Tack så hemskt mycket först och främst! Det värmer mycket att höra! :) 
Mitt tips kanske är tråkigt, men jag tror ändå mycket på det. Man måste sitta på en häst som man litar på. Till hundra. Om det innebär att man kanske kan få låna en kompis trygga häst ett tag eller vad det nu kan vara så är det ändå mitt nummer ett tips! Se till att du har förutsättningen för att kunna bli trygg. 
Det sämsta som egentligen skulle kunna hända är att du övertygar dig och din kropp att det inte är farligt, det kommer funka samtidigt som det finns en stor risk att din häst inte kommer att instämma ;) 

Om man vill bygga upp uteritterna kring sin egen häst, och att man är rädd för att rida ut på just den. Backa lite och känn inte att det var ett nederlag. Gå med den. Skritta bara. Börja med att promenera och sitt kanske upp om det känns som att du vill. 
Det får inte finnas några måsten får då förstärks bara rädslan. I alla fall är det så med mig. Man måste få tid att känna att man faktiskt vill upp på den där hästen i just den situationen. 

I övrigt så känns det som att samma tips genomsyrar alla bitar där man faktiskt är rädd. Backa. Låt det ta tid. Jag har jobbat med mina låsningar i hoppningen i flera år. Det går framåt men det går långsamt. Det måste få göra det. Ingen annan än du kan veta när du är redo för att göra det du tycker är läskigt. 

Ett annat tips är att lära sig andas. Ja.. det lät ju lite klyschigt men jösses vilken betydelse det har. Testa bara att göra en galoppfattning i just det ögonblicket när du andas ut så kommer du/ni märka vilken otroligt skillnad det blir. =) 
Andningen är nästan alltid det första man tappar när man blir rädd.... 

Jag har en bra bok som man kan läsa också om att träna det mentala, som rädsla och låsningar egentligen handlar om, och den heter "Den inre ryttaren". Toppenbok! Lättläst och med lite övningar som man kan pilla med. Toppen!

Nu blev det ett väldigt utdraget inlägg känner jag som en del kanske skakar på huvudet åt men detta är mina första tankar kring rädsla och att överkomma dem. 
Jag har trots allt kommit igenom många rädslor själv så jag är inte helt ute på teman som jag inte vet något om. 

Jag var ett tag rädd för att hästarna skulle ramla. Överallt! 
Sen har jag vart rädd för att hästarna ska explodera och lämna mig i gruset. Det tog tid... 
Jag har varit rädd för att rida barbacka
Jag har varit rädd för att gå in till en viss häst
Jag har varit rädd för att rida själv i paddocken för att inte tala om att rida ut själv (vilket på ett sätt är sunt tycker jag) 
men värsta rädslan av allt som jag fortfarande brottas med; är att hästen ska, direkt efter ett hinder, dra iväg en skruvbock som man flyger av på. Undrar vem det kommer ifrån.... ;) 

Så jobba på med era rädslor. De går att övervinna. Även om det är jobbigt, tar låååång tid och ja.. Var inte rädd för bakslag. Allting man gör styrker en på ett eller annat sätt.