Ibland blir jag lite förundrad över människors naivitet. Som det här med att lycka letar upp ett visst antal personer varje år som får allt det de önskar och vill ha. Att just de personerna får bli lyckliga och vi andra tvignas slita med vardagsproblem, ångest, apati och allmän vardag. 
Jag känner själv att det inte funkar så. Inte i min värld i alla fall. 

Alla har precis samma chans att hitta lyckan i sitt liv. Nu pratar jag om de som faktiskt har turen att ha ett hem, ha mat varje dag och ha en trygghet där de inte behöver vara rädda för att bli utsatt för diverse våldsdåd. Självklart kan man inte hjälpa att man fötts in i ett sånt liv om man nu haft oturen att göra det. 
Men dem jag menar just nu.. 

Alla människor har sina bagage. ALLA. Ingen har levt sitt liv utan något som helst trauma, sorg eller liknande och alla formas efter det. Det är också upp till var och en att ta itu med det och se till att man får det liv man vill ha. Hade jag verkligen prioriterat att bli tävlingsryttare, försöka leva på att tävla och verkligen VERKLIGEN satsa på det så hade jag kunnat göra det. MEN jag har andra prioriteringar också som gör att den här drömmen inte går lika fort att förverkliga. 
Familj, företaget går före. Men det är fortfarande mitt val. 

Jag är lycklig, för det mesta. Jag tycker att mitt liv är bra trots irritationsmoment, en hel hög med ångest, ibland ekonomiska problem osv. Men jag har också lärt mig att allting blir så som man väljer att se det. Jag har blivit mycket bättre på att se lösningar istället för problem, att inte gräva ner mig när något händer, att hitta en väg framåt helt enkelt som gör att jag utvecklas som människa. Och det som jag tycker är det viktigaste av allt; Aldrig se mig själv som ett offer utan kontroll. Det är den värsta känslan jag kan tänka mig!

Några verktyg jag har använt för att lösa stora problem i mitt liv: 
1. Min blogg - Den har hjälp mig att sluta vara så "oh hjälp ingen får tycka illa om mig". Det finns alltid folk som inte kommer tycka om mig och jag har blivit bättre på att acceptera det. 
Min blogg är även en ventilationsväg när saker upprör mig. När jag skrivit det kan jag oftast släppa det. 

2. Kunskap - Detta har hjälp mig när det gäller min rädsla i ridningen, och ni som inte vet; Jag har varit SÅÅÅÅÅ rädd för att bara sitta på en häst. Det har inte funnits någon häst på Tokarp som jag inte har vart rädd på och fortfarande slåss jag med de känslorna men på en annan nivå. Detta har även hjälpt mig med hopprädslan som jag tampats med länge.. Eller ångesten eller vad det nu är.. 
Panikångesten "botade" jag i stort sett själv efter mååååååånga år av sjukhusbesök, hypokondri, "astma-anfall", allergiska reaktioner osv osv. När jag lärt mig vad som händer i kroppen kunde jag börja arbeta med vad som egentligen låg bakom.. Kunskap löser mycket!

3. Decibel - Har lärt mig att knyta an till någon. Det låter sjukt men ända sen jag var liten har jag inte vågat komma någon riktigt nära. Inte vågat visa riktigt vad jag känner ifall jag kände mer för någon än vad personen i fråga kände för mig. My Love ♥

Jag har självklart fler. Hela min familj, speciellt min mamma, har ju hjälp mig jämt och bidragit mycket till att jag har ett lyckligt liv. Så är det. 
David ska vi inte prata om =) Du har gjort så himla mycket mer för mig än du själv kan ana ;) 
Så ni som bara går och väntar på att lyckan ska komma smygande, sluta upp med att bara passivt vänta och gör något åt det istället! =) Det går! 
Hitta dina egna verktyg och möblera om lite i ditt liv om det behövs =) 

Ha en fortsatt underbar söndagskväll! Här lyser solen alldeles ljuvligt 
/Myran