Nattfunderingar
2013-10-28 | 01:23:27
| From my point of view
Så gick det med att gå och lägga sig ;)
Men jag funderade mycket på en sak. Nu när träningen tog ganska mycket energi av mig i torsdags började jag fundera på hur det skulle kännas att inte rida. Alltså inte ha något med hästar att göra alls. Jag började fundera på vad jag skulle göra istället.
Jag tänkte lite på någon hundsport, andra djur, teckning osv osv men vet ni vad? Inte i något av det jag funderade över hittade jag den där kicken som finns när man rider och speciellt då hoppar.
Så började jag tänka; ja, men jag kanske "bara" ska rida dressyr så slipper jag den här jävla pressen som kommer hela tiden; Men likadant där. Den där lilla kicken försvinner. Behöver jag bli rädd i livet för att vara nöjd börjar jag fundera över då? haha!
Finns det inget mellanting mellan att vara så rädd eller spänd att man gråter på träning till att vara nästan nonchalant och inte riktigt ta ut sig till hundra då?
Så ne, jag tror ändå att hoppning är min passion i livet. Det passar liksom inte riktigt in i mitt huvud än bara. Men fan vad ni får passa er när det släpper! :D
På ett sätt avundas jag er som aldrig är rädda för hoppning. Eller för höjder eller kalla det vad ni vill. Jag vill också kunna hoppa utan att bli helt darrig och utan att behöva lägga 80% av min koncentration på att hålla nerverna och det mentala i schack men vet ni??
På ett sätt avundas jag er inte. Det här jag brottas med kommer för alla. En eller flera gånger, lite eller mycket oavsett om ryttarna erkänner det eller ej och jag tar gärna mitt i början av min karriär. Sen vet jag hur jag ska göra. Kan ju även säga att jag har blivit en tusen gånger bättre ridlärare för att jag vet hur det känns och vet hur man kan tänka för att kunna komma över det.
Bara ett sånt där spontaninlägg. Jag har inget val i min ridning. Jag älskar att hoppa. Egentligen! Jag tänker inte skylla på någon häst men man har olika känsla på olika hästar men återigen; Borde inte jag kunna hoppa 80 cm med i stort sett vad som helst vid det här laget?? Jo. Det borde jag, och det kommer jag göra. Basta.
Kram på er!
/Myran
Men jag funderade mycket på en sak. Nu när träningen tog ganska mycket energi av mig i torsdags började jag fundera på hur det skulle kännas att inte rida. Alltså inte ha något med hästar att göra alls. Jag började fundera på vad jag skulle göra istället.
Jag tänkte lite på någon hundsport, andra djur, teckning osv osv men vet ni vad? Inte i något av det jag funderade över hittade jag den där kicken som finns när man rider och speciellt då hoppar.
Så började jag tänka; ja, men jag kanske "bara" ska rida dressyr så slipper jag den här jävla pressen som kommer hela tiden; Men likadant där. Den där lilla kicken försvinner. Behöver jag bli rädd i livet för att vara nöjd börjar jag fundera över då? haha!
Finns det inget mellanting mellan att vara så rädd eller spänd att man gråter på träning till att vara nästan nonchalant och inte riktigt ta ut sig till hundra då?
Så ne, jag tror ändå att hoppning är min passion i livet. Det passar liksom inte riktigt in i mitt huvud än bara. Men fan vad ni får passa er när det släpper! :D
På ett sätt avundas jag er som aldrig är rädda för hoppning. Eller för höjder eller kalla det vad ni vill. Jag vill också kunna hoppa utan att bli helt darrig och utan att behöva lägga 80% av min koncentration på att hålla nerverna och det mentala i schack men vet ni??
På ett sätt avundas jag er inte. Det här jag brottas med kommer för alla. En eller flera gånger, lite eller mycket oavsett om ryttarna erkänner det eller ej och jag tar gärna mitt i början av min karriär. Sen vet jag hur jag ska göra. Kan ju även säga att jag har blivit en tusen gånger bättre ridlärare för att jag vet hur det känns och vet hur man kan tänka för att kunna komma över det.
Bara ett sånt där spontaninlägg. Jag har inget val i min ridning. Jag älskar att hoppa. Egentligen! Jag tänker inte skylla på någon häst men man har olika känsla på olika hästar men återigen; Borde inte jag kunna hoppa 80 cm med i stort sett vad som helst vid det här laget?? Jo. Det borde jag, och det kommer jag göra. Basta.
Kram på er!
/Myran
Gillar den andra bilden på dig och Melwin. :) riktigt fin.
http://vadenduar.blogg.se 2013-10-28 | 09:02:55