Sedär, då var dressyrtävlingen på Tokarp avklarad också. Procent runt 67 och 60 i de olika programmen MEN det var inte en dag som kändes bra ändå. 
Det värsta med allt är att så fort någon säger/jag säger att det inte gick bra på träningen eller tävlingen väntar jag bara på nästa mening: Han var så.../hon var så... Hästen var så... Jag tål det inte helt enkelt. 
Därför väljer jag att inte säga att det inte gick bra. 
Jag är nöjd över min ridning i vissa moment och jag kände att Decibel var trött i kroppen. Det handlar inte om att skylla på henne, utan jag kände att det var en dag för mycket med träning/tävling den här gången. 
Dels blev andra programmet inte bättre än första, vilket det alltid annars gör och dels fick jag inte igenom någonting. 

Bara att klappa på henne, ge henne en morot, 2 dagar ledigt och ta nya tag sen. =) 

Oavsett så fick vi Clear Round i LB:1 på dryga 67% och vinst i LA:1 på dryga 60%. 

Kan man säga att man inte är nöjd när man har vunnit utan att låta förmäten? 

Eller återigen... Jag är nöjd med mycket men jag har lite dåligt samvete över att jag inte redan på uppvärmningen kände att det inte var uppbyggligt att rida programmen idag. Jag skulle egentligen låtit bli, även om det kanske inte gjorde henne någon större skada. 
Jag vill ju att allting med ridningen ska kännas positivt för henne såklart. 

Men där har ni mina tankegångar i alla fall. 


Vill ni se film och mer av protokollen nu när det inte gick hundra? ;) 

/Myran