Olika perspektiv
2014-08-08 | 10:57:22
| From my point of view
Det är faktiskt inte så ofta jag blir mållös eller obehagligt uppväckt från min lilla världsbubbla, men ibland händer det. Efter att chocken lagt sig så är det väldigt intressant att röra om i sin världsbild lite grann och få djupare och fler perspektiv på något som man själv innan tyckt varit en självklarhet.
Så var det för mig vid en av våra målsättningar den här veckan. I samband med att vi sätter mål osv uppmuntras även alla elever att skriva önskelektioner och önskehästar, helt enkelt sådant de vill testa eller lära sig under terminen. Inget konstigt om det, men sedan halkade vi in på olika typer av lektioner och landade på markarbete.
Markarbete för mig innebär kontroll, avcheckning, konkret dressyr, precision, känsla, följsamhet, planering, redskap och hjälp. Ni förstår att jag är förtjust i det *blink blink*.
Men där gick mina och en elevs åsikter isär rejält och det är hur intressant som helst! Jag vill inte att ni ska tro att det här inlägget är ett slags gnällinlägg där någon inte höll med mig och jag blev sur.
Det är inte det jag vill få fram.
Detta är en film som innehåller mycket markarbete. Som jag älskar. Sedan att jag inte lyckas helt och hållet är en annan femma.... ;)
Det jag vill få fram är hur otroligt olika vi som människor fungerar och upplever saker. Det är ju egentligen helt otroligt och helt plötsligt kände jag hur min roll och mitt arbete som instruktör höjdes med flera nivåer XD haha!
Men i mina öron låter "markarbete är inte kul" som om det kommer från en annan planet :P
Men som sagt, det är intressant och jag behöver då och då dras ur bubblan och börja tänka på ett nytt sätt. Det är nyttigt. Det är så man fortsätter utvecklas.
Detta gäller också när det gäller hästar och vilken häst man får på lektion osv. Jag tål inte när någon säger att "den hästen är tråkig", "jag vill inte ha den hästen" eller "den hästen är sån här". Man har redan blockerat för sig själv. Förstört för sig själv. (och retat upp en ridlärare. haha!) Jag TÅL det inte.
Ni har ingen aning om hur våra hästar är i den bemärkelsen som en del får det att framstå som.
Jag LOVAR att alla våra hästar kan ge ALLA våra elever någon ny kunskap. Punkt.
Att istället säga "Det känns som att det blir såhär med den här hästen", det är en helt annan grej!
Ur ett annat perspektiv kan jag dock känna att jag inte kan "unna" mig att tänka att något är tråkigt. Förstår ni hur jag menar då?
Så fort min hjärna formar tanken "det är tråkigt" har jag redan blockerat för mig själv under den träningen. Hur ska jag kunna göra något vettigt, eller ta i det där lilla extra när jag redan tänkt så? Så det är faktiskt något jag själv har jobbat med mycket.
Tanken "det är tråkigt" har jag lyckats programmera om till "ok, hur ska jag lösa det här på bästa sätt" eller ibland när jag inte förstår varför jag ska göra en speciell sak: "vad har jag missat?"
Sedan är det ju klart att man har sina höjdpunkter inom ridningen, vad man verkligen älskar, och de saker som man kanske är lite mer neutral till. En av mina neutrala punkter i ridningen, där jag behöver tänka "hur gör jag det här på bästa sätt" är faktiskt när jag rider kadrilj. Det som många tycker är fantastiskt roligt.
Likaså var det en elev som kände att dennes neutrala punkt var traillektioner. Alla är olika. Tydligen behöver, i alla fall jag, påminnas om detta ofta för att kunna lära ut på ett så bra och omfattande sätt som möjligt.
Vilka är mina höjdpunkter?
Clinics - Jag älskar dem. Jag kan sitta och titta på duktiga ekipage timme efter timme, anteckna vad tränaren säger och vara helt insjunken i hästvärlden genom detta.
Markarbete - Som jag skrev ovanför. Att kunna göra dressyr konkret. Jag älskar det. Att kunna checka av en linje på marken innan det byggs upp till hinder. Älskar det. Likadant caprilli, där det är 1000 olika moment på mindre än 5 min. Älskar det.
Och en stor grej i det hela: Det är att man ofta kan göra sin känsla konkret. Jag känner --> det kommer bommar --> jag märkte om det blev rätt eller om jag kände rätt. Förstår ni? =)
Så jag hoppas inte att någon tar det här inlägget fel. Jag har verkligen försökte att få min känsla att lysa igenom. Det är inget bittert inlägg ;) haha!
Kram på er!
Ride on!
/Myran
Så var det för mig vid en av våra målsättningar den här veckan. I samband med att vi sätter mål osv uppmuntras även alla elever att skriva önskelektioner och önskehästar, helt enkelt sådant de vill testa eller lära sig under terminen. Inget konstigt om det, men sedan halkade vi in på olika typer av lektioner och landade på markarbete.
Markarbete för mig innebär kontroll, avcheckning, konkret dressyr, precision, känsla, följsamhet, planering, redskap och hjälp. Ni förstår att jag är förtjust i det *blink blink*.
Men där gick mina och en elevs åsikter isär rejält och det är hur intressant som helst! Jag vill inte att ni ska tro att det här inlägget är ett slags gnällinlägg där någon inte höll med mig och jag blev sur.
Det är inte det jag vill få fram.
Detta är en film som innehåller mycket markarbete. Som jag älskar. Sedan att jag inte lyckas helt och hållet är en annan femma.... ;)
Det jag vill få fram är hur otroligt olika vi som människor fungerar och upplever saker. Det är ju egentligen helt otroligt och helt plötsligt kände jag hur min roll och mitt arbete som instruktör höjdes med flera nivåer XD haha!
Men i mina öron låter "markarbete är inte kul" som om det kommer från en annan planet :P
Men som sagt, det är intressant och jag behöver då och då dras ur bubblan och börja tänka på ett nytt sätt. Det är nyttigt. Det är så man fortsätter utvecklas.
Detta gäller också när det gäller hästar och vilken häst man får på lektion osv. Jag tål inte när någon säger att "den hästen är tråkig", "jag vill inte ha den hästen" eller "den hästen är sån här". Man har redan blockerat för sig själv. Förstört för sig själv. (och retat upp en ridlärare. haha!) Jag TÅL det inte.
Ni har ingen aning om hur våra hästar är i den bemärkelsen som en del får det att framstå som.
Jag LOVAR att alla våra hästar kan ge ALLA våra elever någon ny kunskap. Punkt.
Att istället säga "Det känns som att det blir såhär med den här hästen", det är en helt annan grej!
Ur ett annat perspektiv kan jag dock känna att jag inte kan "unna" mig att tänka att något är tråkigt. Förstår ni hur jag menar då?
Så fort min hjärna formar tanken "det är tråkigt" har jag redan blockerat för mig själv under den träningen. Hur ska jag kunna göra något vettigt, eller ta i det där lilla extra när jag redan tänkt så? Så det är faktiskt något jag själv har jobbat med mycket.
Tanken "det är tråkigt" har jag lyckats programmera om till "ok, hur ska jag lösa det här på bästa sätt" eller ibland när jag inte förstår varför jag ska göra en speciell sak: "vad har jag missat?"
Sedan är det ju klart att man har sina höjdpunkter inom ridningen, vad man verkligen älskar, och de saker som man kanske är lite mer neutral till. En av mina neutrala punkter i ridningen, där jag behöver tänka "hur gör jag det här på bästa sätt" är faktiskt när jag rider kadrilj. Det som många tycker är fantastiskt roligt.
Likaså var det en elev som kände att dennes neutrala punkt var traillektioner. Alla är olika. Tydligen behöver, i alla fall jag, påminnas om detta ofta för att kunna lära ut på ett så bra och omfattande sätt som möjligt.
Vilka är mina höjdpunkter?
Clinics - Jag älskar dem. Jag kan sitta och titta på duktiga ekipage timme efter timme, anteckna vad tränaren säger och vara helt insjunken i hästvärlden genom detta.
Markarbete - Som jag skrev ovanför. Att kunna göra dressyr konkret. Jag älskar det. Att kunna checka av en linje på marken innan det byggs upp till hinder. Älskar det. Likadant caprilli, där det är 1000 olika moment på mindre än 5 min. Älskar det.
Och en stor grej i det hela: Det är att man ofta kan göra sin känsla konkret. Jag känner --> det kommer bommar --> jag märkte om det blev rätt eller om jag kände rätt. Förstår ni? =)
Så jag hoppas inte att någon tar det här inlägget fel. Jag har verkligen försökte att få min känsla att lysa igenom. Det är inget bittert inlägg ;) haha!
Kram på er!
Ride on!
/Myran
