Det börjar kännas att provet kommer närmare. Jag är ärligt talat nervös varje dag över det nu. Shit, vad har jag gett mig in på är den första tanken varenda gång jag tänker på det ;) 
Sen kan jag lugna mig lite med att det säkert går bra och gör det inte det - Big Deal.. Vad kan hända liksom? 

Så nog om den mentala biten. 

Idag red jag Sammy igen. Det var ett tag sedan nu och det känns väldigt bra att ha kommit igång igen. Att bara vänta, eller att göra om en plan som jag stakat ut för mig är väldigt destruktivt i dessa tider. Jag blir ganska kinkig när jag får lite mer press än jag är van vid på mig. 

Vi räknade ut också att det är 5 gånger kvar som jag ska rida Sammy innan provet och från och med nu så lägger jag tid och krut på hoppdelen. Dressyren är jag inte nervös över. Även om jag kanske blir sågad vid fotknölarna så är jag fortfarande inte nervös över det. Hoppningen däremot. Så mycket mer mentalt. 

Jag hade byggt fram en jättefin bana ute i paddocken MEN när jag byggde klart det sista hindret så öppnade sig himlen... Suck.. Jag som planerat med olika höjder, en trippelbarr, en kombination med en oxer osv osv och fått till en riktigt trevlig bansträckning men sånt är livet. 
Jag och mamma tog oss in till manegne istället där en minihuset stod uppbyggd med block. Det blev en väldigt bra träning ändå. Vi hittade varandra bättre och bättre och jag kände inget behov av att hoppa högre just den här gången. Det måste också göras för att jag ska kunna vara helt lugn men det hände mycket på detta passet ändå. 
Känns bra
Parentes är att Svarten var HUR duktig som helst med mamma. Så roligt att se dem tillsammans! :D 

Det ska bli väldigt intressant att få skriva första inlägget efter provet. Jag menar, kommer det bli som "äh, det var väl inget att stressa upp sig över" eller "OMG jag kommer aldrig göra om något sånt igen". Vi får se! 

Så nu ska jag planera resterande ridpass med Sammy nogsamt så att vi kommer till Vreta så förberedda som möjligt!
Nu däremot väntar en kväll ihop med hundarna, katterna och pluggböckerna! TVn i bakgrunden får man inte glömma ;) 

/Myran