Jag tänkte ta upp lite av det här nu och tänkte att det bästa sättet att få med ALLT är att låta er skriva det!

Jag tänkte att ni kanske skulle kunna skicka in en liten text på någon gång när ni blivit rädda oavsett hur litet eller stort det är, fast i sambandet med hästar. 
Skicka till [email protected] och ni får gärna säga om ni vill vara anonyma på bloggen eller om ni vill ha med namn och länk =)

Det kan vara när du ridit eller hanterat, eller så kanske det är en rädsla som sitter där hela tiden och inte vill släppa. 
Snälla var med och hjälp mig med detta för jag vill verkligen försöka hjälpa de som har det jobbigt med just det här och jag hävdar starkt att nästan ALLA som rider och håller på med hästar, har en period där de blir försiktiga eller rädda. 

Jag börjar med att skriva en bit som har hänt mig; 

Jag skulle rida en häst och kände i hela min kropp att jag blev iskall så fort jag hörde talas om det. Jag visste att vi skulle hoppa och det gjorde det ännu värre. 
Jag visste hur jag skulle göra, men var oförmögen att göra det då jag helt enkelt inte red tillräckligt bra tillräckligt ofta. Vi värmde och jag var jättespänd och självklart så känner hästen det. 
"Whats in the Brain goes down the Rein" som det så vackert heter och det ordspråket har jag hållit fast vid även nu det senaste. 
I af, det var förhöst och det blåste ute. Hästen var pigg och på tårna och jag kommer ihåg att jag överred bara för att vara säker på att han inte skulle få utrymme för att busa. Det blev istället för mycket så jag triggade igång honom ännu mer och när det väl var dags för att hoppa så vågade jag helt enkelt inte. 
Jag kom sedan fram till att jag måste ju försöka ändå och det gjorde jag. Efter hindret blev det en liten krumelur och jag åkte av. Efter det var jag ännu räddare.

Det var en av alla gånger som jag känt mig osäker eller dödsrädd rättare sagt. Jag har varit så rädd att jag inte kunnat prata eller knappt andas. Så rädd att jag gråtit hela lektionen utan att det egentligen har hänt någonting, och det jag är allra räddast för är när hästarna busar och bockar. 

Jag kan berätta mycket mer men det blir ett väldigt långt inlägg då. 
Det som gjorde att jag kom tillbaka/fortsatte var att jag fick hjälp, tid och min kunskap och förståelse växte. Jag tror att det är knepet. Att veta mycket! 

Kramar på er!
/Myran

Det är verkligen sällan allt är Perfekt! men de få stunder det är det, det väger upp alla motgångar som funnits längs vägen!