Hjärtat bara värker!!
2016-04-24 | 16:23:20
| My life
Söndag. Tävlingsdag! Ambitiösa människor som lägger upp filmer från dagens tävlingsbravader - eller efter ett träningspass på banan. Vissa verkade det ha gått bra för, andra fick kämpa. Så helt plötsligt så bara brister allting i mig!
Jag gråter bara rätt ut, nästan chockad över min egen reaktion, men kan inte hejda det längre... Den senast en och halv veckan har gjort mig...öhm.. känslig. Minst sagt.
Allting från Decibel kom upp igen som en kaskad av känslor och den största känslan är ensamhet och att inte räcka till.. Vi var inget grand prixpar. Men vi var verkligen ett team. Jag känner mig hästlös....
Hur sjukt det än kan låta så är det min känsla. Jag står utan häst, utan tävlingskompis och det gör så fruktansvärt ont. Jag är en sån där person som först börjar tycka tävling är riktigt kul när jag VET att jag kan åka iväg själv med min häst, att det inte kommer hända ngt jag inte kan reda ut och när jag kan min häst utan och innan. Innan dess är det bara en skitjobbig inkörningsperiod som står och väger mellan roligt och bara jobbigt...
Jag har varit såååå dålig den här veckan... Jag är så dålig... Jag har verkligen bara legat. Först i sängen och sen i soffan och sen i sängen igen. Det är en pina att gå upp och kissa... Jag kan inte laga min egen mat, jag hinner knappt få ihop min egen frukost innan jag blir svimfärdig eller illamående. Tittar jag på reklam får jag migrän, eller någon slags "overload" på intryck och måste stänga av. Tittar jag på en för rörig sida i mitt collegieblock händer samma sak. Har jag tänkt på hästar, lektioner, planering så har hjärnan stängt ner, jag har börjat må illa och måste bara sova. Halsen är som under en vanlig förkylning. Svullen och irriterad, men annars som "vanligt" men den förbannade hostan sliter sönder den istället...
Jag har dock kunnat titta på vissa TV program utan ljud med OK resultat.
Jag äter inte. Jag räknade kalorier en dag och hade fått ihop ynka 470 kcal... På hela dagen.. Jag blir mätt av två mariekex och får tvinga i mig en hel macka. Mat, som i betydelsen är lagade råvaror, är alldeles för mäktigt. Jag rörde mig inte ALLS första veckan, torsdag till torsdag i stort sett - och gick ner 3 kg.....
Men vet ni? Idag har jag kunnat sitta upp i flera timmar!
Och mitt i allt detta vill jag allt. Jag vill tävla, träna, känna att det bara är roligt och känna mig duktig igen. Det var så längesedan jag kände mig bra på något. Nöjd med något....
Jag saknar Decibel så mycket.... Så otroligt mycket.. Det var verkligen vi <3
Jag gråter bara rätt ut, nästan chockad över min egen reaktion, men kan inte hejda det längre... Den senast en och halv veckan har gjort mig...öhm.. känslig. Minst sagt.
Allting från Decibel kom upp igen som en kaskad av känslor och den största känslan är ensamhet och att inte räcka till.. Vi var inget grand prixpar. Men vi var verkligen ett team. Jag känner mig hästlös....
Hur sjukt det än kan låta så är det min känsla. Jag står utan häst, utan tävlingskompis och det gör så fruktansvärt ont. Jag är en sån där person som först börjar tycka tävling är riktigt kul när jag VET att jag kan åka iväg själv med min häst, att det inte kommer hända ngt jag inte kan reda ut och när jag kan min häst utan och innan. Innan dess är det bara en skitjobbig inkörningsperiod som står och väger mellan roligt och bara jobbigt...
Jag har varit såååå dålig den här veckan... Jag är så dålig... Jag har verkligen bara legat. Först i sängen och sen i soffan och sen i sängen igen. Det är en pina att gå upp och kissa... Jag kan inte laga min egen mat, jag hinner knappt få ihop min egen frukost innan jag blir svimfärdig eller illamående. Tittar jag på reklam får jag migrän, eller någon slags "overload" på intryck och måste stänga av. Tittar jag på en för rörig sida i mitt collegieblock händer samma sak. Har jag tänkt på hästar, lektioner, planering så har hjärnan stängt ner, jag har börjat må illa och måste bara sova. Halsen är som under en vanlig förkylning. Svullen och irriterad, men annars som "vanligt" men den förbannade hostan sliter sönder den istället...
Jag har dock kunnat titta på vissa TV program utan ljud med OK resultat.
Jag äter inte. Jag räknade kalorier en dag och hade fått ihop ynka 470 kcal... På hela dagen.. Jag blir mätt av två mariekex och får tvinga i mig en hel macka. Mat, som i betydelsen är lagade råvaror, är alldeles för mäktigt. Jag rörde mig inte ALLS första veckan, torsdag till torsdag i stort sett - och gick ner 3 kg.....
Men vet ni? Idag har jag kunnat sitta upp i flera timmar!
Och mitt i allt detta vill jag allt. Jag vill tävla, träna, känna att det bara är roligt och känna mig duktig igen. Det var så längesedan jag kände mig bra på något. Nöjd med något....
Jag saknar Decibel så mycket.... Så otroligt mycket.. Det var verkligen vi <3

Myran, jag lider med dig både saknaden av Decibel och hur du mår just nu. Var rädd om dig och lyssna på kroppen. Ligg så lågt du kan ett tag och fixa bara det absolut nödvändigaste. Livet blir kanske tråkigare under en period men när du är tillbaka kommer du att uppskatta allt så mycket mer. Sörj Decibel och tänk på att en dag dyker det upp en ny vän och du kommer att veta när det händer. Massor av kramar!
❤️❤️ / H