I förrgår, lördags, pratade jag med mamma om att jag inte tror att min häst egentligen är speciellt lydig eller rättare sagt; inte tar in alla hjälper på ett perfekt sätt. Mamma fnös typ lite grann och konstaterade ganska snabbt samma sak. Samtidigt pratade vi om hur man får igenom allting på ett bra sätt. 
Well, hjälpen kom snabbare än väntat då jag fick hoppa av under uteritten och hjälpa Amanda upp barbacka på Sam, som var lite öm i ryggen i början. 

När jag sedan själv skulle upp tänkte jag vara lite smart och ta ner Decibel i diket för att lättare kunna hoppa upp själv. Men det gick bara inte xD Vänsterbogen satt som fastkilad och den var verkligen inte "igenom". Diket var väldigt snällt dessutom, inget vatten, sump eller ens speciellt djupt xD
Men vi fick väl rätt på det till slut och efter det var hon väldigt väldigt fin! 

Tål att sägas också att jag aldrig bråkar med min häst. Jag hade ett väldigt tydligt mål som jag VISSTE inte var för svårt för henne. Det fick ta den tid det tog men hon fick absolut inte gå på mig. Det var kraven.

På tillbaka vägen hem var jag ju självklart tvungen att testa igen och då gick det bättre. =)

Så om ni någon gång funderar på om eran häst går undan för era hjälper; Testa dikesmetoden! Haha!

Kram på er!
/Myran