Så, efter två dagars latande var det åter dags för lite arbete, för både mig och Haflinger ^^

Hela attityden hos henne har ändrats och nu vill hon (nästan) hela tiden veta vad jag menar och vad jag vill. Väldigt positivt!
Idag var vi för första gången i manegen också. Först blev hon skiträdd när jag öppnade dörren och undrade vad i helvete det var. Men med lite förmaning av mig så stod hon stilla och bara tittade på dörren. 

Det kändes nog ganska ensamt här inne för det var en himla massa gnäggande i början och pigg som en mört var hon. Jag longerade som sagt. Hade lite saker till jag ville sätta innan jag kommer upp på henne igen. 

I början fick hon i stort sett röra sig i vilken gångart hon ville. Det finns nästan inte kvar att hon tjurar ihop över att jag manar på henne vilket är enormt positivt. 
Men då hon var pigg och hade överskottsenergi finns det ingen anledning att börja mässa massa kommandon. Då präntar man in fel sak. 

Efter ett tag satte vi igång med galoppen. Att kunna hålla igång även om det tog emot lite grann för henne och det gjorde hon jättebra. Lyssnade bra på mig. 
Däremellan bytte vi varv och samma sak där. Vi vill inte få en oliksidig häst heller ;) 

Sen kom det riktiga arbetet och mitt mål idag var att hon skulle kunna göra halt men fortfarande vara runt mig (runt innerskänkeln) och inte trycka ut bogen åt mitt håll så fort hon stannar. 
Det tog ett tag i vänster varv, men hon flyttade sig villigt nästan hela tiden. Halten däremot satt inne ganska hårt. Efter ett tag stannade hon dock med böjd innersida och sänkte huvudet. Och tuggade ;) 
Massa beröm!

Högervarvet var värre. Där förstod hon inte riktigt från början vad jag ville och testade massa saker som inte var vad jag ville. Hon lättade lite grann, sprang på framåt bara (dock inte som första dagen) och backade. Till slut kom hon på vad det var jag ville och det var som att hela hästen slappnade av. 
Till slut stannade hon, böjd i kroppen, runt mig i detta varvet också. Duktig häst! 

Nästa steg var att kunna böja halsen lite mer utan att hon stretade emot. Jag satte då ena handen med longerlinan upp till hennes manke och höll ett litet mantag där. I början snurrade hon runt en del och spände innersidan av halsen, men sen stannade hon, sänkte huvudet igen och böjde så mycket som jag ville. När jag sedan lättade ordentligt på linan stod hon kvar med sänkt huvud och böjd i halsen. Precis som jag ville =) 

Samma sak i andra varvet och till slut funkade det även där. 

Jag tycker att det var ett positivt pass. Udina ville hela tiden veta vad jag ville och sa aldrig "Fuck Off" vilket gör det mycket lättare att arbeta med henne ;) 

Jag tror att hon har gått ner något kilo också ;) 

Idag, söndag får hon vila, liksom jag ^^ På måndag börjar allvaret igen ^^

Kramar
Myran