Jag har egentligen inte lust att skriva ett inlägg till nu, men jag känner samtidigt att det är så roligt att ha träningsresultat och tankar om så mycket som möjligt när det gäller sin häst ;) Jag är ytterst tacksam över att jag skrivit så mycket om Decibel så att jag kan kika tillbaka och inse att vi faktiskt gjort väldigt mycket ihop.

Men åter till temat. Den här veckan har jag och Nightfury tränat ihop två gånger "på riktigt". I tisdags red jag dressyr med mammas grupp och jag kände själv att min ridning var på Ö-nivå..... Inte bra.
Så i fredags var jag med på en hoppträning och tänkte direkt att jag måste rida bättre. Vilket jag gjorde.

Vi hade tre bommar på långisdan med 14 meter mellan. Mittebommen kunde höjas till ett kryss, de andra två var bara bommar.
Så detta red vi över på olika sätt. Jag red på 4 språng i stort sett hela tiden mellan och det kändes lite av och på. Jag fick helt enkelt inte riktigt till det.
Dessutom var Svarten lite lustig och "rusade iväg" två gånger. Vilket inte betyder att det sprätte till i sanden och han stack genom hela ridhuset utan att han sög åt sig bettet och sprang i ganska långsamt mak dit han ville - Jag hade mindre att säga till om ;)

Men till slut så fick vi till det ett par gånger och känslan var ändå på det stora hela bra. Jag var själv inte helt OK med min mentalitet för det rasade en del från manegetaket. Jag är inte ett fan av det fast Svarten tog det egentligen kanske bra.

Vi la även volter mellan bommarna/hindren och det kändes bra. Det som var positivt med detta passet var att jag hela tiden hade en väldigt bra känsla över vart bommarna var. Sedan att jag inte fick till det tillräckligt bra var en annan femma...

Sedan på lördagen gjorde vi i stort sett samma övning (fast på andra långsidan) och känslan var bättre i stort sett hela träningen. Jag hade en mer avspänd galop, vilket gjorde att vi ganska lätt gick på tre språng hela tiden istället för 4 och känslan var på plats mestadels av tiden.
Det som brister är hans styrka än så länge. Han orkar inte svara tillräckligt fort när jag märker - lite sent - att vi inte ligger rätt, eller behöver ett lite längre sista språng.
Det är ju egentligen mitt jobb som ryttare att se det tidigare men en äldre mer muskelsatt häst hade kunnat reagera snabbare. Dessutom rasade det lite från taket den här gången också så jag pallade inte hela träningen. Jag avslutade när sista övningen skulle börja, men jag kunde göra det med gott samvete då det ändå gått såpass bra.

I fredags longerade jag innan jag satt upp men på lördagen satt jag upp med en gång. Jag måste låta mig själv hitta honom lite grann och känna mig trygg. Oavsett om det behövs eller inte. Jag behöver det för min skull. Sedan tror jag på lösgaloppering också. Decibels galopp blev så mycket bättre efter ett par veckors användande av lösgaloppering så på det sättet tror jag faktiskt att det är bra.
Longeringen är inte riktigt lika bra tycker jag - bara för avslappning - men funkar om det är andra inne i manegen.

Så det var veckans hoppträningar. Han hoppade rätt stort och lite oekonomiskt i början men å andra sidan har han inte hoppat många gånger i sitt liv än.

Puss på er!
/Myran