Dagen igår blev inte som den borde blivit... Jag är fortfarande helt slut efter det - såklart - det är aldrig lätt att behöva säga hejdå till sitt djur som man har nära..
Nisse har under en tid varit dålig. Det har gått upp och ner och veterinären har gett direktiv och tipsat om medicin och behandling. Men det finns inte mycket för getter... Det finns inte ens en bråkdel till hjälp som det finns till hästar. Kanske för att man inte brukar hålla getter på samma sätt? Jag vet inte..

Igår var han dock bättre igen på morgonen. Såg piggare ut och gick omkring i stallet. Skönt tänkte vi, det kanske har vänt.
Jag och mamma åkte till kiropraktorn men när vi kom tillbaka var han sämre.. Han var inte ensam, Lovisa var snäll och satt med honom medan jag gnolade på med det som måste göras i stallet. Fodra, ta in hästar mm.
Vi hade redan bestämt oss för att nu var det nog dags.. Han skulle inte behöva kämpa mer.
Men så blev han plötsligt ännu sämre - jag satt med honom, med hans huvud i min hand. Och han dog. Stilla och lugnt.
Jag tror inte att han hade ont det sista. Det var bara kroppen som sa ifrån och slutade samarbeta.

Det var ingen rolig dag på Tokarp.. Klockan var mycket och lektionerna var i antogande. Men jag orkade inte. Det tar något ruskigt på kroppen och orken att låta sin vän somna in i armarna på en..
Det kändes nästan som en utomjordlig trötthet och matthet och jag känner också att det är något vi också måste förmedla. Världen rullar inte på i samma tempo när en nära har dött, oavsett om det är ett djur eller en människa och det är inte orimligt att ge dem den dagen. Ge oss den dagen...

Så kvällen gick åt till allt det praktiska. Det är inte roligt... Det tar på krafterna.. och man är ledsen så det skriker i en. Det går inte att komma undan.
Men jag tror ändå att man blir en starkare och bättre människa av att vara med. Hela vägen. När man är redo för det.

Så grupperna ställdes in, alla elever fick igenridningar såklart men det var ju oturligt att det var just den sista avslutningsridningen... Det tycker jag också MEN vad spelar det egentligen för roll?
Vi har mist våran fina Nisse...
Alla tankar till dig och var nu en riktigt snäll get mot Greta uppe i er himmel <3

/Myran