A' Taut Prix-Pari
2012-11-01 | 13:07:00
| Tokarpsinfo/Tokarpshästar
Jag måste bara säga detta: min mor är min idol =)
Tänkte komma med lite update på Sparris för den som är intresserad.
Jag är så glad över de här passen, eller ja, speciellt de senaste. Det första måste jag erkänna att jag var rätt nervös under ;) haha!
Men i alla fall:
Mamma har vart uppe på Sparris två gånger sammanlagt än så länge. Första gången var den 26 Oktober och andra gången den 30:e.
Första gången var det precis som att Sparris inte visste vad som skulle hända men att det skulle vara hemskt det var ganska säkert.
Mamma red bara i skritt och grejade och krånglade och testade. Det konstigaste med passet var "terarycken" som kom när som helst, utan någon till synes anledning. Svansen var totalt nerpressad och han knep ned hela bakdelen som att någon skulle försöka äta upp honom. Hans öron var stela som två pinnar och riktade ängsligt bakåt under hela början.
En gång hoppade mamma av för att bryta beteendet och det funkade. Sedan var hon igång igen. Jag är som sagt imponerad av hennes känsla. Jag förstår allt hon gör och varför, men jag är inte säker på att jag skulle känna lika mycket som hon när det gäller sånt här. Inte än. Men jag ser mig som en bra elev ;)
Iaf, det blev skritt första gången. Mycket på små och lite större volter. Dels för att det kan vara lättare att ta itu med en sida åt gången och dels som en säkerhetsgrej ifall han skulle ställa sig. Det är mycket svårare för en häst att resa sig ifall man har den böjd självklart. Dessutom om man inte känner hästen i fråga eller vet hur den reagerar på vissa saker, vet man inte heller hur fort det kan gå när det väl händer.
Iaf, inget dramatiskt hände och jag måste säga att det gick framåt helt klart.
Från att ha vart konstant explosionbenägen till att slappna av i öronen, höja svansen och ta lite längre kliv tycker jag är ett steg åt rätt håll =)
Efter passet såg det ut som att han tänkte: "Blev det inte mer än såhär?"
Han har samma blick som Oudega hade när vi fick honom. En blick med ångest och rädsla och samtidigt en avstängdhet som gör det svårt att jobba med.
Men Sparris gillar mamma och mamma gillar Sparris =) Det blir nog riktigt bra det här.
PS. Han har fått nya dojjor nu också och det är han nog glad över =) DS:
Jag har även film på båda passen! :D
Utvärdering om andra passet kommer senare =)
Kramar!
/Myran

Efter andra passet =)
Tänkte komma med lite update på Sparris för den som är intresserad.
Jag är så glad över de här passen, eller ja, speciellt de senaste. Det första måste jag erkänna att jag var rätt nervös under ;) haha!
Men i alla fall:
Mamma har vart uppe på Sparris två gånger sammanlagt än så länge. Första gången var den 26 Oktober och andra gången den 30:e.
Första gången var det precis som att Sparris inte visste vad som skulle hända men att det skulle vara hemskt det var ganska säkert.
Mamma red bara i skritt och grejade och krånglade och testade. Det konstigaste med passet var "terarycken" som kom när som helst, utan någon till synes anledning. Svansen var totalt nerpressad och han knep ned hela bakdelen som att någon skulle försöka äta upp honom. Hans öron var stela som två pinnar och riktade ängsligt bakåt under hela början.
En gång hoppade mamma av för att bryta beteendet och det funkade. Sedan var hon igång igen. Jag är som sagt imponerad av hennes känsla. Jag förstår allt hon gör och varför, men jag är inte säker på att jag skulle känna lika mycket som hon när det gäller sånt här. Inte än. Men jag ser mig som en bra elev ;)
Iaf, det blev skritt första gången. Mycket på små och lite större volter. Dels för att det kan vara lättare att ta itu med en sida åt gången och dels som en säkerhetsgrej ifall han skulle ställa sig. Det är mycket svårare för en häst att resa sig ifall man har den böjd självklart. Dessutom om man inte känner hästen i fråga eller vet hur den reagerar på vissa saker, vet man inte heller hur fort det kan gå när det väl händer.
Iaf, inget dramatiskt hände och jag måste säga att det gick framåt helt klart.
Från att ha vart konstant explosionbenägen till att slappna av i öronen, höja svansen och ta lite längre kliv tycker jag är ett steg åt rätt håll =)
Efter passet såg det ut som att han tänkte: "Blev det inte mer än såhär?"
Han har samma blick som Oudega hade när vi fick honom. En blick med ångest och rädsla och samtidigt en avstängdhet som gör det svårt att jobba med.
Men Sparris gillar mamma och mamma gillar Sparris =) Det blir nog riktigt bra det här.
PS. Han har fått nya dojjor nu också och det är han nog glad över =) DS:
Jag har även film på båda passen! :D
Utvärdering om andra passet kommer senare =)
Kramar!
/Myran

Efter andra passet =)
Visst är hon fantastisk din mamma :) önskar att jag kunde ha med henne varje gång jag red ;) men du är fantastisk du också ... Jag skulle vilja ha med dig med ;) men det är väl därför jag rider för både dig och Lena :) kram
http://www.livetpalillhamra.blogspot.se 2012-11-02 | 00:02:53