Träningen idag med Decibel gick verkligen heeeelt kanon. Jag red på backen för Ulf, vilket jag inte gjort på jättemånga veckor pga min kropp som strejkat.
Men jag började själv värma i galopp och lätt sits runt fyrkanten som jag brukar är jag inte lösgalopperat innan. Gick vidare till att försöka flytta undan bakdelen i ett par vandrande framdelsvändningar. 

Sedan kom Ulf in och hjälpte mig. När jag själv flyttade undan bakdelen på henne tog hon ett långt steg med ytter bakben och ett mycket kortare med inner. 
Jag ville ju egentligen självklart att hon skulle göra tvärtom och stretcha ut inner bak ordentligt. Så jag red på en hand, satt med ett dressyrspö i den andra och petade på skanken på henne för att hon skulle flytta sig, vilket hon lätt gjorde. 

När jag väl fått rätt rörelse med lite sträckning av inner bak, la jag på skänkeln för att koppa ihop och detta gjorde verkligen underverk. Efter detta var hon helt eftergiven i HÖGERsidan, vilket i vanliga fall är den svåra. 
Förflyttade mig sedan ut på en något större volt fortfarande på en hand. Vid behov flyttade jag undan bakdelen igen för skänkel och touch på skanken. 
Spöet används i detta fallet inte som korrigering utan som en tydligare hjälp för att visa hur jag ville ha det. 

Efter den större volten fattade jag galopp och jag bara älskar min häst. Jag kunde länga och korta ganska mycket utan några som helst problem, detta bara genom mer eller mindre höftrörelse. 
Jag kunde planera mina övergångar väldigt grundligt och allting bara funkade egentligen. Dock blev jag arg på mig själv när jag blev efter i en övergång så att den inte blev perfekt, eller när jag blev för stum i rygg/hand vilket låser henne. 
Men allt det där som jag gjorde fel - gjorde jag sedan rätt och det är jag mycket nöjd med. 

Jag blir alltid så besviken när jag skriva ner hur en sån där riktigt bra träning kändes. Jag kan inte beskriva hur det känns. Att sitta på en häst - som egentligen inte är byggd för en rund galopp - som är helt mjuk, lösgjord och rund i galoppen. 
Det går inte att beskriva. Efter allt slit som varit. Äntligen! 
Det nästan roligaste av allt var att jag inte höll på speciellt länge. Jag kanske red i en halvtimme, max. 

Det var roligt. Tyvärr ingen film eller bild från det här passet. 

Att ta med till nästa pass: Mjuk mjuk mjuk MJUK och följsam i övergångarna. Framåt i traven direkt efter galoppen. 
/Myran