Idag åkte vi upp till betet. Vi red först och främst två vändor hästar med alla som följde med upp. Jag red finaste Decibel och det var sådan skillnad från senaste gången så jag blev väldigt glad. =)
Det gick ganska enkelt att bolla med bogarna, samt få igång bakbenen åt båda hållen och då hamnade hon i en väldigt trevlig lång låg form, som jag kunde reglera till där jag ville. Väldigt bra känsla.
Gjorde även ett par övergångar till trav idag och det funkade bra. Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar den här hästen <3

Men sedan skulle vi rida hem en del hästar till lektionerna imorgon, måndag. Jag red Figaro =) Väldigt mysigt. Vi red en ny väg - eftersom vi aldrig haft det här betet innan - och det var jättefin.
Men precis innan vi kommit över vägen och in på bekanta stigar skulle vi förbi en kohage. Jag kände hur hjärtat sjönk när jag såg det. Den låg dessutom precis intill vägen så det gick liksom inte att undvika den.

Jag vet sedan tidigare att Faramir och Tiara är h.y.s.t.e.r.i.s.k.a när det gäller kor. Senaste drog Faramir genom taggtråd och sprang bort när han träffade dem. Ingen rolig händelse och rena turen att han inte skadade sig värre än han gjorde.
Så jag tänkte att det var lika bra att sitta av och ta det säkra före det osäkra och leda förbi dem ett par åt gången så att de som var vanast kunde leda.
Faramir och Tiara kom förbi med en, eller tre, tummar i ögat och jag trodde att jag kunde andas ut. Det var "bara" Boromir kvar och han var ju hanterbar förra gången....

well... Jag tänkte så långt som att jag inte skulle hålla i båda tyglarna - för att få lite mer längd ifall han skulle krångla - men det räckte inte. Efter en bit in mot kohagen slänger han sig baklänges, slänger sig hejdlöst upp på bakbenen, ramlar på rumpan och där tappar jag honom. Han springer tillbaka till betet.
Så jag efter och hej och hå. Ni fattar. Ingen rolig känsla bredvid stora 27:an också. Nu var det iofs inte så att han villa springa ut mot vägen, men det är alltid obehagligt att ha en så stor väg nära.
Då är man glad för vilstängsel.

Nu hände det ingenting förutom att jag var arg som ett bi på Boromir och inte fick rida resten av vägen hem på Figaro... ;) Vi byttes om lite grann så jag körde istället och Boromir fick åka bil.

Resten av turen hem gick utan större överraskningar.

så det var min första halva av dagen idag. Min lediga söndag ;) haha!

En sak som dock var väldigt roligt var att Evelina, min barndomskompis, var med och red idag! :D Vi avslutade med gemensam middag - pizza - innan hon tog bussen hem till Göteborg igen. Jätteroligt att träffas igen! På lördag blir det ytterligare en gång på kort tid ;)

Kram på er!
/Myran