Vill ni läsa vad det är jag snackar om så klicka in på länken här ---> http://debatt.svt.se/2013/04/29/tortyrredskap-tvingar-tavlingshastar-att-hoppa/

Jag blir så trött när jag suttit och kikat runt på olika sidor på nätet, nu det sista var det faktiskt Djurens Rätt. Det handlade om misshandeln som ägde rum under Göteborg horse show, att hästar tvingades över hindren med både drag i mun, piskrapp och sporrsparkar. 
Att sporten borde förbjudas och hej och hå. Dressyrhästar som går med kandar och så vidare och så vidare. 
Jag håller med om att det finns den här typen av ridning, på alla nivåer och även i eliten. Personer som inte bryr sig om hästen som individ eller som bara är ute efter "sporten" i sig och använder hästen som ett redskap. 
MEN
Nästan alla värnar om sina hästar, har dem som en nära kamrat och tränar tillsammans med den. Är det också djurplågeri? 
Det tål att diskuteras, för självklart är det så att vi förgriper oss på hästarna så fort vi sätter oss på dem, eller rättare sagt; stänger in dem i en låda och förbjuder den att gå ut. 


Men vart drar man gränsen? Hästhållningen har på många sätt blivit bättre och bättre i och med lösdrift och Active Stable. Hästarna tillåts röra sig fritt och vandra och äta som de är gjorda för. 
Men ska man ha en häst för bara det? Hur många kommer att vilja ha en häst bara för att ha den i hagen? 

Jag vet inte ärligt talat men återigen; Vart ska gränsen gå? Det enda rätta kanske är att släppa ut alla hästar i det vilda så att de får leva ett liv utan människor överhuvudtaget? Kanske bli ihjälkörda eller svälta ihjäl under vintern. Till slut finns det antagligen inte några hästar kvar då de i dagens samhälle "bara" finns för vårat höga nöjes skull. Hur många behöver en häst för att klara sig i livet liksom? 

Vem är det förresten som bestämmer att det är OK med att lägga på en skänkel på hästen? Är inte det lika illa som att lägga till spöet lika hårt? Eller kan det till och med vara så att en spöhjälp utförd på rätt sätt kan vara en schysstare hjälp i hästens ögon? 

Sen en annan sak
Jag blir så in i helvete trött på alla som drar alla över en kam. Att peka ut eliten i våran hästsport och kalla dem för djurplågare är bara idioti enligt mig. Hur många är det som glömmer bort de hästar som far illa på grund avOKUNSKAP? Hästar som får stå ut med en ryttare som sitter snett, drar i tygeln utan mening eller har en för ostyrig skänkel med sporre på. Hur många tänker på många privathästar som faktiskt har det på det här sättet? 
Är det inte ett bättre alternativ att utbilda dem istället för att få ett slut på MYCKET av "hästplågeriet" som pågår? 
Om vi nu bestämmer oss för att ha kvar hästen som kamrat och träningskompis vill säga. 

Jag tycker såhär: 
Om vi nu kommer överrens om att hästarna får vara kvar "under" människorna och inte behöver släppas vilda för att klara sig själva SKA ALLA RYTTARE se till att alltid vilja lära sig mer, ta hjälp oavsett vilken nivå man är på, ha en schysst attityd mot hästen och visa den respekt och kärlek och helt enkelt LÄRA SIG ATT RIDA! 

Varken bett, skor, sporrar eller spön är tortyrredskap i rätt händer. På något sätt!
Det är ridkonsten som håller på att gå förlorad och DET är sorgligt! Ridningen handlar inte om utrustningen utan om känsla och kunskap...  


Det är värre med de som säger att "Alla hästar kan gå barfota bara hästen får tillräckligt lång tid på sig att vänja sig" och sedan rider runt på en häst som snubblar fram för att den är ömfotad i ÅR. Det var inte taget ur luften, precis den förklaringen och konsekvensen har jag själv vart med om.... 

Glappkontakt oavsett om hästen har ett bett eller bettlöst är skarpare och taskigare än en mjuk men konstant hand, men det skriver ingen om? Är inte glappkontakt djurplågeri då? Det är dessutom något som många ryttare rider med då det faktiskt inte är helt lätt att hålla en lagom mjuk kontakt..... 


Sen vet jag själv att det finns hästar som tycker det är roligt att tex. hoppa. Min egen häst är sån och försök inte få det till att det en slags stress för det hävdar jag att jag faktiskt kan känna skillnad på. 
Vad betyder det? 
Att en del hästar kanske faktiskt gillar sitt "jobb" och tycker om samarbetet med en människa? 
Har ni en annan förklaring? 

Ne, tänk ett varv till innan ni skriver ut en artikel om det här, ta lite fakta på det hela, SÄTT ER IN I HÄSTVÄRLDENordentligt innan ni drar till med en sån här "hård" artikel. 

Jag är inte redo att släppa ridningen. Jag älskar mina hästar, jag älskar att jobba med dem och jag försöker vareviga dag att bli en bättre ryttare - för hästens skull. 

Jag kan fortsätta med den här diskussionen hur länge som helst och det är något som verkligen upprör mig men nu rundar vi av. 
Vart står ni i den här debatten? 

Ps. De allra flesta ryttare på elitnivå i dressyren rider på bridongen och i stort sett inte alls på stången men det kanske era "hästovana" ögon inte kan se.... Ds.