.. Är hon sån där jämt? 

Just nu vill jag bara inte vara människa. Vill aldrig någonsin behöva spela något spel, utan bara säga och stå för vad jag tycker. Det kan jag, men i vissa fall blir jag för... lat.. Förstår ni vad jag menar då? 

Jag orkar liksom inte gå in i en diskussion kring tex. hästar och ridning, jag tycker oftast inte det är roligt. Hur pucko det än låter. Jag vill ibland bara slå folk i fejset när de kommer med något dumt påstående, eller nästan ännu värre, att allt är så synd om dem... Att just de blir drabbade av sån olycka... När det som egentligen hände var att han/hon tappade sin macka på golvet.... 
Ja, men vad fan!? Bre dig en ny macka, välj att äta en frukt eller vad som helst. Get on with your life... 

Ok, jag rättar mig själv. Jag tycker om att diskutera hästar och ridning. Men inte varför den hästen var så dum i det ena hörnet på paddocken, att den hästen absolut inte kan/absolut måste ha bett i munnen. Att hästar är ett redskap. Jag gillar inte att prata om hästar på det sättet. 
Jag vill kunna prata om dem som individer. Men inte heller på det sättet att "han är så speciell. Han kan bara gå i höger galopp...".
Jag vill ha en diskussion på en nivå där man är intresserad och öppen för hur man själv som ryttare/människa påverkar hästen. Hur otrolig hästen är som djur och hur den fungerar. Hur ödmjuka vi människor borde vara för att ens tillåtas sitta på ett sådant stort och kraftfullt djur. Är det många som diskuterar det? 

Ne.. Egentligen borde jag nog radera det här meddelandet. Känslan jag har i kroppen överrenstämmer inte med det jag plitat ner här i inlägget. Men den här gången gör jag inte det. 

Lite bitter? Ja. 

Imorgon är det dressyrtävling. Heja mig och Boromir. Det ska bli roligt =)