Jag fick läxa från dressyrträningen i tisdags. Igår jobbade jag och Decibel med detta. Kontenta var i alla fall att vi skulle träna på rörelsefriheten och mjukheten i nacken. Det ska gå lätt att ställa och jag ska när jag vill kunna sänka formen till dit jag vill.
Det är våran akilleshäl, har alltid varit. Trots att jag måste säga att Decibel är väldigt lydig och välriden så är hon inte direkt lösgjord. Det fick vi direkt ta itu med på träningen och det var egentligen inget nytt. Jag fick med mig den där bra övningen som jag faktiskt inte tillämpat själv någon gång förut (halt - ställa, skänkelvikning - halt - ställa - framdelsvädning - halt - skänkelvikning tillbaka) och detta gjorde man utmed staketet för att slippa använda tygeln i bromsande syfte. 

Igår red tjejerna på hyrveckan ut och jag la mig sist. Ovanligt och lite spännande ;) Men eftersom det gick i ponnytempo kunde jag och Decibel träna på den här läxan i makligt tempo. Det funkade till en början inte speciellt bra alls, men det blev sakta bättre och bättre. 
Till slut - efter lite skänkelvikningar över vägen - så kunde jag ställa i låg form, rakställa och ställa om kvar i den låga formen. Toppen! Delmål för läxa uppnått! 

Jag roade mig även med att göra galoppslutor över vägen när ponnyerna bestämde sig för att galoppera. Funkade hur bra som helst trots viss avsaknad av lösgjordhet. 

Vi gick till ängarna och där stannade den lilla gruppen och red dressyr ett tag. Jag passade på att få till övergångarna i den lägre formen och det gick också bra till slut. Nu vill jag tillbaka och träna och visa upp hur duktiga vi faktiskt varit! :D Det blir inte förrän efter sommaren dock. Lite tråkigt.. 

Men läxa 1 slutförd! Gött!

/Myran