En sådan underbar lördag det har varit idag! Solen har varit framme hela dagen, det har varit hyfsat varmt och ja, helt underbart helt enkelt! :D 
Började med att fixa lite i stallet. Fylla på vatten, fodra, göra höpåsar osv. Sedan tog jag in Decibel, fixade lite, borstade och gav henne extra käk - som vanligt. 
Försökte sedan hinna rida under tiden som ledningsettan var ute och red i naturen. Tänkte att jag skulle hoppa lite grann för att komma över förra träningens "besvikelse" om man nu får uttrycka sig så. 

Skrittade ut en liten bit först, alltid roligare för i alla fall hästen och en bra start på ett pass. Joggade sedan igång i paddocken. Fick påminna ett par gånger om vilket svar jag ville ha från skänkeln, men annars var hon väldigt trevlig. Jag var inte heller riktigt i balans från början, lite träningsvärk osv så vi båda fick snubbla igång utan något egentligt krav på något. Jag skulle inte ge onödiga hjälper och hon skulle gå fram. Thats it. 
Travade även över ett par bommar i början - det är så bra med bommar. De gör massa av det lösgörande jobbet åt en. 
Efter det hoppade jag av, stegade lite och fixade till hindren som jag ville ha dem. 

Detta hoppade jag bland annat plus ett par kryss och en cavalettiserie. Bommen ligger 10,5 meter ifrån räcket, alltså två normala språng. 
Hindret låg faktiskt till slut på 105 cm. 

Efter att ha fixat lite rullade jag över i galopp. Galopperade ett par varv - typ lösgaloppering - för att sedan göra ett varvbyte över ett av kryssen. Det som var roligt var att jag satt i lätt sits hela vägen tills jag plötsligt automatiskt inte gjorde det längre när jag kom något närmare krysset. 
Det var inget fel utan det blev väldig väldigt bra alla språng över kryssen och så okomplicerat! Ja, det blev bra. Varför kan jag inte rida så i vanliga fall? 

Sedan hade jag byggt upp ett räcke med hjälpbom före på 90 cm. Det var mitt mål att komma över det idag, då det strulade så med den mentala biten i torsdags. 
Så när jag kände mig färdig med kryssen så tog vi en liten andpaus och hoppade sedan räcket. Hoppade säkert det 4 gånger i alla fall och det kändes väldigt bra!
Höjde sedan till 1 meter och hoppade två gånger. Sista gången rev vi men det spelar ingen roll. Vi kom rätt och jag red pretty good. 
Sedan höjde jag ett hål till så att vi till slut hoppade 105 cm. Jag vet att höjden inte är det viktiga men just nu är jag på en tröskel vad gäller höjden så det är lika bra att inse att höjden visst spelar roll - vissa perioder - och sedan ta tag i det. 
Hoppade det sista räcket en gång bara. 

Det känns skönt att ha kommit över en meter igen. Men samtidigt kan jag inte ge mig själv cred. Inte från hjärtat. Jag kan säga att det jag gjorde var bra, smart tänkt och precis det jag skulle göra. Men hjärtat säger att jag är värdelös som inte kommer över högre. Jag har en superfin häst på den nivå jag är på. Varför inte bara lita på henne och låta henne hoppa över de här små hindren? 

Men om jag kollar på passet utifrån så var det bra! Allting jag gjorde funkade. Jag vände ifrån en gång när jag kom fel på bommen. Rätt eller Fel? vet inte, men det gjort är gjort och jag gjorde rätt efteråt flera gånger. 
Kan jag inte bara få känna att jag var duktig också...?

Efter passet stretchade jag Decibel nogsamt, tvättade såret på bakbenet och gav henne lite mera mat. 

Nu i eftermiddag köpte jag även tidningen Kentaur som hade specialreportage som handlade om rädslor. Då gick det även upp för mig att jag kommit över många av mina rädslor. Men den som just nu är i vägen mest, är kvar. 
Jag är inte rädd för hästen som djur. Inte rädd för att rida de allra flesta hästar, inte rädd för att galoppera eller liknande, men för att hoppa över 90 cm. Det är löjligt som sagt... Eller? 

Jaja, denna underbara lördag avslutades med ett pass på Indigo med tävlingsspecialen. Det här kommer verkligen bli en toppenponny! Minst sagt!
Kunde flytta bogarna åt båda hållen, fatta galopp på öppen volt och ja. Det var ett bra pass helt enkelt =) 
Har även film ifrån igår när han hoppade lite grann! =) 

Kram på er!
/Myran