Dag 4 - Hur började mitt hästintresse
2011-08-01 | 13:21:00
|
Dag 4- Hur började mitt häst intresse
Dag 5- Det finns i min ryktlåda
Dag 6- Det här äter min häst varje dag
Dag 7- Min favorit grej i stallet
Dag 8- Min hästs vardags outfit
Dag 9- Mitt bästa häst minne
Dag 10- Mina drömmar
Dag 11- En bild på stallet
Dag 12- Det här saknar jag
Dag 13- En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 14- Varför får ridningen dig att må bra
Dag 15- Något du och din häst är stolt över som ni har gjort
Jag har alltid haft hästar omkring mig. Mamma drev ju ridskolan redan när jag föddes så det har alltid varit en självklarhet för mig.
Det är det liv jag vet om.
När jag var 4 sadlade jag (tog först ner sadeln från översta hängaren i sadelkammaren SJÄLV!) mammas arab (157cm) Tabasco, tränsade honom ståendes i vattenkoppen för att nå och gick sedan ut för att hoppa upp.
Det var ganska mycket jag i ett nötskal när jag var liten. Jag har ett svagt minne av att jag visade hur man kratsade hovarna för någon vuxen person.
Jag kommer också ihåg att jag inte förstod hur någon kunde tycka att det var svårt att sätta på hästen en grimma. Det har bara varit så självklart!
Så på många sätt har jag missat att "längta" efter hästar. När jag har velat rida har jag kunnat liksom.
Med en mamma som ridlärare blir det inte heller så mycket "busridning". Det är nu på senare år som jag och gammelponnyn kan ta oss en repa ihop.
Det var under mer kontrollerade former som jag och mamma ruschade upp för backar och så när jag var liten. Så på det sättet kan man också säga att jag är skolad hela tiden. Hela tiden fått hjälp och aldrig kunnat lägga mig till med olater i min ridning. Skitbra!
Nu snurrade detta in på ngt helt annat än hur intresset uppkom men för att svara kort och gott på det;
It was my life from day 1!
Kramar!
Myran
Dag 5- Det finns i min ryktlåda
Dag 6- Det här äter min häst varje dag
Dag 7- Min favorit grej i stallet
Dag 8- Min hästs vardags outfit
Dag 9- Mitt bästa häst minne
Dag 10- Mina drömmar
Dag 11- En bild på stallet
Dag 12- Det här saknar jag
Dag 13- En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 14- Varför får ridningen dig att må bra
Dag 15- Något du och din häst är stolt över som ni har gjort
Jag har alltid haft hästar omkring mig. Mamma drev ju ridskolan redan när jag föddes så det har alltid varit en självklarhet för mig.
Det är det liv jag vet om.
När jag var 4 sadlade jag (tog först ner sadeln från översta hängaren i sadelkammaren SJÄLV!) mammas arab (157cm) Tabasco, tränsade honom ståendes i vattenkoppen för att nå och gick sedan ut för att hoppa upp.
Det var ganska mycket jag i ett nötskal när jag var liten. Jag har ett svagt minne av att jag visade hur man kratsade hovarna för någon vuxen person.
Jag kommer också ihåg att jag inte förstod hur någon kunde tycka att det var svårt att sätta på hästen en grimma. Det har bara varit så självklart!
Så på många sätt har jag missat att "längta" efter hästar. När jag har velat rida har jag kunnat liksom.
Med en mamma som ridlärare blir det inte heller så mycket "busridning". Det är nu på senare år som jag och gammelponnyn kan ta oss en repa ihop.
Det var under mer kontrollerade former som jag och mamma ruschade upp för backar och så när jag var liten. Så på det sättet kan man också säga att jag är skolad hela tiden. Hela tiden fått hjälp och aldrig kunnat lägga mig till med olater i min ridning. Skitbra!
Nu snurrade detta in på ngt helt annat än hur intresset uppkom men för att svara kort och gott på det;
It was my life from day 1!
Kramar!
Myran
vilken fin häst!
http://satilaryttaren.blogg.se/ 2011-08-01 | 13:52:10