Jag har sååå svårt att sluta äta godis. Eller ne, det var inte rätt uttryckt. Jag har svårt att sluta äta när jag ska. När jag är mätt äter jag lika mycket till och gärna fortare för att hinna med så mycket som möjligt innan jag blir för mätt. I affären MÅSTE jag köpa något som jag kan längta efter när jag kommer hem. 
Jag fattar inte vad det är som jag egentligen behöver, eller som jag försöker pressa bort eller vad det är, men något är det. Det är inte normalt att gå in i en affär och direkt börja söka efter något som man kan få med sig hem utan att känna sig för dum eller äcklig. Jag VILL så gärna bli fit och gå ner till det jag vill. Ni anar inte hur motiverad jag egentligen är, men det funkar inte. 
Igår var första gången på länge som jag inte köpte någonting som jag ville ha efteråt, men sån mådde jag inte bra heller. Fick någon slags ångest, mådde illa, blev yr, nere och ja.. Det låter helt sjukt, men det var så det var. Jag har aldrig känt så innan och blev riktigt rädd för det. När jag kom hem var jag trött nere och allmänt "avstängd" och det är inte sån jag är egentligen. Jag somnade typ direkt... Är det så ett beroende är eller är det något ännu mer underliggande i det. Det kanske är det som visas vid hoppningen också? 
Jag vet inte. Jag vet bara att det är så jävla jobbigt. Om jag dessutom väl äter något som jag vet att jag inte borde äta får jag fruktansvärd ångest efter.. Eller under tiden. Vad är det som gör att jag fortfarande vill köpa godis? Eller onyttigheter!?? Hur dum i huvudet får man egentligen vara? Snacka om självdstruktiv... 
Har man inte känt det så går det inte att förstå hur stort suget är. Tyvärr.. Det hade vart mycket enklare om fler förstod tror jag.