Att gå sönder inifrån och ut
2015-12-23 | 15:33:35
| My life
Det är den känslan som finns i bröstet på mig nu. Inte julefrid eller jullycka. Igår fick jag ta avsked från min allra bästa vän, det definitva avskedet. Det känns som att jag har gått sönder. Att mitt riktiga jag har släckt ner och kvar finns bara skalet som ska hålla skenet uppe. När mitt riktiga jag då och då väcks till liv sliter det i mig så att jag tror att jag ska svimma av.
Det gör fysiskt ont att gråta nu.
Jag har mist Decibel. Min fina fina fina häst.
Allting gick så fort. Igår eftermiddag fick hon kolik. Dagen innan dess hade hon vart "mystisk". En timme efter att jag fått veta att hon var dålig, var hon borta.
Efteråt sa veterinären att det var det enda rätta. Att jag hade valt rätt som tagit beslutet att avsluta hennes liv.... Men det gör så ont.
Jag kan däremot urskilja hur tacksam jag är mot veterinären som kom så fort och förstod allvaret. "Hon var på väg in i chock" sa han efteråt... Även om det inte är någon tröst så kan jag ändå känna någonstans att mitt beslut var rätt.
Vi har gjort så mycket ihop under de här fem åren. Decibel och jag. Fem år känns så litet och futtigt, så kort tid om man jämför med många av de andra hästarna vi haft sen de föddes. Men Decibel gick in i mitt hjärta från första gången jag satt på henne. Hon gav mig den tryggheten jag så desperat letade efter just då. Hon var aldrig sur, aldrig vrång och aldrig dum, om nu en häst någonsin kan vara det. Hon var alltid vängliheten själv och snällare häst fick man leta efter. Hon gillade att gå i skogen, längst fram framför en ridskolegrupp. Hon gillade mig och jag älskade henne över allt. Vi har tränat ihop, tävlat ihop men mest av allt bara varit vi två.
Hon lät mig upptäcka en ny värld och jag är henne evigt tacksam för det. Jag hade bara hoppats att det kunde vara längre.
Jag är också ytterst tacksam över att min underbara mamma direkt förstod hur värdefull den här hästen var för mig, redan från första stund. Att hon gav henne till mig <3
Det svåraste just nu är den yttre världen. Folk förstår att man är ledsen när ens djur har dött. Det är ok i ett par dagar sedan förväntas man vara tillbaka, som vanligt igen. Det är svårt att förstå hur någon kan bete sig som en vanlig glad person ena stunden för att i nästa hyperventilera och gråta tills det bränner på både kinder och i ögon. Men det är så det är. Och det är så det kommer vara i en tid framöver.
Jag tror inte det värsta har varit än. Jag har fortfarande svårt att förstå allting och av erfarenhet vet jag att det kommer ta ett par dagar att ta in. Det är då den största smällen kommer. Den som man omöjligt kan värja sig emot.
Jag kan inte koppla att jag igår kväll höll längst ut på grimskaftet på den häst jag älskar mest i hela världen och i nästa sekund var hon borta. Just i det ögonblicket ville jag bara blunda och aldrig mer öppna ögonen.
Fina decibel
Se nu till att hitta till Tokarpaängen i Trapalanda. Det är många som väntar på dig och nu kanske du äntligen kan få lite ro i din själ. Hälsa Oudega från oss <3
Men vi ses igen min kära vän. Det lovar jag.
Decibel
12 Mars 2000 - 22 December 2015
Det gör fysiskt ont att gråta nu.
Jag har mist Decibel. Min fina fina fina häst.
Allting gick så fort. Igår eftermiddag fick hon kolik. Dagen innan dess hade hon vart "mystisk". En timme efter att jag fått veta att hon var dålig, var hon borta.
Efteråt sa veterinären att det var det enda rätta. Att jag hade valt rätt som tagit beslutet att avsluta hennes liv.... Men det gör så ont.
Jag kan däremot urskilja hur tacksam jag är mot veterinären som kom så fort och förstod allvaret. "Hon var på väg in i chock" sa han efteråt... Även om det inte är någon tröst så kan jag ändå känna någonstans att mitt beslut var rätt.
Vi har gjort så mycket ihop under de här fem åren. Decibel och jag. Fem år känns så litet och futtigt, så kort tid om man jämför med många av de andra hästarna vi haft sen de föddes. Men Decibel gick in i mitt hjärta från första gången jag satt på henne. Hon gav mig den tryggheten jag så desperat letade efter just då. Hon var aldrig sur, aldrig vrång och aldrig dum, om nu en häst någonsin kan vara det. Hon var alltid vängliheten själv och snällare häst fick man leta efter. Hon gillade att gå i skogen, längst fram framför en ridskolegrupp. Hon gillade mig och jag älskade henne över allt. Vi har tränat ihop, tävlat ihop men mest av allt bara varit vi två.
Hon lät mig upptäcka en ny värld och jag är henne evigt tacksam för det. Jag hade bara hoppats att det kunde vara längre.
Jag är också ytterst tacksam över att min underbara mamma direkt förstod hur värdefull den här hästen var för mig, redan från första stund. Att hon gav henne till mig <3
Det svåraste just nu är den yttre världen. Folk förstår att man är ledsen när ens djur har dött. Det är ok i ett par dagar sedan förväntas man vara tillbaka, som vanligt igen. Det är svårt att förstå hur någon kan bete sig som en vanlig glad person ena stunden för att i nästa hyperventilera och gråta tills det bränner på både kinder och i ögon. Men det är så det är. Och det är så det kommer vara i en tid framöver.
Jag tror inte det värsta har varit än. Jag har fortfarande svårt att förstå allting och av erfarenhet vet jag att det kommer ta ett par dagar att ta in. Det är då den största smällen kommer. Den som man omöjligt kan värja sig emot.
Jag kan inte koppla att jag igår kväll höll längst ut på grimskaftet på den häst jag älskar mest i hela världen och i nästa sekund var hon borta. Just i det ögonblicket ville jag bara blunda och aldrig mer öppna ögonen.
Fina decibel
Se nu till att hitta till Tokarpaängen i Trapalanda. Det är många som väntar på dig och nu kanske du äntligen kan få lite ro i din själ. Hälsa Oudega från oss <3
Men vi ses igen min kära vän. Det lovar jag.
Decibel
12 Mars 2000 - 22 December 2015
Massa kramar ❤️❤️
Åh vad tråkigt att höra ❤️ Aldrig lätt ta avsked. Fick ta bort min häst för ca 3 månader sedan och har fortfarande inte smält det och kommer nog aldrig helt göra det. Men man får vara glad för den tiden man fick med dessa underbara djur.
Kramar till er❤️ /Vicke
Djur är ens bästa vän. ❤️ Vila i frid fina decibel 💞
Jättemånga kramar till dig Myran! ❤️
fina fina Decibel<3
Fina Decibel ❤️❤️❤️ Kan bara försöka förstå hur du känner i detta ögonblick och hur ditt hjärta har gått i tusen bitar. Jag önskar verkligen inte dig detta ❤️ Massa styrkekramar från mig /Tina
Vilken skönhet :)
http://www.bergsell.blogg.se 2015-12-27 | 22:18:33
Vila i frid.
Förstår att det är svårt att mista ett djur.. Och vet precis hur det känns.. R.I.P
/Med vänlig hälsning Evelina
http://lajksjoskaniner.blogg.se 2015-12-27 | 22:30:36