Vilken känsla att åter sitta upp på sin häst. Fina fina Decibel. Så idag var första ridturen sedan betesläppet för mig. Andra passet för henne. Hon gick ju igår också.
Fokus låg på att jag skulle känna vart hennes bakben var. Hela tiden. Direkt känna när de började hamna för långt bort och genast korrigera det - bakifrån.

Jag använda senaste träningen för Ulf som redskap. Där började jag med henne ganska böjd i halsen, samtidigt som jag använde mitt spö att peta på innerhasen. Det jag ville åstadkomma med det var att bakbenen flyttade undan sig och korsade varandra - något Decibel har väldigt svårt och jobbigt med.
Direkt när detta funkar känns det som en eftergift i handen och därifrån sedan kan man börja rida. Med lång, stretchad men rund hals och rygg.

Detta var det enda vi gjorde också. I båda varven. Vi red i en halvtimme ca och bara i skritt. Men ibland kan jag känna att ett skrittpass är precis vad som behövs. Där man noggrant går igenom alla moment. Tar sig tid att KÄNNA och verkligen försöker öva upp sin ryttarkänsla.

Jag är nöjd och det kändes som att Decibel blev ganska nöjd också =)

kram på er!
/Myran