Igår var första dagen som jag var pigg nog att göra något. Satans enträgen förkylning. Så tänkte jag att jag skulle trimma lite grann med Decibel, bara lugnt och fint för att finslipa lite tills på tisdag. Men Decibel hade fått en bula precis där sadeln ligger och den gjorde ont så det var bara att strunta i. 
MEN däremot red jag Melwin i 30 min i skritt. Barbacka. Jag hade liksom förlikat mig med att aldrig så sitta på honom igen med tanke på hans konstiga hältor efter senskadan. Jag har gjort det TVÅ gånger! 
Man kan inte bli annat än lycklig av den hästen! 

Så efter veterinärs inrådan så ska han sättas igång igen fast med ryttare som kan rida honom i rätt form enbart! Han tror nämligen att det sitter i låsningar inte i att han egentligen har ont någonstans. När man tänker på det så är det inte så orimligt. 
Det smög sig på liksom. Från att jag och mamma slutade träna med honom, när han började gå med lektion, så har han fått kortare steg, börjat tveka på hinder och detta har ju inte gått åt rätt håll såklart. 
Han är tydligen en sån häst som inte "tål" att gå i felaktig form (vilket såklart ingen häst egentligen gör, men jag hoppas ni fattar) utan att bli "sjuk". 

Så efter 30 min skritt i lång och rund form - med ryggen upp - fick jag en helt underbar känsla igen. Det var så himla roligt! 
Efteråt fick han en ordentlig stretching och där märktes låsningarna ännu tydligare. Han hade svårt med alla halspositioner, speciellt den när man höll närmast manken. Även frambenen var jobbiga, men jag tror att han tyckte att det var lite skönt ändå. 

Så det sysslade jag med igår. Idag blir det lugn dag, men på eftermiddagen hämta hem hästarna till stallet igen (de har gått på minibete på Nygårn) och fira min underbara mormor som fuller år imorgon <3

Lille Gast växer så det knakar och jag tror att han snart börjar bli lite tonårstrotsig. ;) 

Kram på er!
/Myran