En ny vecka
2015-10-19 | 09:36:12
| My life
Måndag förmiddag och solen skiner. Det är kallt ute. Riktigt bitigt. Jag var ute med Gast i bara tofflor och nakna fötter - det var kallt.
Idag är planen ganska lugn. Det vanliga ska göras men jag har något härligt lugn över det. 4 lektioner som vanligt ikväll, två hoppning och två som faktiskt ska rida trail. Trail ger så mycket bara av sig självt - om man som ryttare är lite vaken. Jag behöver inte säga att denne inte hade koll på yttersidan. Det märker man med alla koner som ramlar omkull.
Dessutom ger det en väldigt go känsla när man lyckas föra hästen genom ett svårt hinder på ett sätt som känns som att man är ett med den. Jag gillar dressyrinspirerad trail.
Tänker man inte att det är bara ett spex för att få testa en annan gren, utan aktivt tänker att det kan hjälpa en i dressyrarbetet så kan man ha ofantligt mycket hjälp av det. Det blir lika konkret som hoppning.
Så ett tips till alla där ute som rider själva och inte vet riktigt vad man gör för fel. Bygg upp en hyfsat svår trailbana. Ganska små mellanrum överallt. Ta lärdom av vad som händer i hindrena och försök se kopplingar till det vanliga dressyrarbetet.
Förutom det: Skyll aldrig på hästen. Den reagerar bara på hur du agerar. Alltid.
Igår hade jag ute Lexie också som sagt. Bara sadel utan stigbyglar eller något. Behöver köpa ett par stigläder så att jag kan fortsätta arbetet med stigbyglar också innan jag sitter upp. Det hade nog gått nu annars, men jag tänker inte ta några onödiga risker med vår lilla fyraåring. Det är roligt att vara på banan igen i alla fall med unghästarna!
Kram på er i måndagssolen!
Tänk positivt och vad trevliga mot varandra!
/Myran
Idag är planen ganska lugn. Det vanliga ska göras men jag har något härligt lugn över det. 4 lektioner som vanligt ikväll, två hoppning och två som faktiskt ska rida trail. Trail ger så mycket bara av sig självt - om man som ryttare är lite vaken. Jag behöver inte säga att denne inte hade koll på yttersidan. Det märker man med alla koner som ramlar omkull.
Dessutom ger det en väldigt go känsla när man lyckas föra hästen genom ett svårt hinder på ett sätt som känns som att man är ett med den. Jag gillar dressyrinspirerad trail.
Tänker man inte att det är bara ett spex för att få testa en annan gren, utan aktivt tänker att det kan hjälpa en i dressyrarbetet så kan man ha ofantligt mycket hjälp av det. Det blir lika konkret som hoppning.
Så ett tips till alla där ute som rider själva och inte vet riktigt vad man gör för fel. Bygg upp en hyfsat svår trailbana. Ganska små mellanrum överallt. Ta lärdom av vad som händer i hindrena och försök se kopplingar till det vanliga dressyrarbetet.
Förutom det: Skyll aldrig på hästen. Den reagerar bara på hur du agerar. Alltid.
Igår hade jag ute Lexie också som sagt. Bara sadel utan stigbyglar eller något. Behöver köpa ett par stigläder så att jag kan fortsätta arbetet med stigbyglar också innan jag sitter upp. Det hade nog gått nu annars, men jag tänker inte ta några onödiga risker med vår lilla fyraåring. Det är roligt att vara på banan igen i alla fall med unghästarna!
Kram på er i måndagssolen!
Tänk positivt och vad trevliga mot varandra!
/Myran