Jag kunde inte hjälpa det, utan ryckte åt mig MinHäst i affären. Sprillans ny, dessutom med en ny Lena Furbergserie. Då kan man inte missa den liksom. 
Jag gillar även Marie Bolks serier skarpt och jag gillar hennes manus. De är lite speciella och lägger liksom en ny vinkel på små vardagssituationer liksom. Jag gillar det! 

Den här serien handlade om två kompisar. Den ena bodde på hästgård och var uppvuxen där. Den andra var fattig, hade massa syskon och bodde i en liten lägenhet. Hon red en gång i veckan på lektion. 

I en ruta skrivs det typ att tjejen, som bodde på hästgård, vaknade upp och insåg att hon levde ett lyxliv. Då började jag fundera lite. Lever jag ett lyxliv? 
Vad innebär det att leva ett lyxliv? 

Om jag får svara - som i och för sig är väldigt partisk i frågan - så tycker jag både Ja och Nej. Om vi ser till penga-aspekten, som för många är sättet man mäter lyx i, så lever jag inte i lyx någonstans. Det är sällan jag har pengar över och jag får tänka över inköp mycket noggrant för att allting ska gå ihop. 
Men å andra sidan så har jag hästar runt mig. Jämt. Jag andas häst hela dagarna varje dag i hela mitt liv. Det, för många, är en gudalyx!

Så ja, jag inser att jag lever ett liv som de flesta hästtjejer drömmer om - och aldrig får uppleva. Hur många kan gå ut, när de vill, och rida i stort sett hur många hästar de vill liksom? 
Men på Nejsidan kommer allt slit. Ingen som inte levt det här livet, andats häst vareviga dag, varje månad på året, förstår vilket slit det innebär. 
Det är mockning i snöblandat regn, det är lervälling så stövlarna fastnar, du inser att du måste ut och ta in hästar - till lektionerna som börjar inom ett par timmar - även om det regnar sidvärts. 
Det är du som måste gå upp mitt i natten när hästarna har rymt. Det är du som måste laga staket fast du egentligen inte har tid till det. Det är du som måste sköta det administrativa som det innebär att vara egen företagare. Det är världens mest fastlåsta jobb - och samtidigt är det den största frihet jag kan få. 

Men glöm inte det, ni som tittar snett på "tjejen som lever drömmen"; Det är slit bakom. Vareviga dag, år ut och år in, men det är så värt det!

/Myran