Teori, ridlära
2012-11-15 | 14:35:00
| Tips och Fakta
Hästens rörlighet fysiskt
Frambenen
Hästens framben är inte fästa vid bålen (hästens kropp) genom någon led eller skelettdel, utan endast genom muskler. Detta innebär att frambenens rörelser inte är låsta utan kan påverkas både i riktning och omfång.
Dock är rörelsen av naturen begränsad till rörelse i hästens längdriktning alltså rakt fram och rakt bak.
Rörelser i sidled som tex. skänkelvikning måste alltså tränas fram, men det är inte en naturlig rörelse för hästen.
Hästens tyngdpunkt ligger nära marken (när hästen står stilla) och den största tyngden vilar på hästens framdel.
Halsen
Hästens rygg har en mycket begränsad böjningsförmåga, men halsen är i stort sett rölig i alla riktningar.
Halsens huvudfunktion är egentligen att ha en fästpunkt för huvudet som är ganska tungt. Därför löper många långa och kraftiga muskelgrupper genom halsen.
Den ska även vara tillräckligt lång för att nå ner till marken och beta.
Halsen och ryggen på hästen står i mycket nära förbindelse med varandra. Det betyder att hästen kan påverka hela kroppen genom att tex. sänka eller höja huvudet och halsen. Hästen reglerar sin balans genom halsen.
En ryttare måste vara medveten om halsens stora rörlighet gentemot ryggens oförmåga att böja sig, då det är ytterst lätt att genom överböjning i halsen, bryta sambandet mellan fram- och bakdel.
Lösgjordhet
Hästen måsta vara lösgjord på två sätt innan den kan uträtta arbete i någon form. Pyskiskt och fysiskt.
Ryttaren har bra skänkelläge, bra med blicken och hästen söker sig framåt nedåt. Detta är ett tecken på att hästen är lösgjord psykiskt och fysiskt.
Vad är dressyr??
Frambenen
Hästens framben är inte fästa vid bålen (hästens kropp) genom någon led eller skelettdel, utan endast genom muskler. Detta innebär att frambenens rörelser inte är låsta utan kan påverkas både i riktning och omfång.
Dock är rörelsen av naturen begränsad till rörelse i hästens längdriktning alltså rakt fram och rakt bak.
Rörelser i sidled som tex. skänkelvikning måste alltså tränas fram, men det är inte en naturlig rörelse för hästen.
Hästens tyngdpunkt ligger nära marken (när hästen står stilla) och den största tyngden vilar på hästens framdel.
Halsen
Hästens rygg har en mycket begränsad böjningsförmåga, men halsen är i stort sett rölig i alla riktningar.
Halsens huvudfunktion är egentligen att ha en fästpunkt för huvudet som är ganska tungt. Därför löper många långa och kraftiga muskelgrupper genom halsen.
Den ska även vara tillräckligt lång för att nå ner till marken och beta.
Halsen och ryggen på hästen står i mycket nära förbindelse med varandra. Det betyder att hästen kan påverka hela kroppen genom att tex. sänka eller höja huvudet och halsen. Hästen reglerar sin balans genom halsen.
En ryttare måste vara medveten om halsens stora rörlighet gentemot ryggens oförmåga att böja sig, då det är ytterst lätt att genom överböjning i halsen, bryta sambandet mellan fram- och bakdel.
Lösgjordhet
Hästen måsta vara lösgjord på två sätt innan den kan uträtta arbete i någon form. Pyskiskt och fysiskt.
Ryttaren har bra skänkelläge, bra med blicken och hästen söker sig framåt nedåt. Detta är ett tecken på att hästen är lösgjord psykiskt och fysiskt.
Vad är dressyr??
Ordet dressyr är egentligen mycket missvisande då det genast leder tanken till inlärande av konster eller rörelser som sedan ska bedömas.
Det blir lätt ett självändamål att hästen ska lyckas gå i något visst mönster på en dressyrbana.
Dressyr i dess egentliga mening är ett samlingsbegrepp för hästens markarbete som ska bygga upp hästen muskulärt och sätta den i balans under en ryttare, som gör det möjligt att använda den i olika sammanhang utan att den tar skada.
Tänk på att man inte utbildar hästen till en viss dressyrklass utan använder istället klassen som ett facit på om ens dressyrträning går åt rätt håll.
Den lodräta sitsen
Den lodräta sitsen kännetecknas av att ryttarens sits fördelas på tre punkter i sadeln: båda sittbenen och skrevet. Vikten ska givetvis läggas lika mycket u båda sittbenen.
Vissa rörelser inom dressyren kräver dock att vikten fördelas annorlunda. Detta ska då ske kontrollerat och utan att ryttaren viker sig i sidan.
För att kunna fördela vikten rätt i sadeln måste ryttarens mellandel vara rätt placerad. Ryttarens mellandel utgörs av ryttarens kropp från höften till knäet.
Ryttaren ska sitta så djupt i sadeln som möjligt.
I övrigt gäller "öra, axel, höft och häl" för att skapa en skaplig lodrät sits.
Huvudet måste vara avspänt och man ska alltid använda en "mjuk" blick i arbetet med hästar. Både från marken och från ryggen. Du ska alltid kunna vrida på huvudet när du rider utan spänning.
Armbågen ska vara rörlig och avspänd, det är genom den som du har en mjuk hand och det är armbågen som ser till att du kan följa hästens halsrörelser på ett bra sätt.
Händerna ska hållas kantställda med tummen som högsta punkt och handen ska vara sluten kring tygeln.
Man rider aldrig bättre än sin egen sits!
Häst i god balans och framme för skänkeln till handen. Ryttaren kutar med ryggen och tappar på så sätt en del av sin inverkan genom sitsen. Detta kompenseras till viss del genom att bredda handen och parera därifrån i stället.
Halvhalt
"halvhalt" är liksom uttrycket "på tygeln" ett uttryck som inte alls motsvarar det som det innebär.
För nybörjaren betyder "halvhalt" "nästan stopp" och det är inte alls frågan om detta.
Beskrivningen av halvhalt är att den ska vara en form av samling av kort varaktighet under rörelse framåt.
Den säger inte alls något om hur mycket eller i vilket tempo hästen ska ridas.
Mitt i en halvhalt. Bukmuskeln jobbar fortfarande, nosryggen är i lod men en del av ryggverksamheten har gått förlorad från bilden längst ner. Hästen visar även att han tyckte att det blev jobbigare genom att ge en svanssnärt och tugga lite grann. Ryttaren har hamnat i en större inverkansits men med lika mycket stolsits som innan, vilket gör att skänkelns inverkan till viss del går förlorad. Linje mellan armbåge och bett är fortfarande rak. Bra!
Dressyrrörelser:
Vändning på framdelen/framdelsvändning
Hästen ska vända runt sin egen framdel, med bakbenen på en stor cirkel runt frambenens mycket mindre cirkel. Hästen är ställd ifrån rörelseriktningen och sätter innerbak förbi det yttre och blir på det sättet en lösgörande rörelse.
Frambenen måste hela tiden trampa och får inte snurra.
Hästen flyttar sig för den inre skänkeln, ytterskänkel fångar upp och hindrar vändningen från att gå för fort eller att bogarna börjar gå åt sidan.
Ytter tygel reglerar ställningen, inner tygel ställer obetydligt och gör inte så mycket annat (som vanligt)
Hästen får ALDRIG gå bakåt i vändningen.
Rörelsen kan utföras från skritt eller halt.
Skänkelvikning
I en skänkelvikning rör sig hästen på dubbla spår sidvärts. Den kan röra sig på en rak linje eller på en diagonal. Hästen ska vara rak i bålen men obetydligt ställd i nacken. Halsen ska alltså vara rak.
Hjälpgivningen är i stort sett den samma som för vändning på framdelen.
Ryttaren blick måste vara vid slutdestinationen och vikten ska fördelas jämnt över hästen om man inte är en mycket försigkommen ryttaren som kan fördela vikten något i riktningens håll.
Vändning på bakdelen/Bakdelsvändning
Vändningen utförs alltid från skritt utan föregående halt. Hästen ska vända med framdelen på ett cirkelformat spår runt den inre bakfoten som är medelpunkten för vändningen.
Den inre bakfoten ska trampa framåt och runt på en mycket liten cirkel och den yttre ska trampa på en något större cirkel utanför den inre.
Hästen sätter alltså sitt inre bakben längre under hästen bål och fördelar vikten längre mot bakdelen och på så sätt blir den här rörelsen samlande och inte lösgörande.
Man vänder hästen för vikten och innertygeln och inte genom ytterskänkeln som man kanske tror. För mycket inverkan för ytterskänkeln gör istället att hästen rätar ut sig och slutar vara runt innerskänkeln.
Sätets framåtdrivande hjälp måste finnas igenom hela vändningen då trampet i bakbenen annars går förlorad.
Skolorna
Både Öppna och Sluta verkar samlande.
Det sammanfattade namnet för de samlande röreslerna Öppna och Sluta är skolor. Gemensamt för dessa är de bygger ridning på böjda spår.
Innan häst och ryttare behärskar detta, är det alltså ingen idé att försöka rida skolor. Dessa blir då bara ett tillrättalagt rörelsemönster utan någon utvecklande effekt.
Jag kommer inte gå in så mycket på utförandet utan bara lite jämförelser med tex. skänkelvikning som kan tyckas vara snarlik öppna.
I skänkelvikningen korsar hästen sina bakben men i öppnan trampar båda bakbenen rakt framåt utan att korsa. I både skänkelvikning och öppna sker också förflyttningen med framdelen innanför spåret (om man rider en skänkelvikning utmed långsidan).
Skillnanden är att i skänkelvikningen sker detta genom tvärning och i öppna sker det genom böjning. Skänkelvikningen sker också på 4 spår och öppna bara på 3.
Hoppas att ni har snappat upp någonting. =) Allt detta kommer från boken "Ridlära" som vår köra Bo Tibblin författat. Stort tack till dig! =)
ryttaren kutar fortfarande något med ryggen, men skänkeln ligger intill och vinkeln från armbåge till hästens mun är spikrak. Hästens rygg är lyft och bukmuskeln (strecket ovanför skuggen på hästens mage) jobbar. Vid en något högre form kommer hästen hamna i lodplanet och antagligen sätta sig något mer på bakdelen. Ryttaren sitter i en hyfsat lodrät sits, men något i stolsits.
Om ni vill göra en övning:
varsågoda och analysera bilderna nedan utifrån ryttaren och hästen. lägg vikt på bakbensaktivitet och ryggens position. Kolla på bukens muskel och kolla handställning och sits hos ryttaren. Finns det andra tecken som syns på hästen? öronen framåt? vridning i nacken etc etc.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
Till min grupp idag, torsdag. Skriv gärna ner era analyser så kan vi gå igenom dem tex. på teoriveckan under v.51. Jag tror inte ni kommer hinna gå igenom alla på lektionen idag nämligen.
Har ni frågor till mig om detta; skriv ner dem och kom ihåg dem till nästa lektion ELLER skriv på fb så svarar jag så fort jag kan =)
Kram på er!
Det blir lätt ett självändamål att hästen ska lyckas gå i något visst mönster på en dressyrbana.
Dressyr i dess egentliga mening är ett samlingsbegrepp för hästens markarbete som ska bygga upp hästen muskulärt och sätta den i balans under en ryttare, som gör det möjligt att använda den i olika sammanhang utan att den tar skada.
Tänk på att man inte utbildar hästen till en viss dressyrklass utan använder istället klassen som ett facit på om ens dressyrträning går åt rätt håll.
Den lodräta sitsen
Den lodräta sitsen kännetecknas av att ryttarens sits fördelas på tre punkter i sadeln: båda sittbenen och skrevet. Vikten ska givetvis läggas lika mycket u båda sittbenen.
Vissa rörelser inom dressyren kräver dock att vikten fördelas annorlunda. Detta ska då ske kontrollerat och utan att ryttaren viker sig i sidan.
För att kunna fördela vikten rätt i sadeln måste ryttarens mellandel vara rätt placerad. Ryttarens mellandel utgörs av ryttarens kropp från höften till knäet.
Ryttaren ska sitta så djupt i sadeln som möjligt.
I övrigt gäller "öra, axel, höft och häl" för att skapa en skaplig lodrät sits.
Huvudet måste vara avspänt och man ska alltid använda en "mjuk" blick i arbetet med hästar. Både från marken och från ryggen. Du ska alltid kunna vrida på huvudet när du rider utan spänning.
Armbågen ska vara rörlig och avspänd, det är genom den som du har en mjuk hand och det är armbågen som ser till att du kan följa hästens halsrörelser på ett bra sätt.
Händerna ska hållas kantställda med tummen som högsta punkt och handen ska vara sluten kring tygeln.
Man rider aldrig bättre än sin egen sits!
Häst i god balans och framme för skänkeln till handen. Ryttaren kutar med ryggen och tappar på så sätt en del av sin inverkan genom sitsen. Detta kompenseras till viss del genom att bredda handen och parera därifrån i stället.
Halvhalt
"halvhalt" är liksom uttrycket "på tygeln" ett uttryck som inte alls motsvarar det som det innebär.
För nybörjaren betyder "halvhalt" "nästan stopp" och det är inte alls frågan om detta.
Beskrivningen av halvhalt är att den ska vara en form av samling av kort varaktighet under rörelse framåt.
Den säger inte alls något om hur mycket eller i vilket tempo hästen ska ridas.
Mitt i en halvhalt. Bukmuskeln jobbar fortfarande, nosryggen är i lod men en del av ryggverksamheten har gått förlorad från bilden längst ner. Hästen visar även att han tyckte att det blev jobbigare genom att ge en svanssnärt och tugga lite grann. Ryttaren har hamnat i en större inverkansits men med lika mycket stolsits som innan, vilket gör att skänkelns inverkan till viss del går förlorad. Linje mellan armbåge och bett är fortfarande rak. Bra!
Dressyrrörelser:
Vändning på framdelen/framdelsvändning
Hästen ska vända runt sin egen framdel, med bakbenen på en stor cirkel runt frambenens mycket mindre cirkel. Hästen är ställd ifrån rörelseriktningen och sätter innerbak förbi det yttre och blir på det sättet en lösgörande rörelse.
Frambenen måste hela tiden trampa och får inte snurra.
Hästen flyttar sig för den inre skänkeln, ytterskänkel fångar upp och hindrar vändningen från att gå för fort eller att bogarna börjar gå åt sidan.
Ytter tygel reglerar ställningen, inner tygel ställer obetydligt och gör inte så mycket annat (som vanligt)
Hästen får ALDRIG gå bakåt i vändningen.
Rörelsen kan utföras från skritt eller halt.
Skänkelvikning
I en skänkelvikning rör sig hästen på dubbla spår sidvärts. Den kan röra sig på en rak linje eller på en diagonal. Hästen ska vara rak i bålen men obetydligt ställd i nacken. Halsen ska alltså vara rak.
Hjälpgivningen är i stort sett den samma som för vändning på framdelen.
Ryttaren blick måste vara vid slutdestinationen och vikten ska fördelas jämnt över hästen om man inte är en mycket försigkommen ryttaren som kan fördela vikten något i riktningens håll.
Vändning på bakdelen/Bakdelsvändning
Vändningen utförs alltid från skritt utan föregående halt. Hästen ska vända med framdelen på ett cirkelformat spår runt den inre bakfoten som är medelpunkten för vändningen.
Den inre bakfoten ska trampa framåt och runt på en mycket liten cirkel och den yttre ska trampa på en något större cirkel utanför den inre.
Hästen sätter alltså sitt inre bakben längre under hästen bål och fördelar vikten längre mot bakdelen och på så sätt blir den här rörelsen samlande och inte lösgörande.
Man vänder hästen för vikten och innertygeln och inte genom ytterskänkeln som man kanske tror. För mycket inverkan för ytterskänkeln gör istället att hästen rätar ut sig och slutar vara runt innerskänkeln.
Sätets framåtdrivande hjälp måste finnas igenom hela vändningen då trampet i bakbenen annars går förlorad.
Skolorna
Både Öppna och Sluta verkar samlande.
Det sammanfattade namnet för de samlande röreslerna Öppna och Sluta är skolor. Gemensamt för dessa är de bygger ridning på böjda spår.
Innan häst och ryttare behärskar detta, är det alltså ingen idé att försöka rida skolor. Dessa blir då bara ett tillrättalagt rörelsemönster utan någon utvecklande effekt.
Jag kommer inte gå in så mycket på utförandet utan bara lite jämförelser med tex. skänkelvikning som kan tyckas vara snarlik öppna.
I skänkelvikningen korsar hästen sina bakben men i öppnan trampar båda bakbenen rakt framåt utan att korsa. I både skänkelvikning och öppna sker också förflyttningen med framdelen innanför spåret (om man rider en skänkelvikning utmed långsidan).
Skillnanden är att i skänkelvikningen sker detta genom tvärning och i öppna sker det genom böjning. Skänkelvikningen sker också på 4 spår och öppna bara på 3.
Hoppas att ni har snappat upp någonting. =) Allt detta kommer från boken "Ridlära" som vår köra Bo Tibblin författat. Stort tack till dig! =)
ryttaren kutar fortfarande något med ryggen, men skänkeln ligger intill och vinkeln från armbåge till hästens mun är spikrak. Hästens rygg är lyft och bukmuskeln (strecket ovanför skuggen på hästens mage) jobbar. Vid en något högre form kommer hästen hamna i lodplanet och antagligen sätta sig något mer på bakdelen. Ryttaren sitter i en hyfsat lodrät sits, men något i stolsits.
Om ni vill göra en övning:
varsågoda och analysera bilderna nedan utifrån ryttaren och hästen. lägg vikt på bakbensaktivitet och ryggens position. Kolla på bukens muskel och kolla handställning och sits hos ryttaren. Finns det andra tecken som syns på hästen? öronen framåt? vridning i nacken etc etc.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
Har ni frågor till mig om detta; skriv ner dem och kom ihåg dem till nästa lektion ELLER skriv på fb så svarar jag så fort jag kan =)
Kram på er!
/Myran
Åå vad jag blev sugen på att rida Naxos nu <3
HISS till såna här inlägg! Intressant att läsa =)
http://ungponnys.blogg.se 2012-11-15 | 19:17:31
Mkt bra!