Löjligaste någonsin för många men idag var första gången - ever - som jag red ut själv med Decibel. Jag kan räkna antalet gånger jag ridit ut själv på en hand, under alla år jag har hållit på. De allra flesta har varit på Tera. För att inte säga alla. 
Men idag var jag och Decibel ute alltså. Min tanke var att galoppera där jag kunde för att få lite konditionsträning samt känna att jag kunde reglera galoppen hela tiden från ganska högt tempo till ett mycket samlat. 
Det var INGA problem. 

Dessutom fick hon lite skogsterapi som är såååå himla viktigt för ALLA hästar. Dessutom har det varit träning igår som tog på hennes kropp troligtvis, det kommer att vara träning på torsdag - hoppning - och på lördag är det Pay n Jump och söndag återigen Hoppträning. 
Så det är en tuff vecka. 
Alltså kommer vi rida ut även imorgon, i lite lugnare tempo, och likaså på fredag. 

Så mycket ut när det är mycket annat på gång! Det har blivit lite av ett motto kan man väl säga. 

Så detta var mycket väl en liten personlig seger för mig. Skötte hon sig bra? Helt fantastiskt. Jag hade egentligen inte förväntat mig något annat, men den lilla satans rösten i mitt huvud säger ändå att jag kommer att misslyckas så fort jag tar ett steg utanför bekvämlighetszonen. 
Jag måste komma på ett sätt att döda den där rösten. Ta fram den som istället säger "attans också, det gick inte den här gången, vi satsar på nästa" när det går dåligt inte "vad var det jag sa". 

Så idag har jag tagit ett litet steg i rätt riktning för min elitsatsning ;) Jag måste säga att ryttareliten inspirerar mig varenda gång än så länge. Jag vill vara där! Jag vill insupa hela det livet! Jag ska dit - någon gång i livet. Jag ska bara staka ut en tydlig väg först. 

Ha det toppen nu på resten av er tisdagskväll. Min är snart slut och jag ska gå och lägga mig så att jag kan prestera imorgon också! =) Mycket att göra och hinna. 

Kram på er!
/Myran