Idag har vi hopptränat för Ulf igen. Det var en väldigt effektig träning idag med många språng. 

Detta red vi på: 

Vi började snyggt på att rida på plankorna mot stallet, därefter vända åt vänster runt det vita, som man knappt ser och målet var att behålla samma galopp hela tiden och undvika korsgalopp. Detta gjorde vi också över grunden med det irländska, fast åt höger då =) 

Sedan, mina vänner, hoppade vi andra i fyrkombinationen (gick utanför första), gick sedan innanför det tredje och hoppade slutligen det vita ut. Det ni ;) 
Vi hoppade därefter hela fyrkombinationen igenom. Det var ganska korta avstånd, 6 m, 9 m och 6m lite drygt. Kort och spänstig galopp skulle det vara. 
Det blev alltså ett språng, två språng och ett språng. 

Vi hoppade även både grinden och plankorna på olika linjer och bågar. Hinder 2, 3 och 4 höjde Ulf lite grann efter hand och vi hoppade det först åt höger med det låga in men sedan med det höga in i vänster varv. 

Decibel kändes som en hopphäst =) Mjuk och reglerbar och intresserad. Hon vill hoppa, hon verkar tycka att det är skitroligt! :D Min fina fina häst (den har ni aldrig hört innan va? ;)..) Men hon har verkligen blivit fin nu. Det kommer passa perfekt med vintervila i år.
Det kommer hon nog behöva. =) 
Alla avstånd i stort sett hela tiden bara satt där. Vi kom inte direkt fel någon gång. Vi stannade på grinden en gång för att vi inte var med varken hon eller jag, men annars ingenting =) 

Figaro var också väldigt trevlig, fast det känns att det inte är samma typ av häst som Decibel. Hans galopp kommer aldrig bli så bra som hennes på det sättet, men det funkade väldigt bra allting. Jag red bra och han verkade också road =) Det är ju faktiskt en väldigt stor del av det hela!

Den största skillanden på Decibel och Figaro (Förutom de fysiska förutsättningarna) är hur mycket man behöver ta i. Nu räcker det med att bara sitta till på Decibel för att hon ska lyssna och samla sig, medan jag behöver ta i med mer fysisk kraft på Figaro för att få samma effekt. Det är lite roligt att se. Det är egentligen inte så att han är så mycket olydigare, bara att han inte fixar att samla sig på samma sätt. 

Hindren låg till slut på dryga metern också och jag var inte rädd en enda gång. Då är jag nöjd ^^ Ännu mer! 

Väldigt nöjd i alla fall! =) 
Tack Ulf! =) 

 

en bild för ett tag sedan =)