Jag skriver inte det här inlägget för att klaga eller klanka ner på någon, många vet jag dessutom har anledningar till frånvaron idag.
Men det finns desto fler som jag verkligen inte förstår varför de inte var med.
Idag hade vi nämligen förmånen att ha Anders Eriksson hos oss - för första gången! Det var träningar inplanerade från förmiddag till sen eftermiddag och alla träningar gick jättebra skulle jag vilja påstå.

Men läktaren ekade i stort sett tom.

Då undrar jag; Vart är det där gedigna hästintresset?
Det som gör att man nästan törstar sönder efter kunskap och ser möjligheten att bara lyssna på någon som verkligen KAN häst? Det som gör att vi håller på med det här intresset år efter år i ur och skur?
Varför står inte varenda hästmänniska inom en mils omkrets och bara lyssnar, tar in, frågar och breddar sin hästkunskap?
Det är för mig helt oförståeligt.

Så jag frågar er helt uppriktigt: Vart är det innerliga intresset? Som går bortom utrustning i olika färger och vilket bett som ligger på det senaste modet. Intresset som gör oss till bättre hästmänniskor?

Anders ska komma tillbaka till Borås redan i Mars och jag hoppas få en plats den gången också. Den här gången skulle han till Tosseryd.
Man får ju ta de chanser som kommer liksom!

Jag känner dessutom själv att jag utan problem kan stå i manegen i 8 timmar, bara för att få något uns till nytt verktyg med min egen ridning och träning, något tips eller någon insikt om vad ordet "häst" egentligen står för.

Oavsett så var det jätteroligt att träna för honom och min fina häst skötte sig över alla mina förväntningar!
Mer om det i ett eget inlägg!

/Myran
Här ser vi Decibel och Merit tillsammans med Anders. =) Hon skötte sig prima min lilla Donna och just nu är hon så himla fin i både kropp, hull och hårrem. Det gör så gott i mattehjärtat =)