Rid känslolöst
2014-11-22 | 05:57:33
| From my point of view
Om ni läser bara rubriken ovan - vad tänker ni på då? Blir det en positiv eller negativ klang över det hela. Jag kan säga att innan jag började fundera på hur jag skulle skriva det här inlägget tänkte jag att det här kommer bli turbulent och negativt men ju mer jag tänker på det där med att hantera hästen - och alla djur - känslolöst blir det mer och mer självklart.
Ok, hur tänker jag?
Jag menar inte att man inte ska älska sina djur, klappa på dem, säga snälla ord till dem och visa sin kärlek. Men när du rider - vad har du för nytta av att rida med känslor?
Ingenting skulle jag vilja påstå.
Den enda känsla man ska ha med sig är sin ryttarkänsla som gör att man kan känna av och avväga hur mycket man ska göra av vad det än kan vara.
Hur mycket ska man ta i med skänkeln, behöver jag avvakta, behöver jag ta tjuren vid hornen eller är allting bra som det är utan att jag gör någonting? Det är ryttarkänsla som alla ryttare bör försöka öva upp så mycket det går.
Dock skulle känslor som nervositet, ilska bara ge negativa effekter i ridningen. Du kommer att ta i lite för mycket eller lite för länge om Du samtidigt har en "våldsam" känsla i kroppen.
Likadant blir det om Du rider och känner dig sorgsen, överdrivet glad eller vad som. Ingen känsla - alltså bland de grundläggande mänskliga känslorna - ger en bättre ridning.
Jag gillar tanken på att komma upp på en häst nollställd. Bara känna och ta tag i det som kommer fram. Inte ha några föreställningar om hur det ska gå, försöka att inte känna mig besviken när det inte gick som jag tänkte.
Det jag skrivit ovan betyder alltså inte att jag förespråkar att rida okänsligt. Känslolöst och okänsligt har otroligt olika innebörd.
Det är nog också därför jag sällan skriver att ett pass gick dåligt, eller "diverseolikasuperlativ"bra. De gånger jag skrivit att ett ridpass gick pissdåligt har jag också misslyckats med att nollställa mig innan.
Vad tycker ni? Rider ni med eller utan de mänskliga grundkänslorna?
/Myran
Ok, hur tänker jag?
Jag menar inte att man inte ska älska sina djur, klappa på dem, säga snälla ord till dem och visa sin kärlek. Men när du rider - vad har du för nytta av att rida med känslor?
Ingenting skulle jag vilja påstå.
Den enda känsla man ska ha med sig är sin ryttarkänsla som gör att man kan känna av och avväga hur mycket man ska göra av vad det än kan vara.
Hur mycket ska man ta i med skänkeln, behöver jag avvakta, behöver jag ta tjuren vid hornen eller är allting bra som det är utan att jag gör någonting? Det är ryttarkänsla som alla ryttare bör försöka öva upp så mycket det går.
Dock skulle känslor som nervositet, ilska bara ge negativa effekter i ridningen. Du kommer att ta i lite för mycket eller lite för länge om Du samtidigt har en "våldsam" känsla i kroppen.
Likadant blir det om Du rider och känner dig sorgsen, överdrivet glad eller vad som. Ingen känsla - alltså bland de grundläggande mänskliga känslorna - ger en bättre ridning.
Jag gillar tanken på att komma upp på en häst nollställd. Bara känna och ta tag i det som kommer fram. Inte ha några föreställningar om hur det ska gå, försöka att inte känna mig besviken när det inte gick som jag tänkte.
Det jag skrivit ovan betyder alltså inte att jag förespråkar att rida okänsligt. Känslolöst och okänsligt har otroligt olika innebörd.
Det är nog också därför jag sällan skriver att ett pass gick dåligt, eller "diverseolikasuperlativ"bra. De gånger jag skrivit att ett ridpass gick pissdåligt har jag också misslyckats med att nollställa mig innan.
Vad tycker ni? Rider ni med eller utan de mänskliga grundkänslorna?
/Myran
