Göra iordning hästen själv ett tag - inte låta elever gå in till den eller liknande beroende på vad problemet är. Självklart kan en ridskolehäst tröttna på elever som inte känns säkra eller som självklara ledare. Det förstår jag och likaså där behöver vi - som jobbar där - skydda hästarna så att hästarna aldrig behöver stå ut med något de inte vill eller klarar av. 
Det är en självklarhet det också. 

"Ridskolehästar är inte älskade"
Detta var det absolut löjligaste jag har hört! Jag vet inte ens vad jag ska svara på det... Det är ett påhopp utan dess like och jag blir ärligt talat förbannad och upprörd över att någon skulle tro att vi inte älskar våra hästar. Det är befängt!
Jag älskar alla våra hästar - de är över 30 st - alla får den omvårdnad de behöver. De får kärlek och ompyssling och ja... 
En häst som en dag säger att den inte vill vara med, den får vila eller kollas upp. 

Dock hävdar jag bestämt att det måste finnas en som är ansvarig för hästarna på en ridskola. Det funkar inte med bara en styrelse om ridskolan är föreningsledd. Då finns ingen som har yttersta ansvaret för hästarna och hästarnas försummas ofta. 
Det har jag av egen erfarenhet märkt också så jag tror som sagt det måste finnas EN. Som om flera är med och hjälper till är en annan femma. 

 

"Ridskolehästar har ingen livsglädje." Men vad är det? 
För det första: Hur vet ni det? Vad går ni på? Har ni någonsin sett en häst som saknat livsglädje? Återigen; Jag försvarar inte alla ridskolor men att dra alla över en kam på det sättet är bara idiotiskt - och upprörande.. 

Jag tycker att våran uppgift, ridskolornas uppgift, är att utbilda elever dels i hästkunskap, ridning men också i vilken attityd som är lämplig att ha kring hästar. 
Det handlar om att lära människor att bli bra hästmänniskor, inte bara öka deras ridkunskap eller hästvetande. 
Attityden är egentligen ALLT. 

Öknamn, negativitet gentemot någon häst etc. är inte ok. Det är inte ok att sucka över att man inte fick sin favorithäst på lektionen eller att man fick rida en häst som man inte "tycker om". Det är respektlöst och man gör inte så. 
Man sätter inte heller stämplar på hästar. Den är sån och sån. Den är trög, den är pigg. De flesta har ingen aning. Är Mimmi trög? verkligen inte.... 
Rider man på elitnivå - ok, då kan man bedöma hur en häst är och säga att en är sån och sån - men inte ens jag, som jobbar med hästar i stort sett dygnet runt - sätter stämplar på våra hästar. 
Det finns alltid en anledning. Hitta den först och hitta den hos dig själv som ryttare. Den attityden vill jag att alla ska ha. 

 

En ridskola ska vara en hästs bästa hem. Där finns (ska finnas) kunskap, kompetens, tid och möjligheter. Allting som en häst behöver för att må bra nu när vi bestämt att de ska vara tamhästar hos oss. 
Det finns ingen anledning till att en ridskolehäst inte skulle stormtrivas med sitt jobb. Ändå är det många som inte trivs.... 
Då är det ridskolan det är fel på. Att ridskolan har missat något.... 

Där sätter jag punkt för denna gång men om jag ska vara ärlig så lär det komma upp igen. Det här ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Det rör upp känslor hos mig som bara måste ut. Jag avskyr när folk häver ur sig saker utan att ha en grund för det. 
Ni får gärna komma med åsikter. Jag svarar med mina =)

kram på er!