Igår fick jag lite ont i magen igen av uttrycket i min hästs ögon. De var lite "off" sådär på ett sätt som inte går att beskriva. Så som hon har sett ut när det sedan hänt något inte bra... 
Men jag tänkte ändå att jag testar att köra på för att se om det blev bättre eller sämre och jag var helt hundra på att jag skulle avanmäla mig till tävlingen på söndag. 

Efter lösgalopperingen hade jag samma känsla av att något inte var helt som det brukade. Satt upp, red barbacka och allting bara vände. 
Det har inte gått så bra i dressyren som det gjorde det här passet på väldigt väldigt länge. Nöjd och glad verkade hon, var pigg och framåt och avslappnad för det mesta. 
Vad är det som gör att jag känner som jag känner?? Känner jag rätt eller blir jag bara nojjig för att det hänt så mycket?? 

Jag vet inte, men jag kom igenom LB:2 två gånger igår i alla fall och det känns lagom att rida det programmet på söndag, en klass, bara för att komma ut igen! =) 
Känner dock att vi hade behövt ett liiiite längre ridhus ^^

Ne, nu ska jag sätta mig med frukostmötet igen. 
Kram på er!
/Myran