Jag skrev för dryga veckan sen att vi hade en mycket sjuk häst i svår kolik. Aragorn. Det kändes som att han lurade döden och fixade den värsta av nätter och kom tillbaka till oss. 

På eftermiddagen idag, precis när lektionerna skulle börja, låg han ner igen. Han rullade sig, tittade på magen och hade ont. 
Det var antagligen samma skit som kom tillbaka. 
Det nästan värsta av allt var att det inte fanns någon "anledning" till kolik. Han rörde på sig, hade fri tillgång på vatten och mat och hade ingen stress. Allting började antagligen att lägga av... 

Så på eftermiddagen den 5 September slutade Aragorn sina dagar på Tokarp. Bland hästar och människor han så väl kände. 
Självklart lämnar han ett otroligt stort tomrum efter sig. Han lämnar oss med sin dotter Tera och sin mamma Loppan och med alla minnen som han givit oss. 

Jag började tävla på honom. I hoppning. Han var hästen som gav mig självförtroendet tillbaka under ponnytiden. Han lagade sår som Tera bland andra rivit upp och hjälpte mig runt mina första banor. 

Saknaden är enorm och kommer vara ett bra tag fram över. 
Jag hoppas att du snabbt hittar till alla andra Tokarpahästar som travar på Trapalandas ängar och som sagt; dra en ordentlig repa över ängarna ihop med alla de andra och hälsa från oss! Vi ses igen!