En sorglig historia...♥
2013-06-04 | 20:15:00
| Tokarpsinfo/Tokarpshästar
Cortega hade gått som hopphäst i Norrland. 140 hade hon gått och en av tankarna vi hade när vi köpte henne var att kanske få en träningskompis, en läromästare, som man kunde ha lite kul ihop med och lära sig av.
Det blev inte så.. Inte alls.
Efter ett par dagar av lugn och bara få bli Tokarpshäst, tänkte vi sätta igång med att lära känna henne på riktigt. Vi började med att longera. Redan andra gången såg vi att något var fel... En gång efter det var hon tydligt oren fram.
På den vägen har det rullat nu. Sedan mars 2012 då hon trampade Tokarpsmark för första gången tills nu, Juni 2013.
Tripper till Husaby har det blivit, tre st. Det visades pålagringar och förslitningar på båda fram och hon hade ont. Anledningen till att hon inte var "tydligt" halt var att hon hade nästan lika ont på båda två..
Detta var inget som hade hänt hos oss. Detta var gamla grejer och har troligtvis kommit från tiden då hon tävlade mycket hoppning.
Den här lilla berättelsen handlar om halvblodsstoet Cortega. En av de hästar vi inte haft så länge hos oss på Tokarp. Cortega är ca 160 cm hög, borkfärgad och 15 år gammal.
Vi köpte henne genom en annons på Hästnet, osedd, men med intyg om att allting skulle vara ok. Vi visste om riskerna, det är inte första gången vi har tagit över hästar med problem utan att ha sett dem innan och övervägde fördelarna över nackdelarna.
Det lilla stoet kom hem till oss, åkt ända från Norrland och stått på transport två dagar. Hon var lika lugn och snäll för det.
Det allra första vi gjorde var att longera en kort stund. Mycket för att hon skulle få lea upp sig lite grann och dels för att vi skulle få en första överblick om vad det var för häst vi hade tagit oss an.
Jättegullig var hon ända från början men OJ vad berörningskänslig. Det var Tera-status på det hela och även om inte många vet vad det innebär så är det ganska mycket reaktion på väldigt lite.
Vi hade lite piskterapi, la pisken över henne och lät henne slappna av med detta. Det gjorde hon efter ett tag och verkade ändå ganska nöjd.
Vi köpte henne genom en annons på Hästnet, osedd, men med intyg om att allting skulle vara ok. Vi visste om riskerna, det är inte första gången vi har tagit över hästar med problem utan att ha sett dem innan och övervägde fördelarna över nackdelarna.
Det lilla stoet kom hem till oss, åkt ända från Norrland och stått på transport två dagar. Hon var lika lugn och snäll för det.
Det allra första vi gjorde var att longera en kort stund. Mycket för att hon skulle få lea upp sig lite grann och dels för att vi skulle få en första överblick om vad det var för häst vi hade tagit oss an.
Jättegullig var hon ända från början men OJ vad berörningskänslig. Det var Tera-status på det hela och även om inte många vet vad det innebär så är det ganska mycket reaktion på väldigt lite.
Vi hade lite piskterapi, la pisken över henne och lät henne slappna av med detta. Det gjorde hon efter ett tag och verkade ändå ganska nöjd.
Cortega hade gått som hopphäst i Norrland. 140 hade hon gått och en av tankarna vi hade när vi köpte henne var att kanske få en träningskompis, en läromästare, som man kunde ha lite kul ihop med och lära sig av.
Det blev inte så.. Inte alls.
Efter ett par dagar av lugn och bara få bli Tokarpshäst, tänkte vi sätta igång med att lära känna henne på riktigt. Vi började med att longera. Redan andra gången såg vi att något var fel... En gång efter det var hon tydligt oren fram.
På den vägen har det rullat nu. Sedan mars 2012 då hon trampade Tokarpsmark för första gången tills nu, Juni 2013.
Tripper till Husaby har det blivit, tre st. Det visades pålagringar och förslitningar på båda fram och hon hade ont. Anledningen till att hon inte var "tydligt" halt var att hon hade nästan lika ont på båda två..
Detta var inget som hade hänt hos oss. Detta var gamla grejer och har troligtvis kommit från tiden då hon tävlade mycket hoppning.
En av annonsbilderna =)
Det som rör mitt hjärta så mycket är det här stoets öde. Jag kan inte säga att hon blivit riden på i detta tillstånd, men jag tror att det är många som inte hade sett den otydliga hältan som hon hade i början.. Jag vet inte varför hon såldes men jag vet att hon har haft minst 2 andra ägare förutom vi.
Jag vet också att minst en av dem brydde sig högt om denna häst då jag på senare dagar haft lite kontakt med henne via bloggen. Det värmer hjärtat lite grann.
Vissa hästar klampar in i våra hjärtan lättare än andra. Cortega smög in med hela sitt försiktiga väsen. Men hon blev kvar.
Mellan första och andra besöket på Husaby blev hon sämre. Hon var tydligt halt, även i hagen och det kändes inte bra.... Mellan andra och tredje besöket rasade hon från att ha varit en ganska "snygg" häst till att se ut att vara 100 år gammal. Hon mådde inte bra och hon ville inte veta av några människor. Hon blev ännu mer känslig för beröring och ibland kändes hon faktiskt som en vildhäst.
Det tål att sägas att vi har försökt med allt. De som känner oss vet att vi inte ger upp våra hästar NÅGONSIN om det finns någon annan utväg. Det finns liksom inte i våran värld att inte ge en häst allt man kan. Det hör till vårat ansvar som ägare att ge hästen ett värdigt liv och att kämpa för hästens liv. Det står jag mycket starkt fast vid.
Cortegas viloperiod har till slut överstigit ett år och nu finns det inte längre något att göra för henne... Utan en enda framgång..
Vi har skott med kilsulor för att ändra vinkeln i hoven för att underlätta också kanske reparera något.
Det funkade inte..
Den här hästen bara utstrålar värme och mjukhet, vänlighet och undergivenhet, det finns inget ont i henne. Men kombinationen med att hon antagligen haft ont en längre period och hennes överkänslighet gör att kombon blir väldigt skum... Det är sorgligt och värker i hjärtat.
Vi hade säkert kunnat häva köpet, då vi snabbt såg att det inte stod rätt till med henne. Men vad hade vi skickat tillbaka henne till? Skulle hon behöva åka 80 mil bara för att bli skjuten på en annan ort? Eller för att bli riden på igen av någon som kanske inte såg problemet?
Argumenten höll inte och Cortega blev vackert kvar. Det kändes som att hon behövde någon som på riktigt tog sig an hennes öde och var med henne vad som än hände. Hon är verkligen värd det.
Den här historien har inget lyckligt slut. Idag var vi på återbesök och alla problem kvarstod. Minst lika mycket som innan. Cortega hade ont, hon hade tappat muskler som var typiska för hästar som haft ont länge och man ser på hela henne att hon inte mår bra.
Nu har hon fått gå vidare. Springa ut på Trapalandas ängar, alldeles för många år för tidigt, men nu har hon inte ont.
Vi sa hejdå till henne på en äng vid kliniken, där hon fick beta tillsammans med Mille som var med. Hon åt och mådde bra, var till och med lite nyfiken och "med" oss. Vi repade gräs till henne och la in massor i boxen där hon skulle få vara det sista och hon fick ett fint stort äpple.
Jag tror inte Cortega kunde må så mycket bättre de sista timmarna än vad hon gjorde. Jag hoppas att hon tycker att vi gjorde det vi skulle och inte kände sig ensam.
Veterinärerna på Husaby är verkligen toppen. Väldigt gulliga och ja, stöttande och vänliga. Toppen.
Så det är såhär historien om Cortega slutar. Frutansvärt sorgligt hästöde tycker jag och det värker i hjärtat på mig varenda gång jag tänker på henne. Det är en annan sak med en häst som haft en plats i livet, som har vetat vart den hör hemma och är trygg där.
Cortega var lite ensam. Hon hade inte vart hos oss tillräckligt länge för att bli riktigt "med" som de andra hästarna. Hon hade inte lika mycket tillit till oss än.... Jag hoppas ändå att det räckte... Att vi räckte för henne.
Tack Cortega för den tid som varit... Jag hoppas att du har det riktigt bra där du är nu och se till att hitta dina Tokarpskompisar och ev dina gamla kompisar som du inte träffat på länge ♥
Här kommer lite bilder från den sista stunden med henne...
Det som rör mitt hjärta så mycket är det här stoets öde. Jag kan inte säga att hon blivit riden på i detta tillstånd, men jag tror att det är många som inte hade sett den otydliga hältan som hon hade i början.. Jag vet inte varför hon såldes men jag vet att hon har haft minst 2 andra ägare förutom vi.
Jag vet också att minst en av dem brydde sig högt om denna häst då jag på senare dagar haft lite kontakt med henne via bloggen. Det värmer hjärtat lite grann.
Vissa hästar klampar in i våra hjärtan lättare än andra. Cortega smög in med hela sitt försiktiga väsen. Men hon blev kvar.
Mellan första och andra besöket på Husaby blev hon sämre. Hon var tydligt halt, även i hagen och det kändes inte bra.... Mellan andra och tredje besöket rasade hon från att ha varit en ganska "snygg" häst till att se ut att vara 100 år gammal. Hon mådde inte bra och hon ville inte veta av några människor. Hon blev ännu mer känslig för beröring och ibland kändes hon faktiskt som en vildhäst.
Det tål att sägas att vi har försökt med allt. De som känner oss vet att vi inte ger upp våra hästar NÅGONSIN om det finns någon annan utväg. Det finns liksom inte i våran värld att inte ge en häst allt man kan. Det hör till vårat ansvar som ägare att ge hästen ett värdigt liv och att kämpa för hästens liv. Det står jag mycket starkt fast vid.
Cortegas viloperiod har till slut överstigit ett år och nu finns det inte längre något att göra för henne... Utan en enda framgång..
Vi har skott med kilsulor för att ändra vinkeln i hoven för att underlätta också kanske reparera något.
Det funkade inte..
Den här hästen bara utstrålar värme och mjukhet, vänlighet och undergivenhet, det finns inget ont i henne. Men kombinationen med att hon antagligen haft ont en längre period och hennes överkänslighet gör att kombon blir väldigt skum... Det är sorgligt och värker i hjärtat.
Vi hade säkert kunnat häva köpet, då vi snabbt såg att det inte stod rätt till med henne. Men vad hade vi skickat tillbaka henne till? Skulle hon behöva åka 80 mil bara för att bli skjuten på en annan ort? Eller för att bli riden på igen av någon som kanske inte såg problemet?
Argumenten höll inte och Cortega blev vackert kvar. Det kändes som att hon behövde någon som på riktigt tog sig an hennes öde och var med henne vad som än hände. Hon är verkligen värd det.
Den här historien har inget lyckligt slut. Idag var vi på återbesök och alla problem kvarstod. Minst lika mycket som innan. Cortega hade ont, hon hade tappat muskler som var typiska för hästar som haft ont länge och man ser på hela henne att hon inte mår bra.
Nu har hon fått gå vidare. Springa ut på Trapalandas ängar, alldeles för många år för tidigt, men nu har hon inte ont.
Vi sa hejdå till henne på en äng vid kliniken, där hon fick beta tillsammans med Mille som var med. Hon åt och mådde bra, var till och med lite nyfiken och "med" oss. Vi repade gräs till henne och la in massor i boxen där hon skulle få vara det sista och hon fick ett fint stort äpple.
Jag tror inte Cortega kunde må så mycket bättre de sista timmarna än vad hon gjorde. Jag hoppas att hon tycker att vi gjorde det vi skulle och inte kände sig ensam.
Veterinärerna på Husaby är verkligen toppen. Väldigt gulliga och ja, stöttande och vänliga. Toppen.
Så det är såhär historien om Cortega slutar. Frutansvärt sorgligt hästöde tycker jag och det värker i hjärtat på mig varenda gång jag tänker på henne. Det är en annan sak med en häst som haft en plats i livet, som har vetat vart den hör hemma och är trygg där.
Cortega var lite ensam. Hon hade inte vart hos oss tillräckligt länge för att bli riktigt "med" som de andra hästarna. Hon hade inte lika mycket tillit till oss än.... Jag hoppas ändå att det räckte... Att vi räckte för henne.
Tack Cortega för den tid som varit... Jag hoppas att du har det riktigt bra där du är nu och se till att hitta dina Tokarpskompisar och ev dina gamla kompisar som du inte träffat på länge ♥
Här kommer lite bilder från den sista stunden med henne...
Väldigt fint skrivet Myran ❤
Mitt hjärta värker med er...Har ni inte fått lida tillräckligt???? Massor med styrkekramar till dig och Lena <3
http://www.livetpalillhamra.blogspot.se 2013-06-04 | 21:49:00
Det är ledsamt att läsa allt ni har gått igenom på så kort tid. Jag hoppas att andra halvan av året blir bättre för er.
Ååhh,stackars er... Tkr att ni har lidit nog!!! Hoppas verkligen att detta inte behöver hända igen. <3
http://flowerlord.bloggplatsen.se 2013-06-10 | 18:41:56