Idag är en sån där dag när rutinerna bara tumlas omkring och ingenting egentligen går som det ska.
Jag började med att planera dagens grupper - so far so good. Jag var ganska nöjd med mig själv och hade fått med mig "rätt" hästar ut på uteritt. Grupperna var planerade och ja, det kändes helt enkelt bra.

I stallet så mockar jag, fyller på vatten, sopar och släpper in hingstarna. Inga problem alls. Skönt, allt går enligt planen.
Tack och lov körde Maddel ut hösilage till hästarna och gav ponnyerna foder annars hade mitt tidsschema varit något mer ansträngt.

Men sen sen började det. Vattnet har krånglat i flera dagar nu på Tokarp. Det är SKITJÄVLAJOBBIGT när man har 40 hästar och två hushåll att underhålla med vatten. Fuck säger jag bara!
Nu löste det sig tillräckligt bra så vi slapp hinka vatten till alla - phew säger jag bara. Inte heller medräknat i min tidsplan.
Vattnet hade frusit. Det var nummer ett. Maddel hade redan satt igång värmefläkten så det var liksom bara att vänta ut. Inga större problem.

Jag skulle sedan sätta fast ponnyerna. Jag hade ca 5 min på mig innan de skulle sitta fast inför lektionerna och jag kände mig vid gott mod.
Sätter fast 5 av 6 ponnyer som ska gå med. Sen får ponnyerna tokrycket allan. Alla springer runt som galna och det finns ingen hejd på dem. Jag fick bara stå och vänta vid lösdriften för att se till att ingen "elak" ponny kom åt de som redan satt fast. Jisses. Det var ju ganska underhållande att titta på men tidspressen gjorde det något stressande.
Ponnyerna sätts till slut fast och problemet löst. Första gruppen kommer ändå ut i tid.

Första gruppen red bra! Barbacka i snö och tränade på lättridning utan sadel och märke 1 banan med cavaletti. Bra jobbat helt enkelt!

Andra gruppen skulle rida ut - skönt! Det är väldigt trevligt att rida ut med den här gruppen. Alla klarar sig själva och följer med på ett bra sätt i ett bra tempo. Det blir nästan nöjesridning bara istället för jobb om ni förstår hur jag menar.
FIlippa red min fina Nightfury men nu är det nog faktiskt snart OK att ha honom som täthäst.
Vi hann med två underbara galopper! Jag red Oudega och han har en underbar galopp. Tänk er själva att sitta på en underbar svart häst, barbacka i galopp i ganska djup men fin snö. Det var himlen!
Men sen var en av pållarna tvungen att lägga av en bock och en bakutspark och så fick vi en avdruttning. Med lite yrsel var det solklart att ryttaren inte skulle fortsätta rida utan behövde komma hem utan att rida hem. Mamma kom till undsättning och skjutsade hem henne. Hmm. Vi hade en ponny kvar att ta hand om. Jag fick rida med handhäst.
Det gick iofs bra efter en liten stund och då kunde vi hålla ett ganska högt tempo igen. Det som var bra med det hela var att Svarten hela tiden fick gå först när jag fick Indigo som handhäst. Så han bevisade att han nästan var redo för att bli täthäst =) Yay!

Vi kommer tillbaka till stallet - ser att allting är svart. Strömmen har gått.. What a fuck.... Så det var bara att tänka om med sista gruppen. Om vi nu ändå ska rida utan lyse så kan vi lika gärna rida ut! Så ut bar det och det var en jättemysig tur. Lugn och trevlig utan några överraskningar. Melwin var med tillsammans med Lovisa. Han var mycket glad! :D
Men man brukar ju inte rida ut det första man gör när det kommer lite nya elever vilket det gjorde idag, men ibland får man helt enkelt göra det bästa av situationen. Det blev rätt bra - även om det inte blev som jag tänkt...

Vattnet är fortfarande inte helt löst även om hästarna för tillfället har gott om det. Det är stressande.

Imorgon åker vi på hästtittarturné igen ner till Varberg. Måste upp till stallet i god tid så att jag hinner göra allting jag ska innan jag måste åka. Hästarna måste vara på plats och allting. Så får det bli!
Svarten ska följa med ut imorgon också. Känns bra att han fått komma ut så mycket det sista!

Nu blev det en novell här men det här är också vad som har hänt på Tokarp idag. I stort sett!

Stor kram!
Jag måste hinna tömköra Nightfury innan måndag också för på måndag kommer Anders Eriksson och då ska vi vara med! Hej och hå!

/Myran