Nu har lille Eragon fått bekänna färg också. Under hela veckan har vi jobbat på med insittning på honom och det funkar bra, även om det är en ganska explosiv liten ponny. 

Måndag: 
Här longerade vi bara, vi var i manegen. Kommandona funkade ganska bra, men efter första galoppen blev det en dragkamp som aldrig riktigt släppte. Jag fick i stället använda manegesargen för att få honom att släppa lite grann och det funkade bra. På den öppna delen däremot fortsatte dragkampen lite mer. 
Det var inte helt lätt att få honom att galoppera - och fortsätta galoppera. Det var lite sådär "unghästtrögt" eller hur man ska uttrycka sig, men det spelar egentligen ingen roll. 
Vi la även på en sadel en liten stund och fortsatte longera i alla gångarter i båda varven. Sedan var det passet klart. Sadeln brydde han sig egentligen inte om. 

Tisdag:
Då longerade vi igen till en början. Tanken var att kanske få upp en ryttare på honom, men jag var osäker på ifall vi behövde vänja honom vid svansrem också. Den nya sadeln vi provade åkte tyvärr också fram så det var bara att hänga på svansremmen. 
Det var en helt normal reaktion från Eragons sida. Han spände sig lite grann, sparkade bakut ett par gånger när han kände den, men sedan var det bra. 
Dragkampen fanns fortfarande där, men jag brydde mig helt enkelt inte om det. Vi hade en plan för fortsättningen ;) 

Onsdag: 
Vi började i vanlig ordning med longering. Den här gången åkte sadeln på direkt, men inte svansremmen. Efter ett par varv kom även svansremmen på utan någon reaktion alls. 
Jag longerade på i båda varven i alla gångarter. Det var en stor skillnad på Eragon idag. Han gick fram själv på ett helt annat sätt och verkade lite road av upptåget. Det började i stort sett med att han galopperade ett par varv helt själv utan att jag sa någonting. 
Det gör ingenting tycker jag. De måste ju få vara lite pigga och det är ingen direkt idé att tvinga dem till ett avbrott  när de ändå är lite piggelina. Let them be I say ;) 
Sedan fortsatte vi med nästa utmaning. Jag klappade lite hårdhänt på sadeln, drog i stigläder, flaxade med sadelkåpan och rörde honom både över hela halsen och över rumpan. Tricket är att hästarna ska reagera lagom och sedan inse att det inte var farligt. Går man ut för hårt skrämmer man bara unghästen och det är inget bra. Lagom is the word. 
Jag hoppade även lite vid sidan av honom, sötte emot sadeln och var helt enkelt lite yvig. Han tog det väldigt bra så då började Lovisa hänga på honom. 
Han frös fast lite grann i marken i början, men det släppte och det var inga problem att sedan skritta med Lovisa hängande över sadeln. 
Vi fortsatte med att sitta upp och sedan hoppa av på andra sidan. Inga problem något av det. Jag vill bara påpeka att det går inte att redogöra för allt jag gör med unghästarna som jag beskriver i bloggen. Det är så mycket små avvägningar och rörelser som aldrig kan beskrivas i text och som dessutom skiftar ofantligt mycket från häst till häst. Så har ni några frågor om min "metod" så fråga gärna. 

Nästa steg var att bara sitta upp och sitta kvar på honom och det funkade också ganska bra. Inga direkta spänningar utan han reagerade som en normal unghäst. 
Vi satt av, gick fram ett par steg och hoppade upp igen. Satt kvar och tänkte testa att skritta. Trots första steget åt sidan så bröt alla Eragons känslor fram i ett virrvarr av bocksprång och ryggskjutningar. Något som jag aldrig upplevt med en häst som ändå kommit såpass "långt" i sin utbildning. 
Mitt enda jobb var att hålla honom böjd och dämpa kraften han kunde få i sina bocksprång så att Lovisa kunde hålla sig kvar. Det gick bra och Lovisa var urduktig som höll sig kvar!
Så slutade han och vi satt kvar en liten stund för att sedan sitta av. Vi gick fram några steg igen och började om med att ligga på mage över sadeln. Det funkade bra. 
När vi hade gjort det ett antal gånger så avslutade vi för dagen. Jag kände spontant att jag behövde mammas råd innan jag gick vidare igen. Blandade känslor efter dagens träning. 


Torsdag:
Då var det dags igen. Jag tänkte att jag skulle försöka "provocera" fram något mer innan vi satte upp en ryttare igen så jag byggde fram ett litet hinder och hängde på stigbyglar direkt inför longeringen idag. 
Inte en tillstymelse till spänning eller liknande från Eragon. Han är helt avspänd för all utrustning etc och såg ut som en gammal skolhäst när han blev longerade idag. Han hoppade jättekäckt över ett litet hinder i båda varven och skötte sig riktigt bra. 

Jag glömde berätta om knepet också för att vi inte skulle hamna i dragkamp. Vi satte helt enkelt upp en extra "vägg" över paddocken som ramade in honom lite mer. Funkade hur bra som helst och varken onsdagen eller torsdagen inböjd till någon dragkamp alls. Problem löst. 

Mamma satt dessutom med utanför som lite support och det är jätteskönt. Även om jag vart med vid inridningen av otaliga hästar och ponnyer så är det alltid lärorikt att ha en som vart med om ännu fler. Dessutom när det är en häst som inte följer det vanliga mönstret. 
Vi har i stort sett konstaterat att någon av de förra ägarna gjort något med honom som inte blivit helt bra. Vi tror att han har lyckats få av sig något eller någon och helt enkelt blivit inprogrammerad på det beteendet han hade dagen innan. Dessutom är det en ganska känslig ponny också. 

Vi började med att hänga och skritta och hoppa upp och av osv osv. Allt det som funkade bra dagen innan. Det fanns egentligen inga spänningar här heller. En gång reagerade han lite mycket när Lovisa hoppade av på "fel" sida, men det försvann lika fort. 

Så efter konsulterande med mamma satt Lovisa upp och bara satt. Han blev lika spänd som dagen innan, men jag kunde häva det den här gången innan det utbröt i en bockserie. Böja i halsen är ett väldigt bra sätt att dämpa kraften de får i sina rörelser och det kan även bryta ganska mycket innan det ens hunnit bli något. Efter ett litet tag landade han mentalt och slappnade av. Då började vi med att flytta ett eller ett par ben åt sidan. Jag tog honom mot mig i linan och bad om någon slags rörelse. 
Det funkade bra. Därifrån sedan fortsatte vi rörelsen så att han skrittade i ett jämnt tempo utan att stanna. Då och då blev han spänd och då fick man helt enkelt börja om med att böja, vänta och flytta ett ben i taget. 
Nästa steg var att börja hålla igång med hjälp av rösten. Smacka lite och till slut var det Lovisa som bra smackade. 
Det funkade bra och då började vi även dutta med skänkeln emot honom, bara för att vänja honom vid beröringen. Han är väldigt beröringskänslig. 
Några gånger blev han spänd och vi fick börja om, men till slut funkade det också. Då satt vi av och gjorde om allting fast från höger sida. 
Det var ungefär samma spändhet men den gick över mycket mycket fortare och snart nog skrittade vi runt i det andra varvet likadant, smackandes och duttandes med skänkeln. Nöjd!

Som avslutning satt vi av och satt upp från andra hållet igen - det vanliga. Det gick riktigt bra och vi skrittade på en ganska stor volt med en avspänd ponny. Lovisa började även stanna honom själv med röst och tygel mot bringan samt sätta igång honom i skritt igen för röst och duttande skänkel. 
Det funkade i stort sett så bra det kunde!

Nu är vi framme vid fredagen och vi får se hur denna dagen ter sig ;) Jag ska börja med hoppningen igen, mest för att det är lite roligare för honom att få lite variation i arbetet och sen tror jag att det är en bra grej att han får känna all utrustning när han rör sig på det sättet också. 

Kram på er!
/Myran