Efter att du läst färdigt inlägget kan rubriken tänkas missvisande. Därför ber jag dig nu och som enda gång att läsa igenom mitt inlägg, tänka på vad jag faktiskt skriver och tänk innan du dömer eller skriver ngt som redan framgår. 

NH. Natural Horsemanship. Naturlig hästhållning. Det finns många namn, inriktningar och grenar på det som jag alltid trott varit självklart för alla hästmänniskor. När och hur delades hästmänniskor upp i två läger. NH-människor mot de "vanliga"?
När blev Natural Horsemanship något som bara vissa kunde göra - och endast syssla med - utan att ses som grym, okunnig eller brutal mot sin häst? 
När blev man tvungen att vara "expert" på Natural Horsemanship för att ses värdig att lära ut om hästens beteende? 

Det jag saknar i NH-världen är en balansgång. Jag saknar bloggen om den satsande dressyrryttaren som på ett sunt sätt även håller på med vad man nu menar är Natural Horsemanship. 


Vad NH betyder för mig: 
När jag var yngre fanns det inte något som så tydligt inringade NH som idag. Natural Horsemanship innebar att man på ett för hästen naturligt sätt behandlade och hanterade den på ett så säkert och schysst sätt som möjligt. Det var så alla hästmänniskor tänkte trodde jag. 
Jag lusläste böckerna Dansa med hästar av Hempfling och T-Touch som fanns hemma. Jag har alltid varit intresserad av hur hästen som djur fungerade och visst var det häftigt att med så små hjälpmedel som möjilgt kunna göra sig förstådd av en annan varelse. Häftigt helt enkelt. Det som skulle lägga grunden för hela min attityd kring hästeriet och ridning. 
Detta gör mig dock inte till en NH-människa idag. Jag passar inte i ramen.

Jag orkar inte med bilder där ena sidan visar morötter, klickergrejer och en barbackapad på ena sidan och på andra sporrar, spö, en ryttare som drar sin häst i munnen med bett och en martingal på. 
VAD ÄR MENINGEN? 
Jag är inte dum, jag fattar vad de är ute efter MEN varför ska ett spö ses som ett tortyrredskap? Det är fortfarande ryttaren som håller i det som bestämmer vad spöet är för något. Likadant sporrar. Varför har folk emot folk som rider med sporrar i allmänhet? Det sticker i mina ögon också när jag ser ponnybarn som kickar sporrarna i ponnyn i tid och mestadels otid. Självklart, likaså dressyrryttarens skänkel som ligger på med sporren i varje steg. Självklart reagerar man på det. Men inte på den ryttare som med stor skänkelkännedom använder sporren som en förstärkning - inte bestraffning, eller konstant hjälp - utan som ett hjälpmedel att kommunicera med hästen. 
En repgrimma är inte heller "snäll" om ryttaren drar i den okänsligt. Hjälptyglar - oh, känsligt ämne - ska vara en HJÄLP. Inte något som tvingar ner hästens huvud eller fixerar nacken i en viss position. 

Det är med väldigt olika känslor som jag läser på forum, försöker få en insyn om hur människor ser på det där med NH idag och samtidigt försöker ta åt mig det som jag tycker är bra. Min grund ligger ju i detta, men det har ärligt talat kommit till så jäkla mycket tjafs runt omkring. Så mycket onödigt och så otroligt mycket okunniga människor som utger sig för att vara experter - och folk lyssnar! 
Det är det som gör mig förbannad och ledsen. Att man måste bli kallad för NH-tränare eller liknande för att folk ska tro att man kan något om hästens beteende eller hur man på ett lugnt, metodiskt och effektivt sätt kan lösa problem eller utbilda hästar. 
Det finns inget hokus pokus - inga "magiska" metoder som gör att en självutnämnd NH-människa kan lösa problem på ett bättre sätt än tex en examinerad ridlärare eller travtränare, eller för all del en ryttare utan utbildning men som under lång tid "levt häst". Eldsjälarna finns i alla grenar. Inte bara under rubriken NH.

Jag utnämner inte mig själv till expert MEN om alla korten ska upp på bordet och jämföras korrekt så har jag - under hela mitt liv - levt häst, umgåtts med hästar, fått ta del av sk "problemhästars" jobb, utveckling och hantering. Jag har alltid haft intresset av att veta vad hästen velat, tänkt och menat. Vet ni hur många timmar i mitt liv jag har hållit på med det här?
Det är en kunskap och praktisk erfarenhet som inga böcker någonsin kan kompensera och jag är så OTROLIGT GLAD över att ha fått lära mig så mycket på ett så bra sätt.
 
Det var inte längesedan vi fick en häst som var totalt "omöjlig" att lasta - som vi på ett lugnt, metodiskt och tydligt sätt fick lastat inom en halvtimme, varpå lastade om 4-5 gånger inom loppet av 10 min. Ingen onödig stress. Jag tänker alltså ändå slå mig för bröstet och säga: Jag kan. Inte allt. Men jag kan!
För att inte tala om min mamma Lena som har lärt mig det mesta jag kan om hästar idag. Vi kan. Och det är jag stolt över.

Så anledningen till att det här inlägget ens blev av var för att vi faktiskt ska starta en kurs i - kalla det vad du vill - hästkommunikation/kroppspråk från människa till häst. Jag tycker att detta ska bli hur roligt som helst för detta är verkligen något jag brinner för också, men det var längesedan jag praktiserade det ensamt och inte i det "vanliga" arbetet med hästen. Det ska bli kul att se vad det kan ge om man ger det lite mer tid igen. 
Så det kommer troligtvis bli under slutet av höstterminen början av vårterminen som den här gruppen/kursen kommer börja, jag måste först och främst sätta en ordentlig och väl uttänkt kursplan så att det jag vill dela med mig av verkligen kommer fram. 
Jag hoppas att ni vill vara med! =) 

Hur tänker ni? 
Kramar 
Myran 
Ett fint ekipage i samspel och glädje enlig mig <3