Ibland, dagar som denna, är gjorda för att man bara ska släppa all prestation, spänning, teknikfilande och dressyrsittande. Idag var gjord för lättsamt dressyrjobb på våra fina ängar, en skrittväg på 15 min bort från stallet. Dressyrjobb på ridbanan i all ära. Svetten i pannan och hästarnas jämna andhämtning i galoppjobbet, in på en volt, sitt ordentligt, hästen framför dig, rakställ och rid! 
Det vill jag inte heller byta bort, men när man skrittar bort på skogsvägen - bort mot ängen - och vet att hästen kommer att ÄLSKA att vara där. Då är det lätt värt att byta bort det vanliga dressyrpasset någon gång då och då. 

Jag tog med mig mina grupper dit idag. Det är alltid liiiite pirrigt att veta hur hästarna ska reagera första gången man är där. Därför blir det en nogsam genomgång innan ridningen påbörjas, men det är faktiskt sällan mina farhågor besannats. Typ aldrig. 
Jag red min älskade Decibel och väl vid ängen så hoppade jag av och lät henne beta medan mina elever red dressyr. Helt ljuvligt. 

Sista gruppen fick också sitta av och låta hästarna beta i 10 min innan vi red hem igen. Hästarna är glada och ärligt talat tycker jag att alla borde få vara med om detta. 
Vi på ridskolor ska inte bara lära ut teknik, känsla och hur ett hinder ska hoppas eller hur en dressyrrörelse utföras. Ibland tycker jag att man ska bjuda på en upplevelse utöver det vanliga också! 
Det innefattar bland annat stjärnklara magiska vinterkvällar då vägen gnistrar ikapp med stjärnorna. Det har ett par elever kallat för "en religiös upplevelse". Likadant ängsdressyren kan vara en sån upplevelse. 

Så idag har jag ägnat mig åt upplevelser mer än teknikridning. 
Jag är helt ok med det. =) 

Kram
Myran