PLUTO komma. 

Detta var första hästen som jag red som min egen. Det var min mormors ponny egentligen men gick med i min mammas verksamhet, alltså på lite ridlektioner. 
Egentligen så hände inget speciellt med Pluto som gjorde att min ridning gjorde stora framsteg men han var den första som jag la min grund på. Jag "lärde" mig att rida på Pluto. 

Ganska direkt efter tiden med Pluto fick jag...
TERA

Detta var min första riktigt egna häst. Jag gick henne när hon var 2 (?) och jag var 7 år. Eftersom att jag hade en mamma som kunde hästar så gjorde det ju inte så mycket att hon var unghäst och oinriden. Jag fick all hjälp jag behövde. 
Men.. Tera var en väldigt väldigt speciell ponny. Det var inte meningen att hon skulle bli till egentligen så det blev till viss del inavel och alla egenskaper som fanns hos både fadern och modern blev förstärka i Tera. Hon var ruskigt känslig för beröring och vissa ljud, hon sprang så fort hon blev "rädd" för något och då menar jag fort. Efter ett ridpass var det hovspår ca en meter utanför paddockstaketet pga att hon sprang så fort. Hon hade alltså vart under och utanför staketet medan jag red. Jisses. 

Jag kan inte ärligt säga att jag aldrig var rädd för henne. Jag var väldigt försiktig som barn överhuvudtaget och Teras överdrivna reaktioner på saker och ting gjorde mig ibland riktigt rädd. 
Som sagt så fick jag däremot så mycket hjälp som jag behövde och jag älskar den här ponnyn helt och hållet. 

Jag har åkt av henne ganska rejält ett par gånger, speciellt i början när hon inte riktigt accepterat sadelgjorden. Det knepiga med henne var att man inte märkte när hon började spänna sig förrän man fick det över sig. hon kunde vara avslappnad ena sekunden och i nästa fick hon någon form av sadelgjordstvång. 
Tera har hjälpt mig mycket i hoppnigen för hon tyckte om att hoppa och var väldigt ärlig, även om det gick lite fort ibland. Det var bara jag och mamma som kunde rida henne för annars gick det åt helvete. 

Nu däremot är Tera en älskad lektionshäst på våran ridskola. Det är jättemånga som uppskattar henne och hon går med på alla sorters lektioner med i stort sett alla ryttare. Om man känner att en elev behöver en stabil men pigg ponny får de ha Tera, så tänk hur en häst kan ändras :D 

ARAGORN

(hästen till höger) Hjälpte mig när jag var lite osäker. Han var stadig men pigg och tycket om att hoppa. Jag fick tillbaka ganska mycket självförtroende på honom. Detta är Teras (hästen till vänster) pappa. 
Började även "rida" på honom. Alltså koordinera hjälperna etc. Började även förstå det här med hästens form. Jag kan ha varit runt 9 kanske? Var ganska ung när jag red honom i alla fall. 
Det var även Aragorn som jag började tävla lite grann med. Var iväg på ganska många clear rounder med honom. 

sedan har vi ju självklart..
TORNADO

som jag höll på att glömma. 

dock inte jag på bilden. 
Underbar liten welsh/shettiskille som också var otroligt snäll och stabil. Kunde göra vad jag ville med honom :D Dock var det inte under så lång tid. 

Sist och också minst

ÅSKAR!

Jag var rädd för Åskar när jag var liten. Han var pigg som en mört! Skitsnabb och jättepigg! ojoj. Och jag var dessutom rädd för att galoppera när jag var liten. Det tog ett ganska bra tag innan det släppte ordentligt. 
Jag hoppade inte så mycket med honom, men jag brukade spurta med honom mot min mamma och hennes arab Tabasco. Han var riktigt snabb lille Åskar. 
Det var till och med så att han skulle få komma till scandinavium och vara med på ponnygaloppen, men det blev tyvärr aldrig så. 
Jag har ridit Åskar sååå mycket. Underbara ponny! Han kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. 

Måste faktiskt avrunda känner jag. Det blev ett jättelångt inlägg och jag har inte ens kommit till hälften av hästarna känns det som.. :S Vi kan ta den sista lilla "hästen" också innan jag lägger ner. Det var...
Don Quijote (Donkey)

En mula som var otroooligt speciell. Han kom till oss för att han hade blivit vanvårdad och började beté sig hotfullt mot folk. Han hade lätt för att kicka och han var rusktigt rädd om sin bakdel. 
Jag lyckades till slut med konsten att borsta hans bakben samtidigt som jag höll i hans grimma för att hålla koll på bakdelen. Oj, vad mycket jag har lärt mig på honom. 
Åh, vilken underbar liten häst! Eller ja...mula. 
Han var dessutom hingst när han kom till oss så det blev ju inte bättre precis. Jag fick lära mig att hålla ut, vara väldigt bestämd och jag kan inte ens förklara hur envis man var tvungen att vara. 
Han var stark som få och väldigt känslig. 
Dessutom hoppade han som en gud! Det kanske man inte kan tänka sig men han hoppade otroligt bra! Jag hann dock inte hoppa med honom så mycket innan jag blev för lång för honom. 
Han lever tyvärr inte längre... 

Det var allt för mig den här gången i alla fall. Jag återkommer med fler hästar som betytt mycket för min ridning. 
//Myran