Igår så var det träning för Ulf i vanlig ordning. Jag red Decibel och Sam. Vi började allting med mycket markarbete och jag ÄLSKAR det. Det är liksom det som är grunden till allting och som gör att hoppningen funkar så mycket bättre. 
Thats it

Sedan hoppade vi ett par enstaka hinder, ett par linjer, ett par mindre banor och sedan lite högre. Målet var att ha hästen "redo" inför hindren varje gång och i runda snärtiga galoppsprång så att man aldrig kom fel fram till hindret. Det kändes stor skillnad när det blev rätt men luddigt när det inte var helt rätt. 
Min lilla pålla är en aning lat dessutom och tycker att det är fruktansvärt jobbigt att böja på haserna. ;) 

MEN när hindren blev större bangade jag ur. Jag fixade inte att samla ihop mig själv efter att jag trott att det var slut och det bara knöt sig i huvudet på mig. Jag hoppade till slut räckena som var på den höjden jag först bangade på men oxern pallade jag inte med. Sänkte så att det kanske låg på en meter knappt. 

Jag måste hitta ett redskap som jag kan ta till eller i alla fall prova när det blir såhär. Det har vart så ett bra tag och jag VILL så gärna komma vidare. Jag vill tävla! Jag vill bli bäst! Men det lär inte hända om jag inte lär mig hantera det som händer när min hjärna stänger av. 

Känslan av att "jag kommer dö" slår till fort som fan och samtidigt som min hjärna säger "det är ingen fara, det värsta som kan hända är att vi river eller så" medan min reptilhjärna skriver "death is ahead of you!"


Så jag ska sätta upp en ny punkt på min checklista, som jag för övrigt haft tom ett tag, och det är att märka ut andningspunkter. Oavsett om allting känns bra eller inte. 
Detta kanske hjälper när resten av hjärnan stänger av. Kanske! 

Efter att ha sett träningsfilmerna ska jag också lägga till en gammal synd på min checklista: Tygellängden och händerna (de hänger ihop). 

Ja, det var den träningen. 
Det gick riktigt bra med Sam faktiskt. Ska se om jag kan knåpa ihop något med honom också ^^


/Myran