Det har jag haft idag minst sagt. Skitjobbig var hon när jag skulle ha henne tvättad och klippt. Riktigt sådär enerverande som de kan vara ibland. 
I ridningen kändes det som att sitta på en bomb det första, vilket gjorde att jag snabbt ändrade plan för ridpasset. Jag skulle egentligen rida med i mammas första grupp idag. De skulle hoppa. 
Jag gick ut tidigare och galopperade i 15 min innan jag kunde resonera ordentligt med henne. Efter det var hon bara lite piggare än hon brukar. Fattar inte vad som gick runt i hennes huvud idag.. 
jaja, jag ramlade inte av iaf ;)

Efter den ganska rejäla uppvärmningen kunde jag faktiskt rida på lite hinder också och det kändes jättebra. Visst gick hon iväg lite stort ibland, men bara när jag inte red ordentligt. Och det var pyttehinder så mest lydnad verkligen. Försökte komma ihåg vad Ulf sagt och ibland lyckades jag faktiskt :D 
Hon var mjuk och rund att rida när hon väl inte var stressad. 

Nog pratat om henne. Jag som hatar bloggar som bara skriver om hästarna, speciellt om det bara är negativt. 
Om den här dagen hade kommit för lite drygt ett år sedan, hade jag longerat eller inte gjort ngt alls med henne idag. Jag avskyr den där spända känslan, som om de när som helst kan flyga i luften för ingenting. 
Idag red jag och det är jag nöjd över. Jag lyckades till och med känna att jag gjorde ngt vettigt och inte "bara red" för att jag var tvungen. 
Nöjd med mig själv. 

Sen kommer jag på mig själv med att vara lat. Jag släpper ytterskänkeln trots att jag känner det och liksom glider runt. Inte bra Myran, skärp dig. 
Men jag vet om det i alla fall och känner när jag gör det ;) Det måste ju vara ett plus ^^ Haha!

Nu ska jag gå och lägga mig. 
Kramar på er!
/Myran