Jag fick en liten shoppingspree häromveckan, samma vecka som vi åkte till Ullared. Blev lite besviken över att jag inte fick med mig min sommaroutfit hem så jag åkte faktiskt ner till staden dagen efter och köpte lite mer grejer. Högsta prio var iofs skor men det blev lite annat också. 
Men det var inte det det här inlägget skulle handla om, utan min känsla över det här med att shoppa kläder. I min värld finns inget annat problem än att inte komma i kläderna man provar. Vadå för stort? Det händer väldigt sällan... 
Men den här gången gav jag upp tanken att leta reda på de största storlekarna på de "vanliga" avdelningarna i affären. Jag gick till XL avldeningen just för att slippa känna mig stor som ett hus. 
Och det var en väldigt mix av känslor kan jag säga. 

Att nästan inte hitta något som var tillräckligt litet för mig var den allra skönaste känslan jag upplvet på läääänge. Jag ligger precis i gränsen mellan den vanliga avdelingen och XL. 
Nästa känsla som kom var att jag ska se till att aldrig mer behöva köpa kläder härifrån... Jag har inget emot överviktiga... Kände att jag måste skriva det men jag har något gravt emot att jag är överviktig... 
Jag tror heller inte att jag skadar någon genom att skriva det här, trots att jag har många unga ögon på mig. Varför är det osunt att vilja ha en "normalvikt". Jag skriver inte om att hetsbanta, svälta sig eller kräkas upp det man precis ätit. 
Jag försöker hitta min mellanväg som gör att jag blir mer sund och lättare kan jobba med det jag gör. 

Jag har ganska länge velat skriva ett sånt här inlägg men jag har skämts för mycket... Jag kommer ihåg att en, som stod mig/oss ganska nära på den gamla tiden kallade mig för tjock ganska rent ut när jag vägde 62 kg.... Jag trodde på det då. Snacka om snevriden bild. 

Nu ramlade det här mycket välplanerade inlägget iväg på massa annat men det är just såhär det känns. En ofantlig mix av känslor där de allra flesta känslor inte är något positivt. 
Varför gör jag bara inte något drastiskt åt det?? 
För att jag har problem med det här. Helt enkelt. Som antagligen många andra överviktiga har, något som ingen normalviktig kan förstå om den inte gått igenom det själv. 

Så ni som säger: Men det är ju inte svårt när man vet hur; Fuck you! Ni har ingen aning om hur svårt det är. 
Därmed inte sagt att det är omöjilgt. 

Peppinlägg på förmiddagen? Nje, inte direkt men jag ville ändå få ur det ur systemet. 

Men däremot: 
Jag är nöjd över att ha: 
* Kommit igång ordentligt med promenerandet och faktiskt joggat lite också
* Kommit igång med 5:2 som faktiskt passar mig väldigt bra! 
* Köpt en del kläder som jag tycker är fina som jag inte behöver känna mig stor i! Vilket jag inet haft på ett tag.. 
* En enorm och otroligt vacker garderob när jag äntligen når min målvikt! 
Jag har speciellt en klänning som jag bara måste kunna ha på mig igen! Den är så vacker! =) 

Kram på er!
/Myran